|
Det var med en viss tvekan jag tog emot boken Köra och
vända. Inte för att omfånget på boken skrämde-
bara 145 små sidor med sparsam text- eller att det av princip
skulle vara något fel med att publicera de anteckningar
som Strindberg lämnade efter sig. Nej, närmare sanningen
är nog att det är för mycket av honom just nu.
Inte nog med att han fyllde 150 år, hans dramatik spelas
snart sagt på varenda teater i landet. Visst är han
stor som författare och dramatiker men som sagt, för
mycket. Så mycket att det bara kan uppskattas av den inre
kärnan, de mest hängivna. Vi andra som inte vill laga
hans mat eller virka hans tofflor lämnas åt våra
respektive öden, för de som har mycket pengar kan nationalutgåvan
av Augusts samlade verk - den skall vara komplett efter 75 volymer
- vara en förnuftig investering.
STRINDBERGS ANDLIGA SPIS
Att utge valda delar av en författares efterlämnade
anteckningar är ett vanskligt litterärt projekt; risken
är alltid att människan bakom verket blir för
tydlig utan att någon egentligen har frågat efter
det. Den faran existerar inte med en så ingående
utforskad författare som föremålet för denna
lilla bok är.
Boken består av arbetsanteckningar från nittiotalet
och fram till hans död 1912. Tack vare Strindbergs omättliga
aptit på nyheter inom många ämnen - lingvistik,
zoologi, geologi var några av alla de vetenskapliga grytor
som ständigt puttrade på hans andliga spis - så
blir det aldrig tråkigt att långsamt vända blad
och gå från sidor där han visar kraften i sina
tankar till nästa sida där han omedvetet eller medvetet
visar prov på sin småaktighet och intolerans. Högt
och lågt blandas på ett avspänt och lättillgängligt
sätt. De bägge litteraturarkeologerna har all heder
av sin forskargärning. Strindberg tvingas ner från
sin pidestal och blir människa, det är vackert så
och det räcker för att försvara bokens utgivning.
Text: BJÖRN ZETTERLING
3.3.1999
|
