| |
- Det skulle vara billigare att bussa
överklassdamerna till Stockholm gratis än att bygga en opera i
Göteborg. Så drastiskt uttryckte sig en motståndare till
operabygget för drygt tio år sedan.
Nog kan man många gånger undra vad kulturen ska vara bra till.
Coctailkonversation eller samhällsfernissa? Från min barndoms
barnrikeområde minns jag två statyer i brons. Den ena var en
sköldpadda som sprutade vatten ner i en plaskdamm. Den var varm och
go' när solen låg på under sommaren. Den andra var utplacerad
i en vägkurva. Den ägnade vi kanske en förströdd blick
då och då.
FRÅN MODERNISMENS GULDÅLDER
har vi lärt oss att betrakta kultur som något vid sidan om. Spännande
och provokativ emellanåt. För den bildade medelklassen viktig
som social markör. Myten om den kreative dåren passar också
väl in som en pusselbit i ett alltmer specialiserat samhälle.
Trots dåren har kultur fått oss att känna oss skilda från
djuren.
Idag börjar vi tala om kultur med en helt annan betydelse. Modernismen
är döende. Industrisamhället håller på att övergå
i kunskapssamhället. Alltså är det viktigt med kreativitet.
Vad faller sig då naturligare än att snegla åt kulturen?
Det var utgångspunkten för ett möte i Linköping för
några år sedan. Christos (han som förpackar broar, hus
och natur) förste store mecenat Torsten Lilja ville skapa en möte
mellan konstnärer, vetenskapsmän och företagare, med förhoppningen
att se nya sammanhang växa fram. Det blev ett vältaligt kulturbrus
men några broar byggdes knappast.
DÄR STÅR VI IDAG,
fortfarande fångar i gamla tankestrukturer. Var finns frihetstörsten?
Var finns de banbrytande visionerna? Hur blir kulturen en kraft i samhällsutvecklingen?
Vad säger storföretagare? De har väl i bästa fall insett
betydelsen av att vara kulturellt orienterad i sina internationella affärskontakter.
För dem är fortfarande kultur något som på sin höjd
leder tanken till sponsring och reklam.
KULTURARBETARE I DEN PROFESSIONELLA
fållan har inte oväntat oftast mycket lite att säga om kulturens
roll i samhällsutvecklingen. De fokuserar fortfarande alltför
mycket på själva produkten.
Medvetenheten tycks vara störst i distributionsledet. Störst samordnare
av kultur är idag samhället på statlig och kommunal nivå.
Den statliga kulturpropositionen i våras befäster statens roll
som kulturdistributör. Viktigaste förändringen är en
tyngdpunktsförskjutning från statlig till regional nivå.
Vilket givetvis fick delar av kulturetablissemanget i huvudstaden att tala
om kulturförstörelse.
STOCKHOLMS DOMINANS
inom den institutionella kulturen är lång. Till och med när
det regnar i Stockholm får vi veta att det regnar i Sverige. Och visst
har Stockholm varit banbrytande på många sätt när
det gäller kultur. Kulturhuset vid Sergels torg var imponerande under
många år. Många museer ute i landet har samma ansatser
som exempelvis Vasamuseet, men det är Stockholm som har den stora publiken.
 Monopolsituation leder
i många sammanhang till stagnation. Kulturen inom den institutionella
fållan är inget undantag. Stockholms kulturrapport 1996, exempelvis,
är tyvärr kliniskt befriad från visioner.
Bara marginellt bättre blir det i proklamationerna inför nästa
års arrangemang som Europas kulturhuvudstad. Kulturdistributionen
ska bli större och vackrare på alla sätt. Mest långtgående
är målsättningen att stärka banden mellan "Stockholms
kulturliv, kulturlivet i övriga delar av landet och kulturlivet i andra
länder", samt att "stimulera en förnyelse av staden
som kulturmiljö". Men några spår av nytänkande
märks inte.
