Texten nedan är hämtad ur boken Att förebygga brott och rädsla en konferensrapport utgiven av rådet för ett Tryggare och Mänskligare Göteborg. Den är en transkribering av det tal de båda forskarna Thomas Johansson och Jari Kuosmanen höll vid konferensen.

Thomas Johansson:
­ Vi ska utgå från ett projekt som handlar om lokalt medborgarskap i Majorna. Det här projektet är en del i ett större sammanhang och tanken är egentligen att studera förändringar i det samtida Göteborg. Det stora ramverket heter "Kultur identitet och livsformer i det samtida Göteborg" och är förlagt till Forum för studier av samtidskultur, FFSK. Där har vi jobbat dels med seminarier kring det urbana; stadens omvandlingar, förändringar men också ett antal projekt som är kopplade dit.
Tanken är att ta ett grepp om Göteborg och framförallt att fokusera segregation, framväxt av nya könsidentiteter, alternativa politiska rörelser, det urbana rummet, nya livsstilar mm. Jari inleder med att tala med fokus på trygg och säker stad och sedan ska jag göra en kort avrundning där jag pratar om hur man kan förstå det som händer i Majorna nu i anslutning till begreppen trygghet och säkerhet, hur man kan förstå just det kollektiva, nästan själsliga som finns i Majorna.

Jari Kuosmanen:
­ Vår studie bygger huvudsakligen på ett tjugotal intervjuer av majbor, i åldrarna arton till åttioåtta år. En del av de frågor som vi har ställt dem har handlat om trygghet och säkerhet i Göteborg och framförallt trygghet och säkerhet i Majorna.
När vi intervjuade de äldre kunde man ibland bli irriterad när man fick höra att "det var bättre förr". Vi fick verkligen göra vårt yttersta och försöka reda ut ­ var det verkligen så eller är det minnet som sviker så att man bara kommer ihåg de positiva händelserna? Var det inte fattigt i Majorna som man hör berättas? Vad betydde i så fall fattigdomen?
Vid ett antal intervjuer framträdde någonting intressant. Före sextiotalet fanns i Majorna en intressant informell institution, hemmafruarna. De utgjorde, i dubbel bemärkelse, en väldigt viktig del i det sociala landskapet. De stod bland annat för tryggheten. En kvinna berättade att om inte ens egen mamma var hemma när man kom hem, så var alltid någon annans mamma det, och man kunde gå till henne och be om någonting eller vara där tills ens egen mamma kom hem.
Pojkarna däremot kunde uppfatta de här mammorna som oerhört kontrollerande. Man kallade dem för skvallerkärringar, för att de hade så bra koll på vad man gjorde.

Gamla vanor lever kvar
Att hemmafruarna hade denna kontroll hade det positiva med sig att tryggheten ökade i stadsdelen. Jag hade en intressant intervju med en kvinna som sa: "När vi till exempel gick hemifrån med mamma och pappa så kunde de låsa dörren och skriva en lapp på dörren att nyckeln finns under dörrmattan". Jag blev lite förundrad, varför man överhuvudtaget låste dörren? Denna handling kan ses som ett uttryck för en stark tillit till medmänniskorna och den sociala kontroll som fanns i grannskapet: "Vi är inte hemma, men ifall ni råkar komma så varsågod, stig in".
Var det bättre förr i den här bemärkelsen? När jag var och intervjuade i Majorna så hände det ett par gånger att när jag knackade på dörren, så var det någon som ropade "kom in", jag öppnade dörren, som var olåst, och klev in. Detta har jag inte upplevt i andra bostadsområden. Kanske är det något av det gamla som ännu lever kvar i Majorna.
Hur var det då med de så kallade avvikarna, originalen eller alkoholisterna som tidigare fanns i Majorna? I många berättelser uppfattar man dem ofta som ensamma men väldigt viktiga i det sociala landskapet. De tillhörde området på ett sätt, och framförallt i efterhand, har många av dem blivit något slags lokala kändisar. De har alla sina smeknamn och det finns massor av historier om dem. Fler än kring en vanlig medelsvensson på den tiden. Man kan fråga sig: "Vilka går till historien?" Jo, det är originalen, de andra glöms väldigt fort bort.

