När jag var i de nedre tonåren var man antingen hårdrockare eller synthare. Man kunde faktiskt fråga någon: är du hårdrockare? Och svaret var viktigt, för det handlade inte enbart om musiksmak utan om om vi själfränder eller verkligen inte. Det var svårt att fatta att det fanns hårdrockare som var schyssta.

Detta är en av de mest generande perioderna i mitt liv. Att jag svalde en identitet så reservationslöst. Jag vägrade att lyssna på musik som hade det minsta lilla gitarrpling i sig och sålde alla plattor jag hade med mina tidigare barndomsidoler Stones till en förtjust teckningsfröken. På samma genanta sätt som jag använde de beteckningarna använder Skugge ordet feminism. Hon kan skriva "det var innan jag blev feminist". Och varje gång jag läser liknande passager vrider jag mig generat i fåtöljen.

Men hon menar det och även om hennes sätt att skriva om sin omvändelse påminner mig om mina ytliga tonår är detta långt ifrån något ytligt hos Skugge. Hon blev frälst - upplyst. Och efter det blev inget sig likt.

Linda Skugge och jag är så gott som jämngamla. Kanske är det därför hennes språk fullkomligt rinner genom mig utan det minsta motstånd. Att läsa Skugge är som att tänka - nästan. Boken "Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad" är en samling Skuggekrönikor från åren 1998-2001. Och de genomgående ämnena är: feminism, barn och barndom.

Efter sin omvändelse till feminist blev hennes uppgift i skribentlivet att sprida sin övertygelse och gissa om hon gör det. Med den nyfrälstes glöd och en outröttlighet som man bara kan avundas henne bankar hon gång på gång in sitt budskap i sina läsare: FATTA DET HÄR! Hon är så förbannad att det osar om det.

Skugges styrka som feministisk demagog är att hon inte teoretiserar långt över sina läsares huvuden. Hon tar spjärn i vardagen - vid diskbänken, bakom damsugaren, i skolan, i klädaffären och på jobbet. Och detta med ett språk som träffar klockrent. Jag håller kanske inte med henne i allt hon skriver. Skugge kan vara väldigt elak när hon hittat någon hon tycker beter sig som ett fån och då är hon rysligt dömande och oempatisk. Men det blir aldrig tråkigt och hon är aldrig likgiltlig. Och vad gäller hennes krönikor om feminism borde de vara obligatorisk läsning i skolorna. De är som gjorda för att tjäna som underlag för diskusioner kring könsroller och jämlikhet.

Varför kan inte en kvinna hoppa över morgonduchen och sminket och gå till jobbet utan att bli betraktad som vore hon på gränsen till nervsammanbrott? Varför vill unga tjejer se ut som Playboy-modeller? Varför kan män sitta och klia sig på snoppen helt ogenerat. Tänk om en kvinna satt och med vällust rafsade sig i skrevet, hur skulle omgivningen se på henne? Typiska Linda Skugge frågor.

Linda Skugge är rolig, elak, självutlämnande och sårbar. Hon är ömsom tvärsäker på sig själv och ömsom självkritisk intill förintelse.Hon är rakt av helskön att läsa. Så in med Skugge i skolorna. Och heja Skugge!

2003.03.20