Därför handlar jag ensam
 
 

Det är inte så att jag tycker att det är tråkigt att shoppa på något sätt, tvärt om, jag älskar att gå omkring och vandra i stan och titta på allt och alla. Att gå titta på "allt" i affärerna och gå i sin egen lugna takt.

Det finns vissa gånger det är kul att gå tillsammans med någon eller några andra, på de stora januarireorna till exempel. Det ligger någon typ av stämning över de stora reorna, människor som trängs överallt och mer eller mindre bråkar över de verkliga fynden.
Om man till exempel letar efter en tröja så är det alltid bra att gå ensam, för då slipper jag gå till en massa cd-skivafärer för att min "shoppingkompis" skall leta efter en skiva. Det tar ju lång tid och jag blir otålig.

Har du någon gång varit ute i stan och shoppat med din familj? Detta eviga gnällandet, kanske från dina barn eller från något av dina syskon. (Eller kanske rent av från dig själv?) Jag bor hemma med mina föräldrar och tre syskon och har många gånger fått erfara att något av mina yngsta syskon "gnäller": "Jag vill också ha någonting." "Mamma varför får bara hon saker." Det kommer från ett av syskonen som har varit inne och provat en hel del kläder men inte tyckt att något av det har passat, medan syskon nr.2 har hittat kläder som har passat. Det är ju sååå jätte orättvist om "hon får kläder men inte jag" tycker de. Detta eviga gnällande. Det förstör det goda humöret för oss andra som är med.

Det är ju inte bara syskon och barn som kan vara jobbiga. Jag vet, jag vet, jag kan också vara jobbig att gå omkring i stan med. Jag vill alltid gå igenom alla kläderna i en affär och prova en del men det betyder ju inte att jag måste köpa något. Det har jag upplevt en hel del gånger, det är ju också en bra anledning att shoppa ensam. Man slipper ha någon som hela tiden frågar. "Är du klar snart?"
Föresten är det någon som har tänkt på en sak? När man har pengar hittar man ingenting att köpa, men när man inte har pengar så hittar man ur mycket som helst.

 

text: JENNY ANDERSSON