Rädslan för det okända
Förr fanns det "farliga" områden, speciellt i pojkarnas liv. Vi har hört berättelser om gränserna mot andra stadsdelar, revirstrider och dylikt. Ibland på skoj, ibland mer på allvar. Framförallt var Masthugget ett område dit man inte riktigt vågade sig. Där fanns andra pojkgäng som försvarade sitt revir. Det var ett farligt område för majgrabbar.
Majorna har varit en arbetarstadsdel med problem kopplade till fattigdom. Och vissa delar var speciellt fattiga ­ bland annat barackbyn, som låg vid Gråberget, uppfattades som ett sådant område. Om man gick dit kunde man bli "rispad" av kniv. Jag som finländare i Sverige har erfarenhet av den här typen av mytbildning. Det är inte ovanligt att människor projicerar sina rädslor på dem man inte känner eller på områden där man aldrig har varit.
"Är det då sämre idag?" Vi har hämtat siffror från SOM-undersökningen, gjord vid Göteborgs universitet. Det intressanta är att jämföra olika stadsdelar: Majorna, Centrum, Angered och Frölunda. Tjugotvå procent av majborna tycker till exempel att det bästa med stadsdelen är lugn atmosfär, småskalighet och trivsamhet. I Centrum tyckte tre procent detsamma, i Angered fem och i Frölunda nio procent. När det gäller människorna, gemenskapen och grannarna så svarar så många som femton procent av majborna att det är det bästa med stadsdelen, jämfört med sex procent i Centrum, åtta i Angered och tre procent i Frölunda.
Vad är det sämsta med att bo i stadsdelen? Tolv procent av majborna tycker att missbruk, utslagning och droger är det sämsta med att bo i stadsdelen, jämfört med Centrums en procent, Angereds en procent och Frölundas fem procent. När det gäller kriminalitet och våld så är det sex procent av majborna som tycker att det är en av de sämsta sakerna, fem procent i Centrum, sju i Angered och nio procent i Frölunda.

Två vitt skilda bilder av Majorna
Här framträder två helt olika bilder av Majorna. Man uppskattar sin stadsdel men uppfattar också att här finns många problem. Hur ska vi tolka detta? Man kan tänka sig att det delvis handlar om den starka massmediala fokuseringen på Majorna under nittiotalet, framförallt på grund av protesterna mot besparingarna, men också på grund av brottsligheten. Samtidigt bör det nämnas att många av våra intervjupersoner uppfattade sin nära omgivning som väldigt lugn och fin. Det var bara några få som tyckte att det hände för mycket på den egna gården, att det var farligt på något sätt. Man kan tolka detta som att Majorna till viss del är en polariserad stadsdel där vissa områden är problematiska, medan andra är väldigt lugna, harmoniska och trevliga att bo i.
Vilken syn har man då på avvikare idag? Vid intervjuerna har det framstått att det finns stor tolerans mot skilda livsstilar. Detta tror vi har att göra med att många av dem som bor i Majorna tillhör den kulturella, vänsterorienterade medelklassen och ofta själva har en annorlunda livsstil. Detta bidrar till att majbor, i alla fall i princip, är toleranta mot avvikare. Men när de bor på den egna gården prövas denna tolerans i praktisk handling. Människor som till exempel använder narkotika uppfattas inte sällan som farliga av de övriga boende.