NITTIOTALETS ROOKIE
inom kulturområdet hittar man i Skåne. Malmö har på
ganska få år gått från ryktet att vara Sveriges
tråkigaste stad till att bli ett föredöme. Dokumentet Vision
2015 är ett brett anlagt försök att ange en möjlig riktning
på utvecklandet av Malmö de närmaste decennierna. Till formen
är Vision 2015 en rapport från framtiden. Var fjärde malmöbo
har då invandrarbakgrund: "Den viktigaste följden var emellertid
att invandrare släpptes in i kulturinstitutioner och på andra
skapande områden, reklam, design, medier, arkitektkontor osv. Kulturen
visade sig verkligen ha sprängkraft"...."Malmös förändring,
åtminstone symboliskt, började med kulturen".
För oss i Göteborg med vår teaterkris, väcker naturligtvis
passagen om framtidens teater särskilt intresse. I malmövisionen
har institutionsteatern blivit fyraåriga projekt. Den konstnärliga
ledaren och teaterensemblen blir kontrakterad för den tiden med stor
konstnärlig frihet vid sidan om vissa gästspel utifrån.
År 2015 har i Malmö ordet "konst" fått samma
definitiva, avslutade karaktär som "klassisk musik". Konst
betecknar en måleritradition som "börjar med renässansen
och slutar med - varför inte - Picasso".
IDAG KÄNNS TJUGO ÅR
som en vanskligt lång tid att sia om. Mycket i Vision 2015 är
framskrivningar av dagens gryende kulturformer. Som möjligheten att
trycka ut en bok direkt från datorn, förpackad och klar. Eller
tanken att biblioteken omvandlas till informationscentraler.
Museivärlden hänger med bra i utvecklingen: "Förr kunde
en basutställning stå oförändrad i tjugo år.
Nu förnyas de flesta var artonde månad. De unika föremålen
finns kvar men är insatta i en snabbt föränderlig scenografi.
Kunskapsinnehållet finns i multimediapresentationer som snabbt kan
byggas upp i museets IT-avdelning".
DET FINNS ÄVEN EN DEMOKRATISK STRÄNG
i malmövisionen: "Den politiska sprängkraften ligger dock
i att se till att hela befolkningen har tillgång till både apparater
och kompetens".
Vi stannar kvar på behörigt avstånd från Stockholm
och finner i Göteborg Kulturpolitisk strategi. I Kulturpolitisk tidskrift
2/97 förtydligar författarna till strategin lite närmare
sina tankegångar. Äntligen finns ett anslag att försöka
placera kulturen utanför reservaten:
"Vi formulerade en del av våra uppfattningar om Kulturpolitikens
inriktning (SOU 1995:84) i ett trettiosidigt remissvar, som vi skrev på
uppdrag av Göteborgs stad. I vårt remissvar förhöll
vi oss starkt kritiska; vi saknade visioner och nytänkande - men kanske
framförallt en kulturpolitik som var anpassad till de nya förutsättningar
som skapats, delvis av ett tätare internationellt samarbete, delvis
på grund av EU och kanske främst av det nya kunskapssamhället".
I KULTURPOLITISK STRATEGI
ges begreppen konst och kultur en central betydelse. Men konst är i
Göteborg någonting annat än i Malmö. I Göteborg
är konst ett vidare begrepp. Här betyder det något kvalitativt,
som i sin tur är kopplat till professionell konstnärlig verksamhet.
Som förutsätter självständighet, nytänkande och
experiment. Men eftersom konst betyder helt olika saker i Malmö och
Göteborg skapas en allmän begreppsförvirring på kommunikationens
bekostnad.
Det tredje centrala begreppet i Göteborg är kulturplanering. Den
"bör ha ett helhetsperspektiv och utgå från stadens
samlade resurser. Kulturplanering bygger på en ännu bredare,
antropologisk definition av "kultur" som "ett sätt att
leva". Detta kulturbegrepp innebär ett tvärfackligt synsätt,
där kunskap från skilda håll kopplas samman i ett holistiskt
perspektiv på staden som livsmiljö. Syftet är att utforma
övergripande och effektiva strategier för att skapa en kreativ
livsmiljö".
Den proklamationen ställer jag absolut upp på. Men vad betyder
den? Detsamma frågade sig fysikerna om sina matematiska lösningar
i kvantmekanikens barndom. Det andliga skelettet behöver klädas
i konkreta handlingar.
Text: CHRISTER WIGERFELT
Ill: HENRIK LANGE
|
