Inbjudan till sorg Anders Paulrud Albert Bonniers Förlag

Om alla musikrecensenter är misslyckade rockmusiker, så är i alla fall inte alla kulturskribenter misslyckade författare. Åtminstone inte Anders Paulrud känd från Aftonbladets kultursida. I Inbjudan till sorg har han frångått det delvis självbiografiska temat från den tidigare romanen Amamammor. Hoppas jag ­ för hans skull. Det är en tung bok han skrivit. Den handlar om en man som sörjer sitt livs stora kärlek. Både rent konkret. Hans fru har tagit livet av sig, genom att kasta sig framför tåget. Grymt nog framför just det tåg som huvudpersonen själv körde. Men också på ett annat plan. Sorgen över den omöjliga kärleken. Han berättar sin historia som en sorts terapeutisk handling. Vi får följa kärlekshistorien från det första mötet och fram till slutet. Inte ens den fantastiska kärlek han beskriver i början av boken motstår tiden. Han är otrogen och han förtvivlar. Även långt innan hustrun dör. Men det är på många sätt en vacker historia. Och Anders Paulrud berättar den lugnt och metodiskt. En bok att vemodigt sjunka in i en sommarkväll.