Våra barn och andras ungar
En annan fråga som ofta lyfts upp, när man diskuterar Majorna, är ungdomsgäng. Det intressanta är att när jag har pratat om ungdomar med de boende, inte bara i Majorna utan även i andra stadsdelar, så gäller oftast inte problemen de ungdomar som bor i området utan andra ­ de som kommer utifrån. Vid intervjuerna framträder också att ungdomarna i Majorna, eller "414" som de också kallar sig för ­ de använder sig av de tre första siffrorna i postnumret ­ har fått något slags rykte om sig att vara lite farliga. Det är kanske därför det Ibland dyker upp främmande gäng i området. Med andra ord det är alltså inte bara förr man hade den här typen av revirhävdande handlingar!
När det gäller klotter har vi inte oväntat kunnat notera att det finns stora generationsskillnader. Vi talade med ett par tjejer som var under arton år som tyckte att det finns en viss spänning och tjusning i det här med klotter. De är intresserade av att se: "Vilken strid är det som pågår på väggen? Ibland är den gul och ibland är den taggad och målad med graffiti och sedan nästa dag är den gul och enfärgad igen." Det är uppenbart att kring graffitin finns spänningar mellan de unga och gamla majborna.
Sammanfattningsvis kan sägas att Majorna är en dynamisk stadsdel med flera ansikten och stora resurser bland befolkningen. Inte minst är den kollektiva orienteringen, som länge funnits och fortfarande finns, en viktig resurs Majorna. Majbor har en förmåga att skapa nätverk och protestera mot saker som de ogillar, samt värna om det som de uppfattar som positivt. Detta är en oerhört viktig tillgång som Thomas kommer att prata lite mer om.

Ett riktigt nätverkssamhälle
Thomas Johansson:
­ Vi har intervjuat en speciell grupp som i stor utsträckning är resursstarka, högutbildade och väldigt engagerade människor. Det tonas väldigt mycket ner att det skulle vara farligt och osäkert. De flesta som vi pratat med säger att "Ja, det är jättetryggt och säkert och jag kan gå var jag vill här". Det finns en oerhört stark upplevelse av trygghet bland dem vi har träffat och intervjuat. Då ska man också tänka på att det handlar om människor som äe engagerade i olika proteströrelser och som står för det här med att skapa den sociala sammanhållningen genom att bygga upp nätverk och liknande.
En sak är slående med Majorna. Det har någon slags småstadskaraktär i mångas ögon. Det finns vissa karaktäristika som man kan räkna upp.
Många säger att man känner alla, man träffar folk och hejar på dem . Någon sa: "Ska man köpa mjölk så tar det en halvtimma, det är så mycket folk på vägen att prata med". Arkitekturen hyllas av många som bor här, de tycker att det är mysigt, vackert och trevligt. De njuter av de vackra landshövdingehusen. Det finns en slags laddning i arkitekturen och det rumsliga. Bland de vi intervjuar är många vänsterfolk, för att använda en schablonterm och de hyllar det kollektiva. Det är något viktigt för dem, att hålla ihop.
Orden "historia" och "nostalgi" har jag skrivit i mina minnesanteckningar. Det handlar mycket om att man tillmäter historien betydelse. Det har människor sagt i många stadsdelar, men det finns en extra stark laddning till historien här, tycker jag.
Invånarna tycker att stadsdelen är självförsörjande. Det finns allt som behövs, affärer, caféer och lite restauranger. I stort sett så klarar man sig i den här stadsdelen på något sätt.
Detta är självuppfattningen, någon slags habitus, hos dessa människor och frågan är hur bred den är här. Om det är de här grupperna som sprider denna självuppfattning, är någonting man får fundera över. Det kollektiva återskapas ännu tydligare under nittiotalet med alla nedskärningar som upplevs som oerhört orättvisa av dem som bor i Majorna. Den starka upplevelsen av orättvisa leder till ett stärkande av den sociala sammanhållningen. Den finns där redan men blir ännu starkare. Det bildas nätverk, man ringer varandra och man kopplar upp sig mot varandra, man skapar hemsidor och man bygger upp nätverk, där man snabbt kan mobilisera om det är någonting som är på gång i stadsdelsnämnden ­ så att man kan gå dit och protestera.

