Tid är någonting man lär sig. Vi föds inte med förmågan
att se tiden som ett ständigt flöde. För ett spädbarn
existerar bara nuet. Är mamma borta så är hon borta. Hunger
är en känsla utan slut. Ända till dess att mättnaden
inträder.
Först när barnet är i tvåårsåldern börjar
framtiden bli begriplig. "Snart" får en reell betydelse.
Och med hjälp av det ordet kan vi också lära oss att vänta
en liten stund. Vid tre, fyra års ålder har barnet lärt
sig vad dåtid är. Förståelsen kommer i takt med språkinlärningen.
När vi lär in begreppen får vi också en bild av vad
de innebär. Att lära sig klockan är att också få
en bild av hur tiden rör sig.
Det är viktigt att vi vuxna tänker på detta. Själv
har jag haft svårt att minnas det när vi stått i hallen
och barnen klätt sig i snigeltakt. Som om de haft all tid i världen.
Sanningen att säga är det just så de upplevt det. Bråttom?
Vad betyder det? Varat springer inte ifrån oss. Verkligheten är
där jag är.
Jag har intervjuat några barn om hur de ser på brådska.
Jag bad dem berätta om något tillfälle då de haft
bråttom. Jag frågade också om hur man vet att man har
bråttom. De två minsta såg inte till orsaken utan enbart
till verkan. "...för att man springer". Någon annan
bestämmer och varför? Tja, inte vet barnen det. De bara springer
med.
Daniela Ighe 4 år - Egentligen kan
det vara roligt när man har bråttom.
Elias Thornell Rapetti 5 år - Pappa
brukar säga när man ska skynda sig.
Marina Tortosa, 7 år - Man ser på
klockan att man kommer försent.
Text och foto: SIRI REUTERSTRAND |