- Vi har mer och mer kommit att leva i en kultur där bara vinnarna räknas. Och eftersom det bara finns en vinnare i varje tävling så blir det många som förlorar. Den osäkerhet som detta skapar är lätt att exploatera kommersiellt.

Ovanstående uttalades av journalisten Susan Faludi, författare till böckerna Backlash eller kriget mot kvinnorna och Ställd ­ förräderiet mot mannen på bokmässan i Göteborg i år.
Minns ni boken Backlash? I den gav Susan Faludi alla kvinnor, som börjat undra om det var dem det var fel på, nya argument i kampen mot könsdiskrimineringen. Hon pekade ut en mängd områden där vi inte hade gått mot ett mer jämlikt samhälle utan tvärt om hade börjat gå kräftgång tillbaka in i ett antal klassiska fällor. Och hon blev därmed någonting av en feministisk ikonfigur.

Uppföljaren blev något otippat en bok om männen. Faludi beskriver hur männen på liknande sätt som kvinnan exploateras och utnyttjas. Hon har träffat män med olika bakgrunder och talat med dem om vad hon närmast vill beskriva som männens eller manlighetens kris. Hon beskriver framförallt de män som föddes i slutet av femtiotalet. De vill vara hjältar, familjeförsörjare osv på ett sätt som inte längre är relevant. Alltså känner de sig lurade. De har kämpat för att få en belöning som inte längre erbjuds. De känner sig maktlösa och på ett plan fråntagna sin manlighet. De har blivit loosers på samma sätt som kvinnorna i det ekonomiska maktspel som pågår i dagens samhälle. Faludis slutsats är att eftersom män och kvinnor utsätts för samma förtryck så har vi allt att vinna på en gemensam kamp.

Reaktionerna har inte uteblivit.
Männen reagerade med att först ivrigt förneka att de skulle vara i någon som helst form av kris - trots att denna kris länge varit ett kärt ämne i mängder av tidningsartiklar skrivna av och för män. Andra blev provocerade och skrev saker i stil med citatet nedan ur Toronto Sun:
" this book isn't so much about the betrayal of men - it is a betrayal of men. Faludi isn't standing up for the American man at all. She seems to have gone out of her way to find the most pathetic examples of that gender, then ridiculed the poor fellas."

Männen ville inte alls få sin sak framlagd av en ökänd feminist som Faludi. Kanske kände de sig ytterligare kastrerade av få förståelse från en kvinna? Och just en sådan kvinna också. Hade hon varit en modersfigur hade det förmodligen varit en helt annan sak.
Men kvinnorna ville inte heller göra gemensam sak med männen.
- Ska vi föra deras kamp nu också!
Sa en äldre feminist till mig. Och hon är inte ensam om den inställningen. "Det är verkligen inte synd om männen. De har sig själva att skylla." Säger andra.

Naturligtvis är inte det Susan Faludi skriver helt okontroversiellt. Det finns mängder av saker att diskutera i hennes bok. Men det intressanta är att hon väcker så starka känslor. De flesta som tycker saker om hennes bok har inte ens läst den. Och tänker inte heller göra det. Synd, tycker jag.

För visst är det skönt att ha en lättdefinierad fiende som Mannen eller Feminismen - men så enkelt får vi väl ändå inte göra det för oss? Det är naturligtvis svårare att komma åt de ekonomiska krafter som vill utnyttja oss. I vår frustration vill vi ha en mer konkret fiende att slåss emot ­ därför vänder vi oss mot varandra istället. Redan på sjuttiotalet (och förmodligen tidigare) var det många inom den feministiska rörelsen som hävdade att det inte i första hand var en könskamp utan en ekonomisk kamp vi borde föra. På de områden där vi utsätts för samma förtryck har vi allt att vinna på att slå oss samman. De ansåg att vi hade mer gemensamt med en utsugen (populärt uttryck på den tiden ­ minns ni det?) man ur arbetarklassen (ett annat uttryck som nästan försvunnit) än med en överklasskvinna. Alltså en tanke som ligger nära det Faludi skriver.
Nu exploateras männen på samma sätt som kvinnorna gjort i åratal. De skall vara snyggast, potentast, lukta godast osv. Skönhetsindustrin har börjat rikta sig till och slå mynt av även dem. Vi vill alla bli vinnare och i osäkerheten över vad som krävs betalar vi ett allt dyrare pris för att slippa vara förlorare. I den utsattheten blir vi mer och mer lika vare sig vi är kvinnor eller män.
Så kanske har Susan Faludi rätt? Lite solidarisk kamp skulle nog inte skada. Eller?

Text: Siri Reuterstrand
00.10.25