Gemenskap i en gemensam kamp
Man gör det ibland, går direkt dit, ringer hem till politiker på kvällarna, man plågar livet ur dessa stackars politiker, är på dem hela tiden. Det var någon som beskrev hur: "De ringer politikerna så mycket att de knappt hinner gå på toa. De är på dem hela tiden i vissa lägen."
Medierna har en oerhört viktig del i det här. Många majornabor känner folk inom medierna, de har kontakter och de har också en slags förmåga att förmedla saker till medierna, att göra sin kamp medial. Det handlar mycket om deras kulturella kapital. Det är människor som är vana att jobba med ord, är verbala och vana att lägga ut texten.
Sammantaget mobiliserar man all den här energin och skapar samtidigt en starkare social sammanhållning. Folk som inte kände varandra innan lär känna varandra. Det blir en väldigt stark gemenskapskänsla som sprider sig bland ganska stora grupper i Majorna och som ger spinoff-effekter till många andra, kan jag tänka mig.
Mycket av det här handlar om en kritik av stadsdelsnämnden och den lokala demokratin som man tycker fungerar väldigt dåligt. Någonstans finns det en slags ambivalens. Å ena sidan protesterar man och tror verkligen på förändring. Man engagerar sig men det går lite i dalar upp och ner. Samtidigt känner man att hur mycket man än jobbar så slår det tillbaka i att man sitter där ändå. De där nedskärningarna kanske inte kommer om ett halvår eller om ett år, men de kommer definitivt!

"Småstadens" sociala kontroll
Några citat från undersökningen. Om småstads-känslan sa en kille så här:
"En kompis till mig var tillsammans med en kille från Gambia, som sa till mig att 'Majorna is the best place in the world' och jag gillar verkligen Majorna. Kanske är det landshövdingehusen, de är små och mysiga. Jag känner andra som nästan är rädda för att bo i Majorna för att de tror att de ska bli rånade av busar eller någonting."
Det finns alltså en märklig bild, som också syntes i statistiken, att det kan vara hotfullt i Majorna. De här grupperna som vi intervjuar vill sprida en motbild. De sprider bilden av att det är oerhört tryggt och säkert, men bland vissa andra grupper kan det finnas en annan bild och de grupperna har ju inte vi nått, träffat eller pratat med. Så frågan är vilka är de grupper som står för de tolv procenten som tycker att missbruk, utslagning och droger är det sämsta med att bo i Majorna? För de vi intervjuat vill hellre tona ner detta.
Det finns en slags retorik att det är viktigt att acceptera avvikare, att man ska ha ganska hög toleransnivå, det ingår i den självbild man har som en tolerant och rättvis människa.
Ett citat till om ekonomin som avslutning. En kvinna på fyrtio år säger så här:
­ Vi ska väl inte säga att de är inkompetenta, men på något sätt är det ingen som styr skutan. Man tätar alla hål och tappar kursen. Man har glömt varför man har den här verksamheten. Det handlar bara om att spara pengar och att få ihop till den där skulden (som nästan får en mytologisk karaktär här) som inte minskar heller. För varje nedläggning de gör så blir det bara större hål i kassan. Vi som lekmän tycker kanske att det här inte är rätt väg, man kanske inte bara ska spara och spara. Vi kanske måste börja satsa på att det blir attraktivt att komma till Majorna och börja skolan där.
Det finns en oerhört stark känsla av social sammanhållning här och konklusionen blir att det här också ligger i grunden för en självuppfattning som också säger någonting om att man upplever att det är en trygg stadsdel att bo i. Majornaborna upplever också att man har en slags, nästan social kontroll, i nätverkandet och i skapandet av de sociala gemenskaperna ­ där man kan hjälpa varandra att ha koll på ungar och skapa en trygg miljö, helt enkelt.
Men, problemet och frågetecknen med de tolv procenten som upplever att det är mycket droger kvarstår. Vilka är det? Jag vet inte.

2003.03.20

Jari Kousmanen är fil dr och knuten till FSSK och inst för socialt arbete vid Göteborgs universitet

Thomas Johansson är professori i socialpsykologi vid högskolan i Skövde samt knuten till FSSK vid Göteborgs universitet

Se mer om projektet undre rubriken Majorna -en stadsdel i rörelse på annan plats i det här numret av Alba.

Se mer om FSSK och Centrum för kulturstudier på deras hemsida