AV CHRISTER WIGERFELT
 

Närmare 4.000 åskådare i idrottspalatset Scandinavium är ingen ovanlighet. Här har både idrottsutövare och rockartister eldat massorna. Men att en 74-årig amerikan som pratar entonigt under 1,5 tim om politik och USA efter 11 september förra året drar så många åhörare är ett oerhört intressant tecken i tiden. Det visar på en stor törst efter andra röster än de som ges av våra folkvalda politiker och av våra största massmedier.

Många vill ge kultstatus åt Noam Chomsky - lingvisten som kritiserat regimen i USA sedan 60-talet. Under dessa år var han vida spridd läsning i studentkretsar. I perioder därefter har han varit mer eller mindre utfrusen bland intellektuella. Men långsamt har han segat till respektabel kritiker både i USA och i andra länder.

Hur känns det att efter många år av kritik plötsligt ha blivit kultförklarad? Chomsky fick frågan både på en presskonferens och på massmötet i Scandinavium. Lugnt och analytiskt avfärdade han frågan med att folk inte kommer för att se honom som person, utan för att höra vad han har att säga. Själv ser han sig som en högst blygsam figur som helt saknar karisma.

Chomskys ord stod i skön kontrast till arrangemanget kring föredraget. Det vimlade av folk som bar T-shirt med bild på Chomsky. Presentationen av honom på Scandinavium fick väl en och annan frireligiös att känna sig hemmastadd, alternativt illa berörd. Publiken, som räknades till 3.700 personer, fick frågan hur många som är medlemmar i Ordfront. Dessa uppmanades att resa sig upp. Ungefär en tredjedel hörsammade uppmaningen. Hur många hade läst någon av hans böcker? Uppemot hälften reste sig upp.

Förra gången Chomsky var här var 1969. När han idag har tagits till Sverige försöker man få det till att det har varit en långvarig relation mellan förlaget och Chomsky. Men det är först på senare tid som man givit ut hans böcker. Tidigare har både Norstedts och Epsilon givit ut honom. Inte minst Johnny Lindholm på Epsilon har slitit hårt både med att översätta och att få ut böckerna. På Ordfront borde de ta intryck av Chomsky lågmäldhet.

Mötet i sig var väldigt välarrangerat med bra publikfrågor. Varför hör man inga protesterar mot det planerade kriget mot Irak? Förr var det ju stora protester mot kriget mot Vietnam? Chomsky godtog inte resonemanget. Det dröjde flera år efter Kennedys upptrappning av kriget 1962 innan proteststormen växte sig stark. Idag organiseras protesterna på ett tidigare stadium.

Vad skulle kunna få politikerna i USA att upphöra med sin aggressiva ton? Chomsky tror att folkligt motstånd skulle kunna få stor betydelse. Samtidigt sätter kanske detta fingret på vad som gäller i den postindustriella eran: kampen om makten är samtidigt kampen om våra åsikter. En intellektuell som Noam Chomsky tillhör tveklöst dem som hjälper till att skapa motkrafter till etablissemangets alltmer förfinade propagandaapparat.

2002.09.22