Vi har tagit ett steg på rätt väg Det har nu gått ett drygt år sedan Malmö genomförde sin SDN-reform. Anders Rubin (s), politisk sekreterare med ansvar för stadsdelsfrågorna i kommunen är nöjd; - Vi är på rätt väg, ekonomi, samordning och fördelning fungerar och demokratin går också i rätt riktning.

Det är ganska naturligt att Anders Rubin är positiv. Allt annat vore en stor överraskning. Han är en av de som slagits hårdast för reformen och utpekas också som arkitekten bakom den nya stadsdelsorganisationen. - Nja, knappast arkitekt. Möjligen barnmorska , medger Anders Rubin med ett skratt. Lika positiva till den genomförda nyordningen är inte Malmö-moderaterna. De har lovat att riva upp SDN-beslutet om de vinner nästa val. Ett löfte som inte oroar Anders Rubin i någon större utsträckning - Nej, jag tror personligen inte att det blir så stora förändringar även om det skulle bli en borgerlig majoritet. Möjligen en något modifierad organisation men knappast en generell nedläggning, menar Rubin. Stadsdelsnämndernas vara eller icke vara I Malmö har sedan början av 1990-talet varit en het politisk potatis i Malmö. Socialdemokraterna har varit för en decentralisering medan de borgerliga partierna har varit motståndare. Under socialdemokratiskt styre initierades en försöksverksamhet med tre stadsdelsnämnder 1991. Försöket var var tänkt att pågå i tre år men avbröts snabbt när det borgerliga blocket fick majoritet efter valet hösten -91. Som ersättning för stadsdelsnämnderna började man istället experimentera med beställar- utförarorganisationer för vissa kommunala verksamheter. Denna modell avvecklades i sin tur årsskiftet 1994/95 när socialdemokraterna återigen var i majoritet. Beslutet att införa stadsdelsnämnder drevs igenom 1995 av socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet med ett enat borgerligt block som motståndare. Malmös tio stadsdelar varierar i storlek från 11 000 invånare i Oxie som är minst, upp till 35 000 invånare i den största stadsdelen, Fosie. Genomsnittet för samtliga ligger på lite drygt 24 000 invånare. Varje stadsdelsfullmäktige har i sin stadsdel det samlade ansvaret för barnomsorg, grundskola, skolbarnomsorg, fritidsverksamhet, individ- och familjeomsorg samt omsorg om äldre och funktionshindrade. Stadsdelsbibliotek och lokalt kulturliv tillhör också uppgifterna. Reformens uttalade målsättning är att stärka och utveckla den lokala demokratin. Genom bättre kontakter och mindre avstånd mellan invånare och politiker ska medborgarnas inflytande över verksamheter som berör det egna området öka. För att markera att man står för öppenhet och medborgarinsyn har man kallat sina stadsdelsnämnder för stadsdelsfullmäktige och har även öppna fullmäktigemöten till skillnad mot Göteborgs slutna nämndmöten. I Malmö har man å andra sidan infört två utskott, arbetsutskott och socialutskott som saknar medborgarinsyn. - Man ska nog inte övervärdera den demokratiska insynen för att vi har öppna fullmäktigemöten men det är en markering att vi har öppenheten som en viktig princip. Hela verksamheten bygger trots allt på att demokratin och dialogen utvecklas inom varje stadsdel. Helt naturligt har Malmö haft stor nytta av Göteborg som genomförde sin stadsdelsreform redan i januari 1990. Det finns många likheter mellan stadsdelsorganisationerna i de båda städerna men också en hel del skillnader. - Vi har självklart tittat mycket på Göteborg för att dra nytta av det som vi tycker är bra och undvika det som är mindre bra. Vi har till exempel förändrat och beskurit vår centrala organisation betydligt mer än vad man gjort i Göteborg. Helt enkelt för att få en balans mellan den centrala och den lokala strukturen när det gäller kompetens och andra resurser. Annars är det risk att man får ett A-lag centralt och ett B-lag lokalt. - I Malmö har vi haft en klar strategi för att få en jämn fördelning både förvaltningsmässigt och politiskt. Det uppstår alltid konflikter mellan centrum och periferi. Med någorlunda jämnt balanserade styrkor är det lättare att utnytja och lösa dem konstruktivt. Jag tycker nog att man klarat det hyfsat i Göteborg men får ändå en liten känsla av just en uppdelning i ett A-lag och ett B-lag, menar Anders Rubin. Varje stadsdelsfullmäktige har 19 ordinarie ledamöter och 11 suppleanter att jämföra med Göteborgs betydligt blygsammare politiska representation om 11 ordinarie ledamöter och sex suppleanter per SDN. - Vi har satsat på en bred representation och en bred kompetens. Det är viktigt för demokratin att alla partier blir representerade. Samtidigt ökar det möjligheterna för varje stadsdelsfullmäktige att kunna lösa sina lokala konflikter utan att behöva dra dem till kommunfullmäktige, förklarar Anders Rubin. För att få en värdemätare på hur den nya stadsdelsorganisationen fungerar har man i Malmö anlitat forskare som ska göra en preliminär utvärdering, en lägesrapport, efter de fyra första åren. Därefter görs en uppföljning efter cirka 10 år för att studera förändringarna över en längre tidsperiod. Anders Rubin är lite skeptisk till de utvärderingar som gjorts av SDN-reformen i Göteborg och menar att demokratin trots allt har gått framåt tack vare reformen. - Göteborgs problem är att man jämför med paradiset. Jag menar att demokratin gjort framsteg både i Malmö och Göteborg. Sedan har SDN -organisationen i Göteborg fått ta mycket stryk för nedskärningarna vilket vi har sluppit eftersom vi redan har gått igenom sammma stålbad med den gamla organisationen. text: PETER WERNBOM bild: HENRIK LANGE