Ny syn på välfärd i  en globaliserad värld

 

AV ERLING GREEN


Extra

Samhällsförändringarna sker allt snabbare. Särskilt påtagligt har detta blivit efter kommunismens fall och introduktionen av informationsteknologin. I många avseenden är det företagen som driver förändringsarbetet. Det är de som introducerar ny teknik, de flyttar produktionen till de platser som har lägst kostnader och de bästa villkoren i övrigt.

Ett inslag i utvecklingen är att under de senaste decennierna har specialiseringen medfört att en mängd nya mindre företag har startats. Dessa företag samverkar ofta med andra företag i världsomspännande nätverk och i geografiskt koncentrerade kluster. Genom nyföretagande har ett flertal städer och regioner fått en ny dynamik och tillväxt. Forskarbyn Ideon i Lund är ett bra exempel. Utöver företagens utveckling har naturligtvis det civila samhället spontant organiserat sig för att möta medborgarnas önskemål i den nya situationen.

Om det civila samhället och företagsamheten organiserar sig spontant och fortlöpande, kan man fråga sig vilka förändringar det politiska området med lagstiftning och offentlig sektor har genomgått för att möta förändringarna. Har politiska beslut flyttats till en nivå - region och kommun - som framstår relevant för medborgarna? Har politiken anpassats till de nya förhållandena? Om svaret är nej, vad händer med politikens möjlighet att påverka samhällsutvecklingen, dess legitimitet och medborgarnas vilja att engagera sig i politiken? Vad händer med offentlig sektor och lagstiftning om det civila samhället och näringslivet är väsentligt mer anpassbart än politik på olika nivåer? En tydlig effekt är att dagens medborgare passiviseras, eftersom möjligheterna att påverka är så små.

Hur genomförs politiska mål i snabbföränderlig värld?Är det genom att exempelvis hålla fast vid alla dagens metoder att genomföra välfärdspolitiken eller är det genom att finna nya och långsiktigt mer hållbara sätt för medborgarna att säkra välfärd? Genom att institutionalisera en mycket stor del av medmänskligheten har den blivit väldigt beroende av marknaden. Uppnår dagens skola, vård och omsorg de krav och önskemål som dagens medborgare ställer eller är en stor del av genomförandet inom dessa tre välfärdsområden beroende av förvaltningars och politikers ackumulerade föreställningar? Står exempelvis förvaltningars tolkningar av 'likabehandling' i regel i överensstämmelse med allmänhetens rättsuppfattning?

•Är det exempelvis uttryck för medborgarnas övertygelse att alla skall gå nio - tolv - femton år i skolan, fastän många skulle bli lyckligare och betyda mer för samhället om de fick börja en lärlingsutbildning i yngre tonåren?

• Anser flertalet av medborgarna att det är korrekt att ge färdtjänst till grupper som egentligen behöver annan hjälp?

•Är det uttryck för moral och medmänsklighet att bevilja 'personlig assistent' till handikappade som uppenbarligen inte har förmågan att bestämma över hjälpen, utan det omvända blir fallet? Hur kan arbetsledare i sådana fall de facto ha ett politiskt mandat så att vårdapparaten bestämmer mer än de anhöriga?

Hur kan en demokrati skapa en 'inställning av ofelbarhet' inom delar av den kommunala vårdapparaten? Vilka tolkningar av 'personlig integritet' förutsätter detta? Går det alltid att i sådana situationer utföra en anständig vård om den offentliga sektorns enda motpart är facket?

Demokratin idag är koncentrerad till nationalstater. Det är på denna nivå som i princip alla lagar stiftas, exempelvis de som möjliggör de tre exemplen. Därmed är inflytandet för regionala och lokala politiker begränsat. De nuvarande lagarna sätter P för ett ökat inflytande för lokala och regionala politiker. Detta är sannolikt mindre påtagligt vis à vis företag som när det gäller andra 'politikområden' exempelvis skola, vård och omsorg.

