Habo och Mullsjö hoppade av när Västra Götaland bildades. Ska nu även gränskommunen Tidaholm göra det? Var man än drar gränser och därmed löser ett problem, så skapar man ett nytt. Finns det något annat sätt att organisera livet vid gränser? Följ med till gränstrakterna mellan Tyskland, Frankrike, Belgien och Luxemburg.

Saarbrücken ligger precis vid gränsen till Frankrike och samtidigt på gränsen till det järnbärarland, som är en del av kontinentens industriella vagga. Redan i mitten av 1700-talet gavs den första tidningen ut i staden som är ett regionalt centrum i ett ganska glesbefolkat Saarland. Landet har ömsom varit tyskt, ömsom franskt. I en folkomröstning 1955 bestämdes att regionen skulle bli en del av Västtyskland som ett av de mindre förbundsländerna.

På andra sidan gränsen börjar bergshöjderna. Här hade man tidigare bra position för att försvara området mot invasion från öst. Den historiska betydelsen av detta visas av de olika krigsmonument som byggts efter de fransk-tyska krigen från 1870 och framåt.

Men gränser skapar både revir och geografiska begränsningar. I Ruhrområdet var det ägarna till gruvbolagen som tog initiativ till att överskrida de smågränser som hämmade den ekonomiska utvecklingen. Varifrån kommer intresset att samarbeta med andra kommuner idag? Luxemburg ligger ju inte ens direkt nära Saarbrücken. Martin Niedermeyer på statskansliet i Saarland försöker beskriva:

- Det finns naturligtvis kommuner på olika sidor om en gräns som gränsar till varandra. Genom grannskap kan man identifiera gemensamma problem som man söker lösa tillsammans. Det kan vara att bygga en gemensam reningsanläggning, eftersom det kan vara en alltför stor investering för en enskild kommun.
- Det kan också vara samarbete inom socialväsendet, t.ex dagis med personal från bägge sidorna om gränsen. Här i Saarland löper flera projekt med franskspråkig dagispersonal, eftersom fransmän som arbetar i Saarland ofta tar med sig sina barn över gränsen.

- En andra form av samarbete är ett nätverk av flera städer och kommuner. För tillfället har vi i regionen Saar- Lor- Lux ett nätverk av städer av de dominerande städerna i regionen. Det är mycket aktivt och kallar sig Quattropole. Här ingår städerna Saarbrücken, Luxemburg, Trier och Metz, som samarbetar i olika teman för att uppnå synergieffekter. Med samordnat inköp av energi och telekommunikation. En viktig uppgift är att lösa problemen med telekommunikationerna. Fastän vi ligger nära varandra, har de olika ländernas telefontariffer medfört att vi måste ringa utlandssamtal inom regionen.

Hur kan man lösa detta?
- Samarbete i förvaltningsfrågor är en möjlighet. Vi öppnar oss alltmer för de bästa lösningarna. Nätverken är uppbyggda så att man inte måste medverka men man får. Man kan skapa sig "strategiska" allianser, där ingen som medverkar förlorar på samarbetet.

- Sedan finns en tredje möjlighet, nämligen gränsöverskridande kommunalt samarbete över större avstånd. Man skapar ett intresseförbund av likartat strukturerade kommuner. Kanske kan man se det som någon form av lobbyarbete gentemot de egna regeringarna.

- När vi försöker hitta motsvarande samtalspartner i regionen, så sker det på olika villkor. Saarland och Rheinland-Pfalz är förbundsländer. Lothringen är inget förbundsland, eftersom den franska författningen inte än kan hantera politik på regional nivå. Luxemburg är en autonom stat och den enda delen i regionen som kan fatta beslut på suverän grund. Vi försöker även vidga samarbetet in mot Vallonien i Belgien. Där är situationen av ytterligare annat slag, eftersom hela Belgien inte är integrerat i detta samarbete utan bara en del av landet.

- Det är osannolikt att man i hela regionen från nordväst till sydost skulle samarbeta lika intensivt. Ändå ser alla fördelarna med ett samarbete. Om vi med våra svagheter och fördelar kan samarbeta, så kan vi uppträda starkare gentemot omvärlden än vad vi skulle kunna göra var för sig. En av våra stora fördelar ligger i flerspråkigheten. Bästa exemplet är Luxemburg, där barnen lär sig tre språk i skolan. Luxemburgska och tyska från första klass och senare franska. Här i Saarland strävar vi efter tvåspråkighet - tyska och franska.

- I kommunikation finns mer än ord, där finns också mentalitet. Man behöver inte vara rädd när man överskrider den franska gränsen. Interkulturell kompetens förmedlas inte bara med ord utan praktiseras. Det är ett aktuellt tema i undervisningen i hela regionen.

- När det gäller näringslivet har man omedelbar tillgång till fyra marknader. Det är en stor fördel för regionen, för en gränsregion. Därför brukar man ofta kalla Saar- Lor- Lux för Europas urcell.

Att gränserna har flyttats fram och tillbaka ett antal gånger under drygt hundra år, är det idag att betrakta som en fördel?

