Boken med sina bilder av människor i matlagningstagen och sin titel Göteborgare med känsla för mat lyste emot mig i bokhandelsmontern. Jag inhandlade den och gladdes åt innehållet. Här får jag vara med vid tillagningen av en mängd rätter utvecklade ur matkulturer från skilda håll i världen. Kockarna bor i olika stadsdelar i Göteborg och det är hemma i deras kök maten lagas. Det härliga är att jag som läsare får lyssna till det personliga resonemang som människor har om tillagningen och kulturen kring maten. Allihop är göteborgare och generösa med sina recept men annars är de olika på så många sätt. Därigenom får jag erfara den rikedom som finns i min egen hemstad.
 
I våras inleddes ett projekt inom kooperativet Interkulturellt resurscentrum. Det tar fasta på att göteborgare med alla olika typer av bakgrunder har ett kulturarv som kan berika såväl den egna identiteten som andra människors upplevelser. Syftet för oss är att medverka till mellanmänsklig dialog med föremål och miljöer som förmedlare.  Vi tänker söka upp miljöer som förvaltas av föreningar, av privatägda verksamheter som restauranger och affärer respektive av kommunen. De platser som är intressanta kan dels vara präglade av en kultur, dels ha en karaktär av mötesplats för olika kulturer. I slutändan har vi tänkt presentera en skrift som ska inspirera människor att upptäcka dessa miljöer och människor i staden och – som projektets namn antyder – börja se Göteborg med andra ögon.
 
Projektet vänder sig såväl till turister som verksamma och boende i Göteborg. Arbetet utgår från att det är positivt att mångfalden blir synlig i miljöer och föremål och att vi kan inspireras av olika typer av livshållningar och miljöer. Projektet eftersträvar integration mellan olika grupper genom interkulturalitet, det vill säga utbyte, samarbete och påverkan mellan kulturer. Det är ett normalt förhållande att kulturer utvecklas hela tiden och byter olika inslag under påverkan från omgivningen. Många av de yttringar som vi ser som till exempel ’svenska’ är införlivade från andra länder eller regioner. De har efter en tid accepterats som ’svenska’ i vårt medvetande. Egentligen finns det ju inte någon enhetlig ’svensk’ kultur, utan många olika delkulturer och insikten om det kan göra det lättare att förstå andra kulturer.
 
En ytterligare avsikt med projektet är att stärka identiteten för göteborgare med annan bakgrund än majoritetens. Genom att kunna sätta spår materiellt och i andra människors föreställningar kan de bli synliga för sig själv och uppleva sig höra till den nya hembygden.
 
Arbetet i projektet är i sin inledningsfas och har hittills bestått av samtal med nyckelpersoner, studiebesök och diskussion av projektets fortsatta uppläggning. Det känns viktigt av flera skäl att göra det här arbetet bra så att det positiva syftet med integration och ömsesidig utveckling verkligen ska nås.
 
Under 1900-talet delades staden i stor utsträckning upp så att bostäder, arbetsplatser och centrum skildes åt. Mot slutet av 1900-talet blev inslagen av bostadsenklaver, industriområden, trafikapparater, buffertzoner, grönområden och köpcentra allt starkare och staden glesades alltmer ut till en stadsbygd. Ofta ses centrum som den del där människor av olika slag möts, där det är en spännande miljö och där det finns puls. Men det är angeläget att visa på andra delar av staden där det är en mångfald av olika människor och där möten av olika slag äger rum.
 
Det finns en uppdelning av boende såväl klassmässigt som etniskt i Göteborg, det vittnar många rapporter och artiklar om. Några få stadsdelar i periferin innehåller människor med många olika nationaliteter och med låga inkomster medan de flesta stadsdelarna har en övervägande etniskt svensk befolkning och överlag högre inkomster. De få etniskt blandade stadsdelarna är förorter med övervägande flerbostadshus. Där sker dagligen en övning i att bo och arbeta etniskt blandat med allt vad det innebär av positiva upplevelser men också anpassning, förhandling och gränsdragning. Det skulle kunna ses som ett utvecklingsarbete där människor från många håll gör dagliga erfarenheter av att leva tillsammans. Boende såväl som verksamma skaffar sig realistiska omdömen om lämpliga vägar att hantera kulturella olikheter.
 
Det är då intressant att reflektera kring hur dessa kunskaper kan komma utvecklingen av hela staden till del. Lyssnar planerarna på rösterna från ytterstadsdelarna? Som Marianne Anderssons när hon skriver om Blå stället i Angered och andra perifera kultur- och utbildningsinstitutioner? (GP 2004-07-20) Hon beskriver att det i Angered finns ”många unga människor fyllda av energi och hopp om en bättre värld. Här finns kulturer från hela världen representerade, här finns mänskliga erfarenheter och kunskaper i överflöd, samlade på en relativt liten yta.”
 
I en artikel i Chalmers magasin (1/2004) berättas att ett nytt sätt att utveckla staden har arbetats fram i planeringen av Norra Älvstranden. Där har användare och myndigheter involverats i ett gemensamt arbete som resulterar i att företagande, utbildning och bostadsbyggande förläggs i olika delar längs stranden. Men det är inte troligt att en process i en så speciell del av Göteborg ensam kan utgöra en förebild för stadsutveckling.
 
Våren 2005 hålls en stor internationell konferens i Göteborg där bland andra Chalmers tekniska högskola tillsammans med det statliga forskningsrådet för samhällsplanering, FORMAS, och det kommunalt ägda Norra Älvstranden Utveckling AB står som arrangörer. Under rubriken Life in the Urban Landscape kommer forskare och aktörer att samlas för att integrera aktuell kunskap om och praktiska erfarenheter av stadsutveckling. Då anser jag det viktigt att lyfta fram förorterna och stadens kulturella mångfald. För stadsutveckling ska inte diskuteras isolerat i samband med stora innerstadsprojekt som Norra, eller som nu är aktuellt, Södra Älvstranden!

2004.10.21