Ett sätt att få en välfärdspolitik anpassad till dagens behov är att föra ned inte bara genomförandet, utan även allt fler beslut till regioner och kommuner. Sedan ett antal år finns Region Västra Götaland och Region Skåne. Dessa 'regionförsök' är resultatet av mer än tjugo års diskussion i riksdagen om att stärka regionerna. Försöken tycks ha föregåtts av stor vånda från ett antal rikspolitiker. Formellt framstår försöken som begränsade. De omfattar regional utvecklingsplanering, användning av regionalpolitiska utvecklingsmedel, planering av och beslut om regional transportplan, samt beslut om fördelning av statsbidrag till regionala kulturinstitutioner.

Antagligen befinner sig vårt samhälle i en kritisk period. Å ena sidan kan merparten av befolkningen -i exempelvis Skåne, Sverige och Europa -tänkas ha samma grundläggande värderingar som de tongivande politikerna. Å andra sidan tycks politiker, lagstiftning och den offentliga sektorn bli allt sämre på att leverera - exempelvis en skola som inte ger alla barn grundläggande kunskaper, invandrare som ställs utanför arbetsmarknad och det svenska samhället, ålderspensionärer som inte får den mest grundläggande hjälpen - i överensstämmelse med majoritetens värderingar.

Att detta gärna inte kan bidra till att höja skattemoralen är givet, men vi kan komma att se allt fler exempel på 'alternativa lösningar' för dem som har möjlighet. Om det sedan gäller medborgargarden eller egenfinansierade sjukhus spelar kanske mindre roll.

Sannolikt har lojaliteten med dagens politiska system - i avsaknad av en påtaglig deltagardemokrati -hittills kunnat upprätthållas genom att den offentliga sektorns leveranser av tjänster i stort sett har skett i överensstämmelse med värderingar och prioriteringar bland allmänheten. Om denna överensstämmelse minskas alltmer, som i exemplen, kan detta inte bara undergräva skattemoral och lojalitet, utan på sikt även de värderingar vi idag berömmer oss av och tar för givna. Kanske kan politiker åstadkomma en 'alienation' vars kraft Marx inte kunde föreställa sig. Hur kommer det att gå för hjälpbehövande grupper den dag som Sveriges ekonomiska styrka har försvagats än mer?

Mot denna bakgrund kan EU och framför allt regionerna bli de arenor där politiken kan anpassas till de vanliga medborgarnas värderingar och till dagens möjligheter. Ju längre tiden går desto svårare tycks svenska politiker på riksplanet ha att anpassa sin politik till förändrade krav. Antagligen är detta ingen isolerat svensk företeelse.

Detta bör inte innebära att ett antal av de nuvarande lagarna på riksplanet helt och hållet ersätts av 'förordningar' på ett regionalt plan. Istället kan olika processer för att utveckla ett kanske alltför insomnat civilsamhälle initieras. Därmed är man inne på ytterligare en öm punkt: välstånd och välfärd kan bara skapas och bibehållas av enskilda och av sammanslutningar av medborgare. I dessa mer eller mindre fasta sammanslutningar måste medborgarnas värderingar vara avgörande. De institutioner och organisationer som en gång vitaliserade den svenska utvecklingen och drev på utvecklingen måste antingen anpassa sig till dagens villkor eller ersättas av partier, organisationer och nätverk som förmår lyssna till nutiden.

Ju mindre värderingarna deformeras av en politik som inte går i takt med medborgarnas värderingar, desto mer sannolikt är det att vi i framtiden får ett allas samhälle. En verklig deltagardemokrati är oundgänglig. Globalisering och nyföretagande har förändrat demokratins spelregler. Kan ett politiskt system i längden vara demokratiskt utan en dynamisk - lokalt och regionalt förankrad - deltagardemokrati?

2004.04.22

Extra
Extra Erling Green är nationalekonom vid Lunds universitet
alba avslöjar
 

ALBA.NU NR 3 2004

 
 

 

 
 

Ju längre tiden går desto svårare tycks svenska politiker på riksplanet ha att anpassa sin politik till förändrade krav. Antagligen är detta ingen isolerat svensk företeelse.