- Gränser är ju något självklart för dem som bor här. Men vilka gränser är fortfarande verksamma? De politiska gränserna, tullarna och gränspoliserna har vi inte mer. Man överskrider gränserna utan att egentligen behöva tänka på dem. Utbytet är också växande, dagligen arbetspendlar över 120.000 personer över gränserna. I den gemensamma regionen har vi 11 miljoner invånare. De gränsöverskridande aktiviteterna blir allt viktigare.

Att människorna inte erkänner gränserna har egentligen en lång tradition och efter kriget återupptäckte saarländarna Lothringens vackra områden. Det finns i östra Lothringen områden som man kallade den nionde stadsprovinsen till Saarbrücken, med sina många campingvagnar och småhus med tyskar. Man har inga svårigheter att känna sig hemma på andra sidan gränsen. Under de senaste åren 15-20.000 människor flyttat till Lothringen, eftersom husen och lägenheterna är billigare än i Saarland. Men de arbetar fortfarande här i Saarland och de sätter sina barn i dagis och skola här. Det bidrar i all sin vardaglighet till att upplösa gränserna.

Inom regionen har man haft flera toppmöten med varierande teman. Första toppmötet hölls 1995. Då arbetade man med temat politiskt samarbete. Det andra toppmötet handlade om gränsöverskridande arbetsmarknad, social dialog av avvecklandet av administrativa hinder.
Det tredje toppmötet handlade om temat trafik och kommunikation; frågor om vad som sammanbinder en region mer än en bra infrastruktur; utbyte av personer, gods, telefonnät, elnät, vägar och järnvägar.

- Järnvägen är ett bra exempel. Du färdas mellan Frankfurt och Paris. Man överskrider gränsen vid Saarbrücken. Idag går det utan problem. För 15 år sedan måste man göra ett uppehåll i Forbach i Frankrike ungefär 20 min. Då måste man koppla på ett nytt lok eftersom man hade olika strömsystem i de olika länderna.

- Vi har fortfarande olika system. Men man har gjort visa justeringar på den franska sidan, så att de tyska tågen kan fara igenom. Man har dock fortfarande olika säkerhetssystem. På tyska sidan inför man nu ett mer automatiskt säkerhetssystem. Därmed måste liknande system inrättas i Frankrike och Luxemburg på gemensamma linjer.

- Det senaste toppmötet handlade om turism och kultur, exempelvis inrättandet av gemensamma turiskstråk, en rutt om industrikultur. Saar- Lor- Lux är ju egentligen ett gemensamt industriområde. I Saarland fanns kol, i Lothringen och Luxemburg järn. Dessa naturtillgångar hänger intimt samman inom järn- och stålindustrin. Industrin gick bra så länge det var ett gemensamt område. Men när Saarland och Lothringen skildes åt fungerade inte näringen mer. Idag är den tiden förbi, gruvdriften är bara en bråkdel av vad den var tidigare. Bara lite stål framställs idag i området. Men under 150 år skapade detta både välstånd och svårigheter i regionen.

Fotboll är ju en kulturyttring. Har man övervägt att skapa en gemensam liga för regionen? Martin Niedermeyer skrattar åt min fråga.

- Det finns starka traditioner i varje land som inte är så lätt att bryta. Men man samarbetar starkt på frivillig nivå. Det finns ju andra kulturaktiviteter. Man har skapat gemensamma arrangemang: en Saar-Lor-Lux-festival, ett gemensam musikfestspel, en videofestival. Paletten av gemensamma aktiviteter är redan mycket stor.

Undervisning är också ett område där man försöker utveckla ett regionalt samarbete. Här finns mer än det klassiska studentutbytet, här finns binationella studier eller dubbeldiplom (som gäller i respektive land). Det finns en s.k högskole-carta för ett mer utvecklat samarbete

- En annan sak som man bör känna till är att universitetssystemet i Saarbrücken och Saarland är en fransk skapelse. Och var franskt till 1955, när Saarland åter blev tyskt. Studenterna, som måste övergå till det tyska systemet, beslöt då att ta dubbla examen. Men man måste erkänna att de även måste arbeta dubbelt så mycket för detta.
- I gymnasierna här utbildas man för att ta både tysk och fransk studentexamen som ett led i försöken att göra de olika systemen transparenta gentemot varandra

Det nuvarande toppmötet handlar om stöd till mindre företag. Hur kan man stödja dessa så att de blir aktiva i regionen? De diskuterar vad som behöver harmoniseras på regional nivå och vad som behöver återföras till den egna lagstiftande församlingen. Men skapar man inte nya gränser med nya problem även om de är mer dynamiska än de tidigare?

- Om samarbetet fungerar bra över gränserna, så är detta ett motiv för grannarna i inlandet att också engagera sig starkare. Som enskild individ får man olika perspektiv, eller som sociologerna säger, får multipla identiteter. Man är ett förbundsland för sig själv i Saarland. Men man är även en del i förbundsrepubliken. Därifrån får man olika horisonter, som inte måste konkurrera med varandra.

Christer Wigerfelt
2001.09.13