Gå in på Internet och sök på ordet ”suicide”! Via Altavistas sökmotor får du mer än 9,4 miljoner träffar -referenser innehållande ordet ”suicide” - det finns ett amerikanskt skivbolag som heter Suicide Records, en film betitlad ”Suicide Kings”, ett syntband i Bålsta som ”repar varje torsdag” och kallar sig ”Suicide Solutions” - och det finns en drink, Suicide cocktail (4,5 cl rom, 1,5 cl crême de cacao samt 3 dl sodavatten).

Att döpa skivbolag, rockband och drinkar till ett namn där ordet ”suicide” ingår - det är ett uttryck för den romantisering och glamourisering som ungdomar kan känna inför fenomenet självmord - farligt, förbjudet - men kanske också en möjlighet, en utväg man tänkt på någon gång, eventuellt ett maktmedel och därför också lockande.

Unga människor har öppna, känsliga och på grund av - helt naturligt - bristande erfarenhet kanske ibland också okritiska och naiva sinnen. De tar därför lätt intryck,vill pröva på nyheter, suggereras till olika beteenden och moden. Ett enkelt exempel på denna mottaglighet är popgruppen The Beatles som fick stora framgångar på 60- och 70-talen - inte bara med sin musik, utan också med sina frisyrer . ”Rock and Roll Suicide” heter en av David Bowies låtar på albumet Ziggy Stardust. David Bowie har länge varit en karismatisk ungdomsidol, en megakändis, en häftig person - sjunger han om ”suicide”, ja, då är ”suicide” häftigt… Och på så vis bidrar Bowie till glorifieringen av självmordet.

På Internet finns allt. Förutom att koppla ”suicide” till romantiska, mystiska, spännande sammanhang finner man också websidor som konkret förespråkar självmord, och detaljerat visar hur man skall gå tillväga (”Want to know how to behead yourself? Just go online.” Munro, 2001). - ”Death Net”, ”A Practical Guide to Suicide”, ”Alt.Suicide Holiday” är bara några av namnen på dylika självmordssajter.

Många har oroats av websidor och internetfora där man uppmuntrar och till och med ger vägledning om hur man skall begå självmord - kan dessa företeelser leda till en ökning av antalet självmord, särskilt hos mottagliga, lättsuggererade eller redan suicidala individer? Hos ungdomar?

Den äldsta av dessa pro-suicid websidor är förmodligen Usenets alt.suicide.holiday, som skapades 1989 med ursprungligt syfte att diskutera varför självmorden ökade under semestertider. Genom åren har websidan med interaktivt diskussionsforum kommit att bli en mötesplats för samtal om självmord i allmänhet, omfattande fantasier om och metoder för självmord och har nu utvidgats med ett stort antal dokument och länkar. Alt.suicide.holiday ser sig i dag snarast som en subkultur som menar att människor har rätt att ta sitt liv, men att ingen skall pressa någon annan till självmord.
Alt.suicide.holiday har tagits som modell för många liknande websidor. En av dessa har också byggt upp en tjänst med hjälptelefon som steg för steg guidar den som så önskar fram till självmordet. Denna hjälptelefon inkluderar en service där man med mustryckningar på knappar från A till Z erhåller beskrivningar av olika självmordstekniker.

En del av självmordssajterna innehåller enbart icke-interaktiva, pro-självmordssidor som ger råd och vägledning hur man skall ta sitt liv. Andra har vidhängande interaktiva diskussionsgrupper, internetfora eller chatrum. Dit kan man maila in sina mest intima, personliga - eller förfärliga - tankar och upplevelser. Många tycks inte känna något hinder för vad de än vill uttrycka. Mailaren har känslan av att vara helt anonym, av att skicka sitt meddelande rakt ut i rymden, ut i ”cyberspace” - och då kan man vara hämningslös. Här kan man uttrycka de självmordstankar och - planer man inte kan prata med någon annan om. Och man kan också få svar som direkt uppmanar en att ta sitt liv. Som nämnts ovan är det särskilt unga människor som är sårbara och mottagliga för denna slags påverkan

Detta att de aktiva på dessa internetfora inte ser läsaren av sitt mail framför sig, inte upplever dennes fysiska närvaro eller närvaron av ögonkontakt, har en regressiv effekt på chattaren, enligt Young så att han tenderar att öka intensiteten, dramatiken i sina utsagor och värderingar. Resultatet blir ofta det tydliga ”antingen-eller värderandet”; idealiserandet eller nedvärderandet, som man ser att internetförhållanden mynnar ut i. Detta till skillnad från samspelet i ett vanligt samtal, där två individer ser varandra, och då uppfattar subtila tecken på hur den andre reagerar - en gest, en blick, en min - vilket har till följd att man hela tiden, halvt omedvetet, under samtalets gång anpassar sig efter samtalspartnerns reaktioner, modererar sitt budskap och inte behöver hamna i låsta positioner.

