BILD OCH TEXT:
YNGVE ERICSON
1986-89

 
 

Måsmassan

De är så vitvita
i daggryningen när de
flockas och fläckar graffiti
längs taken i Fiskhamnen.

De flesta i mångfalden
är oroliga inför samvaron
och diskuterar högljutt
förbi varann.

De larmar likt olydiga
sopransaxar i spridd kakafoni;
ett storbandscrescendo
av total atonalitet.

De lyfter i grupper
och fördriver en morgonstund
med gäll mobbning mot Hanen
ovan Trekyrkoberget.

De svävar lågt
under mitt perspektivfönster
på begagnade luftkuddar
från Havets Torg.

De har redan
skönt inmutats på parnassen
av Taube, Tranströmer
och alfen Hambe.

De tystnar till ro
i den stilla aftonrodnaden
och inväntar tåligt ljusets
eviga återkomst...

   

 
 

Glasmassan

Glaset förmerar himlen,
förhöjer ljuset
och sänder iväg
de flyende molnbollarna
åt olika håll
likt en ofantlig nebulosa;
en jätteprisma av
blåtonat glas.

Glaset speglar ljusorglar
i upprymd oreda under
sköna sommarkvällar
åt söder, när
tusentals olikfärgade lampor
och neoner tänds i
förväntans sorl över ett
rosa Liseberg.

Glaset förmedlar
medlevande figuranter
jämte högvördiga predikanter
från förr: "Se där
svävar biskop af Wingårds
fader Johan; högt
upp i den klara skyn ovan
Örgryte Gamla Kyrka."

Glaset immatrikulerar
Esaias Tegnér
och Viktor Rydberg
som hövligt gästboksprisar
i det kalla tornrummet
på Gamla Wilhelmsberg.
I den lilla parken trippar
drottning Desideria.

Glaset fluktuerar
med sina nabor.
Det Gamla Huset
förflyttas till Södra Vägen
och ett miniatyrslott
à la Normandie
uppförs på dess
forna plats.

Glaset reflekterar
konstnärskvarten Ullstorp
invid Underås bro;
ett luggslitet tjäll som hyser
en ung aggressiv Albert Engström
med vännerna Olof Sager-Nelson
och Otto "Ärret" Holmstöm.
Just det! Holmstöm.

Glaset återger
ett dunkelt Södra Burgården
och på andra sidan Mölndalsån
sköljer Ivar Arosenius
sin akvarellpensel i den redan
färggrumlade laken från vävarna.
Målaren har just signerat
"Den stängda krogen".

Glaset möter solen
över Prospect Hill och
Valåsen som i öster skymmer
den täcka gräddbakelsen Överås
i återhållen nyrenässans.
Dit leder en "obetalbar trottoar"
längs en lerig dansk härväg
i munter myt.

Glaset vibrerar mot norr
genom Scandinaviums ovationer
alltmedan Tomtens pagodtorn
tystnat i höjden.
Wilhelm Stenhammars
spröda klockspel klingade av
i en tid med allt häftigare puls
mot evigheten

   
 
   
  Utdrag ur:
Fusion 1986
Uppsyn 1989
Förlag Ulf Schéle