ERIKSBO

- ett föredöme men ingen universallösning

Ett unikt boendeinflytande har gjort Eriksbo i Angered till stadsdelen där man bor kvar.
Men Eriksbomodellen är ingen universallösning för miljonprogrammets områden.
- En faktor som blir allt viktigare att tänka på är multikulturaliteten. I Eriksbo har man jobbat på ett ganska svenskt sätt, säger forskaren Birgit Modh.

Birgit Modh i Eriksbo...En mil nordost om Göteborg ligger Eriksbo, som byggdes kring 1970 under miljonprogrammets dagar. Medan andra förorter från den tiden blivit synonyma med problem, har Eriksbo pekats ut som ett föredöme. Området omnämns till exempel i Storstadskommitténs senaste delbetänkande (SOU 1996:177).
Birgit Modh, arkitekt och forskare, har studerat Eriksbo under en följd av år.
- Boinflytande är viktigt i alla områden. Men kanske är det speciellt viktigt i storskaliga områden. Behovet är i alla fall tydligast där. Eriksbo är ett jättebra exempel. Jag tycker de har lagt ned ett fantastiskt arbete på sin närmiljö, säger hon.

Vad är då så speciellt med Eriksbo? Svaret ligger delvis i det självförvaltningsavtal som finns mellan hyresgästerna och bostadsföretaget. Det stadgar att hyresgästerna själva ska sköta vissa uppgifter, bland annat den inre skötseln.

Samma anda
som på 40-talet

Svaret ligger också i den starka kooperativa anda som finns i området. I början av 80-talet hade stadsdelen tio år på nacken och drogs med outhyrda lägenheter, sociala problem och byggnadstekniska brister. De idéer om självförvaltning och inflytande som då formulerades av några få, har nu vuxit till en hel rörelse. Navet är Eriksbo Kooperativa Förening, EKF.
- Man har arbetat i samma anda som fanns i 40-talets idéer om grannskapsenheten; tanken att bostadshus ska förses med komplement som samlingslokaler, skola, barnomsorg, affärer med mera, säger Birgit Modh.
Det innebär att man intresserar sig för hela grannskapet. Idag finns en fristående, kooperativ skola i Eriksbo, som verkar parallellt med områdets kommunala skola. Och sedan några år driver EKF fritidsparken.

Engagemanget bland de boende har dock inte alltid uppmuntrats av hyresvärden. Men när Familjebostäder på åttiotalet övertog området, ljusnade läget. Efter att hela Eriksbo genomgått en stor ombyggnad, fick engagemanget ytterligare ett uppsving.

"Man planerade
nästan livet åt folk"
Kring 1970, när området anlades, var det bokstavligen så att de stora grävmaskinerna drog fram genom landskapet. Raviner i det natursköna området kring Lärjeån fylldes ut. En del gammal bebyggelse revs.
- Planerarna brukar prata om jungfrulig mark, de låtsas som om det inte fanns något på marken innan. Men det finns alltid något att knyta an till. I Eriksbo rev man till exempel lagårdar. När man sedan skulle ha djurhus i fritidsparken fick man bygga nytt.

Ursprungligen var bostadshusen byggda på typiskt miljonprogramsvis; likformiga hus, klädda med betongelement.
- Dessa områden är väldigt rationalistiskt byggda. Det fanns inget utrymme för att i efterhand komplettera efter de boendes önskemål och behov. Man planerade nästan livet åt människorna, säger Birgit Modh.

Däri ligger ett av förorternas problem. Birgit Modh beskriver det som att de boende blir som tillfälliga gäster i vad som skulle vara deras hem.
Under den stora ombyggnaden skulle dock dessa brister åtgärdas. Stora förbättringar gjordes också. Dels avhjälptes vissa tekniska brister, dels förskönades det yttre. Bland annat fick husen större balkonger och burspråk som lättade upp det statiska uttrycket. Taken gjordes mer synliga genom utskjutande taksprång.

De boendes synpunkter
borde tagits till vara
Men på en viktig punkt fallerade processen.
- Bostadsföretaget borde ha tagit till vara de boendes synpunkter bättre. Just gårdarna hade de boende jobbat så mycket med ända sedan början av 80-talet, säger Birgit Modh.
I efterhand har dock gårdarna utformats mer enligt eriksbobornas egna idéer.

På senare år har Familjebostäder tillsammans med EKF marknadsfört området hårt. I slutet av förra året meddelade man att alla lägenheter nu var uthyrda. Klart är i vilket fall att Eriksbo nu har färre tomma lägenheter än många andra förorter.

Är då boinflytande à la Eriksbo en modell som kan tillämpas på andra miljonprogramsförorter?
- Det är en väg att gå, men det finns absolut flera. Och det är viktigt att tänka på att förutsättningarna är olika för olika områden. Ett grundkrav är nog att området har så stora kvaliteter att folk vill bo kvar och jobba för det, menar Birgit Modh.

Multikulturaliteten
- en allt viktigare faktor

En aspekt hon betonar är att många miljonprograms- områden är mycket invandrartäta.
- Multikulturaliteten är något som jag tror kommer bli allt viktigare att ta hänsyn till. I Eriksbo har man jobbat på ett ganska svenskt sätt; det är ett traditionellt föreningsarbete och de aktiva är framför allt svenskar. De få invandrare som är föreningsaktiva är ofta sådana som bott i Sverige länge, till exempel finländare.

Det är dock inte ambitionerna som saknats. De aktiva har medvetet försökt engagera invandrarna, men det har varit svårt.
- För invandrarna kanske det inte är så närliggande att fokusera boendet. I Hammarkullen finns ett stort engagemang kring föreningslivet, man har organiserat sig efter nationalitet eller etniska grupper istället. De storskaliga förortsområdena behöver i framtiden vad man skulle kunna kalla "både och". Både organisering kring den gemensamma boendemiljön och kring andra viktiga frågor som ungdomarnas situation, service och kulturella verksamheter, säger Birgit Modh.

TEXT:HELENA UTTER
BILD:HANS RYDMAN


Synpunkter? Skriv till oss | Birgit Modhs publikationer om Eriksbo Artikel om miljonprogrammet | Tillbaka till innehållsförteckning