Strategier för kulturens överlevnad
 
 

»This is my work of Art» säger konstnären Levan Dadiani och pekar stolt på sin treåriga dotter Anna Maria. En sen eftermiddag i sitt hem mitt i centrala Tbilisi visar han oss sina senaste verk, målade under en månad i Salzburg 1997. På kort tid målade han ett tiotal abstrakta och färgsprakande verk. Sedan dess har det varit svårt. Situationen för konstnärer, skådespelare och kulturarbetare är svår i Georgien. En skådespelare tjänar mellan 150 och 300 kronor i månaden. Om de alls får ut en månadslön. Vi frågar hur de klarar sig. Han rycker på axlarna med en outgrundlig min. »We just do» är svaret.

Pengar är förutsättningen för all kulturell verksamhet. Utan pengar kan inga kulturprojekt genomföras. Kulturarbetare världen över brottas med samma problem även om förutsättningarna är olika. I Tbilisi ger teatrarna föreställningar trots att många skådespelare inte har fått betalt på ett halvår. De håller på så länge det går och försöker leva på det lilla stöd de får. I Göteborg och Malmö hotas Stadsteatrarna av stängning och skådespelarna kastas ut då räkningarna inte betalas. Frågan om hur kultur och ekonomi hänger samman är en delikat fråga, som skapar diskussioner. Hur ska kulturarbetare förhålla sig till ekonomi? Å ena sidan få bidrag, å andra sidan tjäna egna pengar, vara fristående och oberoende. Kulturens roll håller också på att förändras och diskussionen i kommunhusen går varma om hur kulturen ska stöttas. Inte för kulturens skull, utan för ekonomins. Ett rikt kulturliv väcker intresse och lockar näringslivet till den egna regionen. En omstridd diskussion, men stödd av forskare som bl a Justin O'Connor, kulturforskare på Manchester Institute of Popular Culture (MIPC) .

I The Northern Quarters i Manchester berättar Trevor Johnson att han efter flera år som svartklubbsägare nu försöker driva sitt företag lagligt. »It's basicly impossible to run a proper small company here» förklarar han. Han berättar att förutsättningarna att överleva på marknaden som en liten företagare är små. Lösningen borde enligt honom vara ett offentligt stöd till fristående kulturföretag de första åren, och även under den övergångsperiod då liten vill bli större. Ett rikt kulturliv med många olika verksamheter kräver stöd menar han. Annars är risken att den svarta marknaden växer.

Levan Khetaguri, teaterman, kritiker och kulturentreprenör i Tbilisi, berättar om ett annat problem. Där är den svarta ekonomin på ministernivå och att pengar som ska till kulturlivet hamnar i privata fickor. Levan Khetaguri kräver att kulturministeriets ekonomi blir offentlig, synlig och att han, som kulturföretagare och medborgare, har rätt att ta del av ministeriets budgetfördelning. Endast så kan korruptionen stävjas.

Att arbeta i nätverk är i många fall lösningen för kulturföretag runt om i världen. I nätverk kan flera små kulturentreprenörer gå samman och skapa en starkare och mer ekonomiskt bärkraftig sektor. I Manchester, Tbilisi och Göteborg är diskussionerna desamma; nätverket är den nya arbetsformen. Det stöds också av Manuel Castells, den spansk-amerikanska sociologen, och de teorier han framför i sitt senaste verk »Informationsåldern. Ekonomi, samhälle och kultur». Castells beskriver samhällsutvecklingen som ett informationssamhälle där den centrala organisationsformen är just nätverk. Teknikens utveckling gör det möjligt att kommunicera över hela världen i realtid, vilket skapar nya samarbetsformer. Vi behöver inte längre befinna oss på samma plats för att kunna kommunicera med varandra. Samarbeten kan byggas långt över nationsgränser. Men världens länder har olika förutsättningar.

Bland kulturarbetarna i den forna sovjetrepubliken Georgien är utvecklandet av regionala och internationella nätverk nödvändigt. Men det är fortfarande dyrt att vara uppkopplad på nätet och långt ifrån alla har en dator. Av ett femtiotal statliga teatrar i Georgien har knappast någon en dator eller egen mailadress. Behovet av modern teknik och utrustning inom alla konstuttryck är enorm. Stichting Caucasus Foundation, en stiftelse med bas i Tbilisi, strävar efter att bygga ett starkt nätverk av kulturarbetare i regionen. Nätverken ska fungera fredsbevarande och målmedvetet arbeta för att skapa förändring i samhällsstrukturen, framförallt inom kultursektorn. I ett samhälle där ingenting fungerar och där största delen av kulturlivets pengapott hamnar i fickan på ministrar och handläggare, är nätverket det centrala för att överleva som fristående kulturarbetare.

I Göteborg har vi både en kulturpolitisk strategi och en offentlighetsprincip som gör politiska beslut synliga. Trots det kämpar små kulturföretagare med liknande problem som i Tbilisi och i Manchester; att ta plats och överleva.

Maria Hurtig är konstnär och arbetar med ett projekt på Business Region Göteborg, finansierat av arbetsförmedlingen. Målet är att undersöka konstnärens roll i samhället och vilken plats denna har i näringslivet. I det lilla arbetsrummet sitter vi uppflugna på var sin stol och diskuterar konstnärens och kulturarbetarens villkor. Vi vänder ut och in på frågor som de små kulturutövarnas och den lilla människans plats i samhället, näringslivet och politiken. Vem tar till vara på konstnärens perspektiv efter avslutad utbildning? En nyutexaminerad konstnär kan sällan leva på sin konst, men måste ändå hela tiden prestera nya verk. Utan betalt och ofta med ett annat jobb vid sidan av för att klara försörjningen. Kulturen ska vara mångsidig, men vem ska betala?

I Göteborg spinns många olika nätverk och initiativ tas från flera håll. Projektet Kultur- och medieproduktion är ett projekt som arbetar med att bygga nätverk inom kultur- och mediasektorn i Göteborgsregionen. Projektet drivs av Business Region Göteborg AB och ska medverka till att nya projekt startas och fler blir verksamma inom sektorn. Genom kulturen ska därmed regionen bli intressant för näringslivet att etablera sig i. Det är viktigt att alternativa och kritiska röster hörs för att inte den starka kraft som fristående kulturentreprenörer utgör går förlorad. I Manchester arbetar projektet Cultural Industries Development Service(CIDS) med liknande nätverksbygge som projektet i Göteborg, men med en starkare inriktning mot just fristående kulturentreprenörer.

Även maffia och organiserad brottslighet organiserar sig i nätverk, i dag inte sällan globala. I det avseendet är inte nätverksarbetet ett nytt fenomen och visar också på dess baksida. Informella strukturer är inte alltid av godo. Men genom teknikens framsteg blir samarbete i nätverk möjligt för fler, vilket också är verklighet för kulturarbetare och entreprenörer i Manchester, Tbilisi och Göteborg. Nätverk hänger tätt samman med ekonomi, där bl a Justin O'Connor menar att de företag, som inte anpassar sig till nätverkssamhällets krav på flexibilitet kommer att konkurreras ut.

Kulturen har här ett försprång, eftersom kulturens sätt att arbeta är flexibelt och sedan länge är uppbyggd på formella och informella nätverk av människor, idéer och energier.

text: Lotta Lekvall
13.09.00

Artikelförfattaren är informatör och marknadsförare och studerar f n vid Kulturverkstan i Göteborg (www.kulturverkstan.net)

 
 
 
  Länkar :
Stichting Caucasus Foundation

Manchester Institute for Popular Culture
CIDS
Business Region Göteborg AB