Det finns många som kan gå och byta saker till affärer hur enkelt som helst. Jag är precis tvärtom, min hjärna har fått för sig att det är fel att utnyttja bytesrätten.

 

Ett par skor, ett par snygga skor, ett par snygga, billiga skor, ett par snygga, billiga och verkligen obekväma skor. Detta har hänt mig. Flera gånger. Man provar dem i affären och de känns rätt bra, för att inte tala om priset, och så måste man köpa dem innan de tar slut. När man nästa dag har tänkt att gå in dem så kommer vädrets makter och säger ifrån. Ja, ja, tänker man, och lägger undan dem för ett tag. Man tar på sig sina gamla skor och tänker inte mer på det. När man väl hittar de nya skorna längst in i garderoben och provar dem, så känns de inte alls så bekväma som de gjorde i affären några veckor tidigare. Man kanske skulle ta och byta dem? Var är kvittot? Hur länge sedan var det egentligen jag köpte dem? I vilken affär?


Detta spelar egentligen ingen roll för jag har inte tillräckligt med stake i mig att lämna tillbaka dem. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin gått och lämnat tillbaka något jag inte varit nöjd med. En anledning till varför jag aldrig gjort det är att det känns som om jag klagar på dem i affären, och jag är inte bra att trycka ner folk i gyttjan om jag inte är på verkligen dåligt humör. Hur skulle jag kunna gå tillbaka till affären och handla och se dessa stackars människorna i ögonen och helt plötsligt verka pålitlig efter att ha gjort en sådan djävulsk handling bara några dagar innan. Jag har fått för mig att de skulle stå och snacka bakom ryggen på mig och säga till varandra att inte sälja något till mig, för jag kommer antagligen bara att lämna tillbaka det ändå. Jag vill att folk ska kunna lita på mig. Jag har annars inte några problem att fråga om hjälp i affärer, men att gå och lämna tillbaka saker ligger inte i min natur. En annan av anledningarna kan vara att jag aldrig köper saker som kostar en förmögenhet, och tycker inte då att jag förlorar så mycket i längden. Man kanske kan använda sakerna senare eller ha dem till något annat? Varför inte ge bort dem till någon behövande kompis?
Det finns vissa som kan gå och byta ut saker på löpande band utan att blinka, men detta är nog folk som oftast impulshandlar skulle jag tro. Visst impulshandlar jag också, men då skall det vara så billigt att man inte skall få lov att byta tillbaka det. På något konstigt sätt känner jag något slags trygghet att inte ha alternativet att kunna byta ut det. Men då skall det vara så till ett sånt ringa pris att man inte känner av något större hål i plånboken dagarna efter. Även om man inte kan byta det, så känner jag att jag gjort en lyckad affär genom att ha fått det så billigt trots allt.

Jag tror nog inte ens att jag har gått tillbaka med en sak som gått sönder. Fast det skulle vara en helt annan sak om jag hade köpt en diskmaskin med två års garanti och den helt plötsligt skulle börja motarbeta mig, då skulle jag illa kvickt ringa och be någon komma hit och fixa den. Så pass modig är jag i alla fall.
Tänk vilket under detta fenomen kan göra för ekonomin! Då skulle vi studerande klara oss på våra små studiebidrag och kunna använda resten till något annat skoj. Varför inte gå på bio? Undrar om det finns något sätt man kan få pengarna tillbaka där? "Nej, ursäkta mig, men jag har redan sett en film innan där handlingen var exakt likadan", eller "Jag skulle vilja ha tillbaka hälften, för det satt en lång man framför mig som gjorde att jag bara kunde se halva filmen". Om detta skulle gå att genomföra så skulle jag fortfarande inte ha tillräckligt med mod att säga till. Men tänk om alla skulle var modiga så skulle hela vårt samhälle bli som ett bibliotek. Kommer man och vill lämna tillbaka varan försent straffas man med att få behålla den. Det skulle sluta med att jag blev värsta saksamlaren, mendet är ju så det är för mig redan nu.

text: GUNILLA ANDERSSON