Jag är en eldsjäl.
Under min arbetstid och större delen av min fritid arbetar jag med mina små "rädda-världen-projekt". Jag tänker och tänker.

Jag är ingen chef och jag har igen chef. Jag leder ett projekt och ger bränsle till nya projekt. Jag arbetar i ett projekt men alla mina tankar går till framtida projekt. Projektet är viktigt, men alla framtida projekt som kan härledas till det jag gör nu är viktigare.

Jag vill inte få beröm. Jag vill att du inspireras av mina ansträngningar.

Min tid används för att inspirera, engagera, motivera och aktivera. Jag får min kraft när jag aktiverar andra. Jag vill inte ha äran. Du gör arbetet. Jag vill inte ha tack. Det är jag som ska tacka.

Jag är en usel arbetsledare och en dålig människokännare. Jag trivs bättre framför datorskärmen än på styrelsemötet. Det blir ändå många styrelsemöten.

Jag förstår mig inte på regelverket, jag kan inte skriva protokoll, jag kan inte språket.

Jag glömmer att spara kvitton, jag glömmer att betala räkningar.

Jag vill inte ha ansvar.

Jag har tusen förslag på sätt vi kan göra världen bättre. Du har säkert många idéer själv. Om vi hjälps åt, så kanske vi får något gjort.

Jag samlar människor, bildar nätverk som skapar idéer. Vi tvingas göra om våra nätverk till föreningar för att vi ska kunna söka pengar, anställa och redovisa resultat. Vi tvingas bli organisationer, jag tvingas bli arbetsledare. Vi räknar resultat i kronor och arbetstillfällen, och glömmer att målet var att göra världen lite bättre.

 

ZAKIA KHAN
lokal nätverksbyggare 

Tillbaka till innehållsförteckning