Skolan säger sig vilja skapa starka och självständigt tänkande individer. Nyligen gjordes betygssystemet om för att ge en mer rättvis konkurrens. Men inte blev det bättre. Det lönar sig fortfarande bäst att vara en insmickrande ja-sägare. Kanske är det bra att vi redan i skolan anpassas till övriga samhällets dubbelmoral?
 

 

Ingen tycker om falska personer. Men om en vän till dig är orolig inför en anställningsintervju vad säger du då till den? "Var dig själv" kan vara det första man tänker på. Men hur skulle det då gå, om man nu inte har en underbar personlighet och alla älskar en vad man än tar sig för. Så vad säger du? Jo, var trevlig, skratta åt deras skämt (hur mycket du än tycker de stinker) och visa att du verkligen är redo att ge allt i alla lägen.
Inte berättar man sanningen om att man ofta har det svårt att komma upp på morgnarna, tröttnar lätt på att jobba på ett ställe och älskar att trycka ner alla sina arbetskamrater. Dessa egenheter får väl arbetsgivaren komma fram till i ett senare skede, när du väl haft jobbet ett tag. Det samma gäller när man skall få betyg i de kurser man har i skolan.

Jämfört med vem?
Det finns nu för tiden något som heter betygskriterier som skall hjälpa lärarna att ge varje elev ett rättvist betyg. Dessa får vi elever ta del av genom ett oftast dåligt kopierat papper, som delas ut på kursens första lektion, med små kluriga bokstäver i en sådan luddig text att man kan tolka den på fler sätt än Koranen. Förr i tiden (när jag gick på högstadiet) så kunde lärarna dessutom endast dela ut ett speciellt antal av varje betyg inom klassen, så det blev ofta svårt att få sin kunskap bevisad på papperet om man gick i en geniklass. Där var det så att man tog det lugnt i 2 år och sedan på vårterminen i 9:an jobbade man arslet av sig (precis som alla andra) och då gällde att vara vän med läraren så att det blev just jag som fick något av de hösta betygen. Det blev en mycket sned konkurrens med elever från andra skolor då man skulle in på gymnasiet och platserna inte räckte till.

Samarbete lönar sig?
Detta skulle man egentligen slippa nu, med det nya betygssystemet som säger att en lärare kan ge MVG (mycket väl godkänt), eftertraktat av de flesta, till alla sina elever. Förr var vi tvungna att ha kartböcker uppställda mellan varandra vid prov så att ingen skulle fuska. Och om man nu fick för sig att låta en kamrat kolla av ens svar så förlorade man bara själv på det, för betygsindelningen utgick från medlet på provet. Detta betyder att man nu egentligen borde fuska som ena riktiga uslingar med tanke på att betygsindelningen egentligen skall vara satt innan provet, och samarbete skulle kunna betyda högt betyg till hela klassen. Men det är väldigt få lärare som har kommit in i det nya systemet. De sätter betygsgränserna efteråt, vilket inte borde vara tillåtet (tycker jag).
"Betygskriterierna är bara till som ramar" säger vissa, och betyder näst intill ingenting när det väl kommer till kritan. Många jämför oss fortfarande med varandra, och vi blir åter tvungna att fjäska (tycker verkligen inte om det ordet). Det är precis som förr då vi var tvungna att lära oss de saker läraren ville och på hans/hennes sätt.
"Skit i vad som står i planerna! Här är det jag som bestämmer och nu säger jag att ni skall lära er detta på det sättet jag bestämt."
Vad kan man då göra? Man är helt enkelt tvungen att göra så som läraren säger om man nu vill ha ett hyggligt betyg. Detta gör att personer som gått samma kurs, men med två olika lärare har lärt sig olika saker och fått olika betyg för sina kunskaper. Då är vi tillbaka till det gamla betygssystemet igen! Vad skulle man då med de starka betygskriterierna till?

Bäst att tiga?
Man är inte sig själv utan en hjärntvättad Homo sapiens som inte vågar vara sig själv och visa sin personlighet. Är det inte det som är meningen med gymnasiet: att hitta det man själv är bra på och inrikta sig på det, så man vet vad man skall sikta på för något yrke efter skoltiden? Vi kan ju inte alla bli rövslickare.
Jag har vid flera tillfällen velat säga till någon lärare att detta är ett felaktigt sätt, men jag har sett vad som händer med folk som säger ifrån och är därför själv inte lika dumdristigt modig och gör likadant. Hur många framtida arbetsgivare går på förklaringen: "Men jag kan det här, jag kom bara inte överens men den lärare jag blev tilldelad"

 

text: GUNILLA ANDERSSON
som går tredje året på gymnasiet
13.1.1999