Jag vet inte vilket som är värst, att boken är tråkig eller att jag tycker så. För det är viktiga frågor som diskuteras. Frågan som ställs är "Skall vetenskapen rädda oss?". Boken är ett resultat av SALFO:s ( = Kommittén för långsiktsmotiverad forskning ) essätävling. Det låter inte så roligt, ibland får faktiskt ändamålen helga medlen.

Åtta essäer valdes ut av ett sjuttiotal insända bidrag. Det finns några bidrag som faller utanför ramen. Novellen om framtidens sterila samhälle, skriven av Peter Nygren och det beskrivande och tröttsamt repetitiva bidraget från Marianne Rasmuson.

Nils­Erik Chöler får väl anses som en representant för ett utdöende släkte, den bildade överheten som suveränt seglar fram i Odysseus kölvatten, lika otvunget citerandes den amerikanska filosofen Robert Nozicks dystopi. Han anser att vi är en art som i och med förintelsen inte kan be om nåd om ett eventuellt oblitt öde. Chölers slutsats blir att vi som art skall kämpa med en hård tillvaro. Vi skall leva i en evig startposition och vara beredda på att givetvis ta hjälp av vetenskapen, när så behövs. Chöler ser kampen som ett centralt inslag i livet, för var dag blir det värre...

Samhällsvetarna Bo Malmberg och Lena Sommestad är förtvivlade. Deras verksamhet domineras av mindre meddelsamma marxister som ser en lagbundenhet i alla samhällsyttringar. Denna regelbundenhet gör, menar författarna att den distans samhällsvetare i gemen intar blir förödande. När filosoferandet tar över grundforskning blir det vetenskapliga arbetet lidande.

När det som till sin natur måste vara kritiskt och ifrågasättande blir en religion, vad händer då? Precis samma sak som en okritisk religiositet ställer till med. Någon annan eller något annat skall frälsa oss. Vetenskapen måste bli offentlig och börja föra en dialog med dem som forskningen ändå är till för - oss!

Det finns några gemensamma uppfattningar som kommer fram i boken. I korthet anser de att vetenskapsvärlden måste demokratiseras och tvärvetenskapen ska premieras. Annars är det mycket stor risk att allt färre vet allt om ingenting. Denna viktiga diskussion om artens fortlevande är alltför viktig för att lämnas till vetenskapen. Obligatoriska vetenskapsteoretiska kurser på gymnasiet kanske inte är någon dum ide. Om vetenskapen skall fungera, så måste vi se till att den gör det.

text:BJÖRN ZETTERLING