En avhandling om IOGT och dess historiska ursprung. Utgiven i bokform. Vad spännande, tänkte jag först. Men tyvärr, nödgas jag säga, så besannar den mina gamla fördomar om akademiska texter. Varför behöver det vara så segt och tråkigt skrivet? Varför kan man, eller får man, inte gå ifrån detta formuläriska disponerande i textens uppbyggnad, där allt måste redovisas i rakt nedstigande syftningar - och varför måste varje sida bestå av minst tio fotnoter?

Nej, jag är mycket skeptisk till att empiriska undersökningar publiceras i bokform. Sedan jag läst ett hundratal sidor, (och ögnat igenom resten) och lagt ifrån mig boken ­ är det väldigt lite som har stannat kvar.

Att det fanns splittringar inom IOGT, inte bara mellan socialdemokrater och liberaler ­ utan också av från början högersinnade ­ och att det i hög grad berodde på synen på nationalismen och hur den skulle tolkas, är intressant att läsa och det minns jag. Liksom att vår svenska flagga fick status via IOGT, och att nationalsången blev till (som från början hette "Du gamla du friska") - och att det skedde utbrytningar och bildades nya nykterhetsföreningar, minns jag också.

Tänker på Länkarna och alla dess systerorganisationer, som också har formerat sig efter diverse utbrytningar. Kristna för sig, kommunister för sig och så vidare

Nej, jag hade nog hellre velat läsa i mer koncentrerad form om IOGT och nykterhetsrörelsens idéursprung, som ju är ett ben av vårt svenska välfärdsbygge. De andra två brukar sägas vara arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen.

Dessutom vet jag att IOGT på senare år har försökt bli mindre fundamentalt, så till vida att man gärna välkomnat nyktra alkoholister och tidigare drogmissbrukare som medlemmar. Istället för som tidigare: att människor har fötts och fostrats in i rörelsen ­ utan att egentligen ha några kunskaper och erfarenheter av alkohol och droger.
Dock har väl assimileringen inte gått så bra som man tänkte sig. De fundamentala inom rörelsen har fortfarande stor makt.

En avhandling om den problematiken skulle jag gärna vilja se.
I läsvärd form, dock.

Leif Wilehag
2002.01.24