När världen förändras måste också demokratins arbetsformer ändras, skriver politikerna Kent Johansson från Västra Götaland och Christine Axelsson från Skåne. De flesta håller nog med, men långt ifrån alla tänker som politikerna (förmodligen) bara på den representativa demokratin. Om man tar sikte på regionernas utveckling hittills blir det kanske naturligt att göra denna begränsade koppling till förvaltningen av offentlig verksamhet.

Boken ger en kortfattad men bra översikt om hur regionaliseringsprocessen utvecklar sig i Europa. Det framgår klart att det är EU som varit pådrivande här. Till och med gamla centralstater som Frankrike och England har börjat överge sin hårdnackat konservativa syn på maktfördelning. Frågan är förstås om EU driver på regionaliseringen utifrån ett globalt perspektiv eller ett internt maktperspektiv, dvs mellan EU och nationalstaterna. Inte minst i den svenska debatten har det handlat om att makten flyttar längre bort, till Bryssel.

Tio nya stater blir medlemmar i EU om ett år. Märkligt då att vi nästan inte får några rapporter om Östeuropa i svenska medier. Föredömligt nog har även de blivande EU-medlemmarna uppmärksammats i denna antologi. Liksom i västra Europa tycks man återvända till gränsdragningar som funnits tidigare i historien. Här finns möjligheter att både lösa gamla och skapa nya konflikter. Om konflikterna kan hanteras på ett konstruktivt sätt kan de bidra till att utveckla dynamiska regioner i dessa länder. För egen del ser jag med spänning fram emot den fortsatta utvecklingen

Det finns en viktig fråga som jag saknar i boken: Vad är en region? Många hävdar att regionaliseringen som Europa och främst EU idag genomgår är ett utslag av globaliseringen. Regionaliseringsprocessen finns i alla världsdelar, hävdar kultursociologen Manuel Castells, som har gjort ett omfattande forskningsarbete om detta och som därefter blivit en av forskarvärldens superkändisar.

Globaliseringens idag viktigaste motor är inte främst offentliga förvaltningar utan storföretag. Deras administrativa indelningar följer sina egna logiker och sammanfaller sällan med landsgränser eller länsgränser. Regioner strävar naturligtvis efter att samverka med näringslivet. Tidigare behövde vi inte ägna någon tanke åt vad en region egentligen är. Den nationella förvaltningen och näringslivet var bägge inneslutna i samma bastion enligt regeln en nation - en marknad. Och förstås egen valuta. Man skulle också kunna säga att allt detta är olika sidor av modernismen. Men nu när vi är på väg in i något annat.

Skåne och Västra Götaland bedriver försök med regioner. Vill man vara elak kan man säga att dessa är en form av superlandsting och att dessa regioner egentligen är onödiga. Moderaterna vill skrota regionerna och landstingen och låta kommunerna sköta denna verksamhet. Synd dock för moderaterna, som är det mest EU-vänliga partiet, att man valt att satsa på regioner som fundament i den europeiska integrationen. Regeringen har hotat med att avsluta regionförsöken. Boken kan nog ses som ett försök att stärka positionerna för Skåne och Västra Götaland i den politiska debatten.

Min viktigaste invändning mot innehållet i boken är att beskrivningen av regionernas väsen blivit alltför förenklad, manifesterad av en karta över det nya Europa. Trots det ger kartan ändå en bild av något nytt och intressant. Något som vi ännu inte till fullo förstår.

Utom möjligen handelskammaren i Västsverige. De ser Västra Götaland som ett miniatyrland, som ett Sverige fast mindre. Därför bör Västra Götaland ha en egen flagga, menar de, som påminner om den norska men med andra färgkombinationer. Nästa steg blir väl att skaffa en egen liten käck regionalsång som skolbarnen kan få sjunga på terminsavslutningarna?

En motbild till denna syn på regioner har statsvetaren Lisbeth Lindeborg, som medverkar i boken, tidigare givit uttryck för. Hon har talat om mikroregioner och makroregioner, som kan överlagra varandra. En makroregion som västsvenskar gärna vill se sträcker sig från Oslo, över Göteborg, Malmö och Köpenhamn till Hamburg. Samtidigt finns mindre regioner inom samma omrde.

Ett annat exempel är förbundslandet Hessen i Tyskland. När Västtyskland efter kriget skulle bryta ner Hitlertysklands centralmakt, skapades en federation av 16 förbundsländer där man i stor utsträckning försökte följa gränser som fanns innan Tyskland enades av Bismarck. Dessa småstater antogs vara relativt naturliga kulturområden. Idag betraktas Hessen som en region. Men man har dessutom delat upp området i tre underregioner; Nordhessen, Mittelhessen och Rhein/Main. Rhein/Main i sin tur gränsar till Bayern och här finns ett pendlande över gränserna vad gäller boende och arbete. Även när det gäller skolor finns en pendling. Mellan kommuner på bägge sidor om denna gräns finns ett organiserat samarbete som liknar ett kommunalförbund i Sverige. (se ex Alba nr 5/01)

Alla gränser skapar mentala barriärer eller provokationer. De som bor vid dess gränser vill naturligtvis inte bo i marginaliserade områden. Vid bildandet av Västra Götaland tvingades randkommunerna Gullspång, Mullsjö och Habo ta ställning till om de skulle vara med eller inte. Det naturliga är istället att alla utgår från att de själva bor centralt i förhållande till sin omgivning och att det skapas administrativa möjligheter för en sådan världsbild.

Om man ser regioner som en miniatyr av en nation uppstår egentligen inget nytt. Det påminner kanske om hur Tjeckoslovakien blev Tjeckien och Slovakien. Bara ännu en flagga att lära sig för den som gillar sådant. Men enligt min tolkning av Castells analys av globaliseringen står regionerna för något kvalitativt annat, mer intimt sammanflätat med uppkomsten av nätverksasamhället, en organisering av samhället som är mer flexibel än nationalstaten av idag. En flerdimensionell struktur som kan leva både inom den nationella kostymen och i andra former. Så kanske kommer även förvaltningen av regionerna i framtiden att lösa upp de gränser som de manifesterar idag?

Om detta är bra eller dåligt är inget som är givet på förhand.

2003.04.24

Boken kan beställas hos Pontus Tallberg

Läs mer om globalisering och lokal förvaltning i Håkan Thörns artikel i detta nummer.