Att äta sig mätt, att njuta av maten eller att äta för att orka prestera är en självklarhet. Men för en del, både män och kvinnor i olika åldrar, blir maten och ätandet till ett problem. Lisbeth Hammar arbetar med att hjälpa och motivera anorektiker till behandling så att de kan återfå ett normalt förhållande till maten.
Lisbeth är ordförande i riksförbundet för anorexi och bulimi. Hon jobbar dessutom heltid på Buona Vita, som är ett nätverk för kvinnor med dessa sjukdomar. Lisbeth arbetar främst med unga kvinnor.
- Vårt överflöd av mat tillsammans med det kvinnoideal som flickor matas med är en del av orsaken till anorexi, menar Lisbeth.
Man räknar med att det idag finns cirka 200.000 kvinnor i Sverige som drabbats av ätstörningar, främst tjejer i tonåren. På Buona Vita ser man på anorexi på ett delvis annorlunda sätt än vad sjukvården gör. Lisbeth menar att hon genom erfarenhet förstått vilken hjälp flickor med anorexi kan behöva.

Det viktigaste är att äta igen
Behandlingen som Lisbeth förespråkar går ut på att flickan själv ska lära sig att ta ansvar för maten och sitt ätande. Att kapitulera, inse att man är sjuk, och att lära sig hantera sjukdomen. Det primära i tillfrisknandet är att äta igen, den psykologiska bearbetningen kommer senare.
- Jag brukar jämföra den anorexisjuka med ett hus som brinner, säger Lisbeth. Först släcker man elden, sedan undersöker man brandorsaken.
Enligt Lisbeth är det en myt att det är psykotiska flickor som fått tröstäta som små barn som utvecklar sjukdomen. Snarare anser hon det vara ett välfärdsproblem; förr i tiden då det inte fanns så gott om mat fanns heller inte anorexi i samma utsträckning. Dagens kvinnoideal - man ska vara smart, snygg, smal och framgångsrik - gör att den unga kvinnan nu har svårare att hitta sin identitet. I den hårda konkurrensen om att duga tror en del flickor att de hittar sig själva genom att vara bra, eller rentav bäst, på att banta.
- När den anorektiska flickan låter bli att äta får hon snart snurr på sin omgivning, säger Lisbeth. Omgivningen reagerar på henne, och hon får den kontroll och uppmärksamhet som hon strävar efter.

Även de positiva känslorna försvinner
När man svälter under en längre tid påverkas hela kroppen och dess funktioner. Lisbeth berättar att till exempel signalerna som går mellan hjärnan och magen förstörs, och detta leder till att hungerskänslorna försvinner. Man känner inte när man behöver äta, och får en störd uppfattning om sitt behov av mat. Även andra känslor avtar, till exempel glädje, sorg och kärlek.
- Det är inte ovanligt att flickor som drabbas av detta vill ta livet av sig, eftersom "det inte är någon mening med att leva utan känslor", säger hon.
Den här fysiska orsaken till anorexi börjar sjukvården mer och mer ta till sig, menar Lisbeth. Tidigare har de varit helt inne på psykologiska orsaker.
- Flickorna har blivit sedda som psykiskt störda, säger hon.

Maten blir en fiende
Lisbeth berättar att det sjuka beteendet, att inte äta, blir till själva tryggheten i livet. Maten, som omgivningen ofta försöker tvinga i en, blir både fienden och kontrollmedlet. Om flickan äter tappar hon kontrollen över sin kropp och sitt liv. Den anorektiska flickan blir väldigt otrygg och får en stark ångest när man försöker förmå henne att äta. Hon behöver ha trygghet och få uppmärksamhet om hon ska klara av att äta igen. Rak och ärlig kommunikation är viktigt för att skapa förtroende. Någon anhörig som har en normal inställning och kunskap om mat behöver stödja henne och tro på henne.
Lisbeth har haft, och hört om, många duster med flickor som vill äta men inte riktigt vågar lita på sin omgivning.
- Jag vet en flicka som skulle börja äta igen, och kontrollerade allt mamman gjorde i köket. Mamman gjorde misstaget att i smyg försöka hälla grädde i maten, men flickan upptäckte henne. Det tog lång tid innan flickan vågade lita på sin mor igen.

Lusten att äta kommer tillbaka
- Lusten till mat finns ofta genom hela sjukdomsförloppet, men den anorektiska flickan vågar inte ge efter. Rädslan att gå upp i vikt är större än längtan efter att äta, säger Lisbeth. Det är inte ovanligt att flickan lagar mat och bakar, men inte äter själv. Lisbeth berättar att om man genomgår en bra behandling och bearbetar eventuella psykiska problem har man stor möjlighet att få tillbaka sin lust för för mat och få ett normalt förhållande till att äta. Om man hittar sin identitet och självkänsla slipper man kontrollera sitt liv genom maten, och kan äta för att må bra och må bra av att äta.
För alla anorektiker är det dock inte självklart att matlusten kommer tillbaka. En del går från ett anorektiskt beteende till att äta för att göra omgivningen till viljes, men går sedan och kräks upp maten igen. Andra kan ha verkligt svåra psykiska bekymmer, och har svårt att ta emot terapeutisk behandling. På Buona Vita vet man att många flickor ibland äter för att de behöver - inte för att de vill just då.
- Men vad är det för onormalt i det, undrar Lisbeth. Det är väl ett beteende som de flesta av oss känner igen.

 

text: EVA SJÖBLOM

 
   

 

En berättelse om anorexi ur tidningen Blixt

Information om ätstörningar