Vilken typ av människa är det som Internet är mest attraktivt för, vilka är det som blir storkonsumenter, till och med ”missbrukare” av Nätet? Undersökningar har visat, att detta mestadels tycks handla om blyga, schizoida individer - med ”schizoid” avses då en person med minskad kompetens vad gäller ömsesidiga sociala relationer och med begränsade känslomässiga tillgångar. När det gäller ungdomar som överanvänder Internet, ”… tycks dessa vara kvalitativt annorlunda andra… De är mer sårbara med högre risktagningsbeteende, mer drogmissbruk och högre depressionspoäng på skattningsskalor.De flesta befinner sig inom åldrarna 14 till 24, en åldersperiod med hög suicidfrekvens och lågt kamratstöd…”.

Ungdomar i adolescensen, i vuxenblivandet, från puberteten och upp till 25-årsåldern, genomgår en fas i livet som periodvis kännetecknas av osäkerhet, dåligt självförtroende och tendens till oro inför framtiden, vilket allt medför en ökad sårbarhet och därmed minskad motståndskraft mot stressande livshändelser. Suicidalitet hos ungdomar kan kanske tyckas utlösta av sådana stressande upplevelser som konflikter med föräldrar eller partners, besvikelser, misslyckanden, bristande självförtroende, mobbningssituationer eller annat, men dessa skenbart omedelbara ”orsaker” till suicidproblematiken måste ses som sekundära till periodens övergripande problem: att frigöra sig från föräldrarna och skapa sig en egen vuxen identitet (Berger, 1999, i Fiedler & Lindler, 2001).

I denna kamp mot vuxenvärlden för att finna sin egen identitet upptäcker den unge självmordet som en dyrbar skatt, som han inte vill lämna ifrån sig: han ser, att de vuxna omkring honom blir skrämda, att han både får ett värde och en stor makt genom detta vapen. Precis som anorexia kan vaktas som en juvel, så kan samma sak ske med suicidaliteten. Här har vi en förklaring till, att den suicidala unga ofta är så föga samarbetsvillig i terapeutiska relationer. Han vill inte bli räddad - han vill bli tagen på allvar, han vill att hans suicidalitet ska bli förstådd - han vill hålla den utvägen öppen.

Kanske är detta grunden till många ungdomars fascination över kommunikationen på självmords-sajterna: här kan de finna en acceptans och en förståelse för sin suicidalitet som de inte möter i verkliga livet. Lägger man detta till ungdomars större mottaglighet för olika budskap, som det romantiska, ”häftiga” och mystiskt lockande med självmord, så är det givet, att lättsuggererade, redan känslomässigt instabila och kanske suicidala ungdomar löper en ökad självmordsrisk genom att exponeras för självmordsajternas propaganda.

Att det skulle existera något sådant som ”självmordssmitta” är ingenting nytt, specifikt för internetsajterna om självmord. Om ett självmord inträffat på en skola eller en militärförläggning eller kanske på en psykiatrisk avdelning, är det inte ovanligt att det följs av flera. Här handlar det ofta om individer som stod den avlidne nära, eller som själva redan hade en suicidal problematik som genom identifikation och imitation utlöstes i ytterligare ett självmord.
Denna självmordssmitta, eller klustersjälvmord, är vanligast bland unga, och benämnes även ”Werther-effekten” efter Goethes brevroman från 1774, ”Den unge Werthers lidanden”.

Goethes romanhjälte, Werther, är olyckligt förälskad och tar till slut sitt liv. Under inflytande av den här succéromanen följde många ungdomar i Europa efter Werthers självdestruktiva exempel. Myndigheternas farhågor om en ökad mängd självmord bland unga ledde till att boken förbjöds i Italien och i städerna Leipzig och Köpenhamn. Att en självmordsepidemi verkligen inträffat efter det "Werther" utkom har aldrig belagts, men ändå lever uttrycket "Werthereffekt" kvar som en beteckning för en, i tiden och geografiskt, begränsad ökning av antalet självmord bland unga efter ett första modellsjälvmord.

I fallet ”Den unge Werthers lidanden” var det alltså en bok, en massmedialt spriden produkt, som ledde till en ökning av antalet självmord. Också filmer, teve-serier, tidningsartiklar och kända människors självmord kan leda till en Werther-effekt.
Ett exempel på hur självmordsbeteende kan läras ut återfinns i dåvarande Västtyskland. Där visades det 1981 - 82 en teve-serie i sex avsnitt om en 19-årig student som tog sitt liv genom att kasta sig framför ett tåg. Skeendet repeterades kort i början av varje nytt avsnitt. Själva denna repetition förstärkte inlärningseffekten. Dessutom televiserades dramaserien under två tidsperioder ganska nära i tiden, dels 1981, dels repriserat 1982.

Analys av antalet självmord under det denna dramaserie började visas och 70 dagar därefter gav vid handen en ökning av antalet självmord i åldersgruppen 15 - 29 år med 86 procent för män och med 75 procent för kvinnor. För just den kategori ungdomar, som mest liknade modellen i teve-serien, nämligen ynglingar 15 - 19 år, inträffade en ökning av antalet självmord med hela 175 procent.

Ett exempel på motsatsen att man lyckades minska antalet självmord genom att ge dem mindre publicitet, utgörs av självmorden på Wiens tunnelbana. Sedan tunnelbanan byggdes 1978 hade den i allt större utsträckning använts som ett sätt att ta sitt liv. Från att ha utgjort kanske ett fall om året ökade dessa självmord dramatiskt 1985 - 87 då de uppgick till 10 - 13 per år. Den österriskiska föreningen för suicidprevention tog i detta skede kontakt med pressen och tillsammans arbetade man fram riktlinjer för hur man skulle rapportera - om man nu alls skulle göra det - om dessa självmord - inga bilder, inga sensationsskriverier, inga förstasidesartiklar eller löpsedelsrubriker, ingenting om själva metoden för självmordet, vilket man sett allt lett till imitationseffekter. Resultatet av detta samarbete blev, att självmorden på Wiens tunnelbana minskade med 75 procent, en effekt som stod sig under den femåriga uppföljningsperioden.

Media har alltså en stor genomslagskraft när det gäller att utlösa självmordsepidemier. När boken ”Final Exit” (”Den slutliga utvägen”, innehållande beskrivningar av olika självmordsmetoder) utgavs i USA 1991, resulterade det i en 36-procentig uppgång av speciellt två metoder som omnämndes i boken). Hur mycket internetsajternas existens resulterat i en verklig ökning av självmorden vet man inte, men flera rapporter om enskilda fall har publicerats. Ett av dessa patientfall visade för sina läkare upp ett 11-sidigt dokument som han erhållit från en websajt, där det stod detaljerade anvisningar om metoder, doser, tillgänglighet och pålitlighet, tips om när i veckan självmordet skulle ske, samt rekommendationer om att kombinera det dödande medlet med antikräkmedel och med alkohol. En annan självmordssajt ger lika detaljerade råd, bland annat om ”hur man lyckas med att ljuga” - så att inte närstående uppmärksammar tecknen på ens nära förestående självmord. Ett närbesläktat annat problem i detta sammanhang är, att i hemlandet receptbelagda läkemedel är möjliga att köpas via Nätet - och därmed förverkliga ett suicid, som kanske annars inte skulle inträffat.

Samtidigt med självmordssajterna hittar man på Internet också webadresserna till flera suicidpreventiva hjälporganisationer, som Suicide Prevention Action Network of USA eller Self Coaching on Alternatives to Suicide. I Sverige återfinner man www.vårdguiden.nu (Stockholms Länsa Landsting) som har artiklar om psykisk ohälsa med länkar om självmord och där förmedlar kontakter till flera olika hjälptelefoner. www.samaritans.org.uk är webadressen till en sedan länge etablerad hjälporganisation i Storbritannien. Ursprungligen arbetadedenna organisation via hjälptelefoner, men har numer fått alltfler e-mail.För året 1999 mottog man 15 000 e-mail , varav 51 procent innehöll på självmord. Detta jämfört med telefonsamtalen, där endast 25 procent berättade samma sak -uppenbarligen var det, som förmodats ovan, lättare att meddela sig via Nätet.

Förekomsten av självmordsbefrämjande websidor och chatrum på Internet är ett bekymmner för alla som arbetar på att förebygga självmord och sänka självmordstalen. Det kanske är de mest sårbara som läser informationen på dessa websidor, och som tar till sig en uppmuntran via Nätet som gör, att de kanske vågar det avgörande, fatala steget. De senaste åren har självmorden bland unga inte minskat i Sverige. Samtidigt har de länder ute i Europa som tidigare haft låga självmordstal bland unga nu sett en ökning i denna åldersgrupp. Detta är ett uttryck för en internationell trend, enligt professor Danuta Wasserman vid Nationellt och Stockholms Läns Landstings Centrum för suicidforskning. Denna internationella trend uttrycker till en del en destruktiv ungdomskultur som förhärligar självmordet, menar professor Wasserman.

Problemet med självmordssajter och självmordsfora på Internet kanske bäst kan förstås mot bakgrunden av samhällets inställning till självmord, anser Fiedler och Lindner. Tankar och planer på självmord är i dag fortfarande i stort sett tabu att prata om. Diskussionsgrupperna på Internet representerar därmed ett fritt utrymme, där man öppet kan formulera och få svar på sina tankar och känslor kring självmordet. Om samhällets attityder vore annorlunda, så att människor med självmordstankar lättare kunde öppna sig för andra, skulle de också kunna få vetskap om att det finns alternativ till självmord och kunna ta emot hjälp. Med en sådan förändring i samhällsklimatet skulle Internets självmordssajter minska i betydelse och inte kunna fortleva på samma sätt som nu.

11.03.2004