I dagarna har USA:s president Bush aviserat att försvarsbudgeten ska höjas kraftigt nästa år och enligt uppgift kommer landet att stå för närmare hälften av världens militärkostnader. Vem som i slutänden kommer att stå för kostnaderna är ovisst, eftersom amerikanerna samtidigt utlovats skattesänkningar. Vapenindustrin jublar och kampen mot terrorismen är sannerligen inte detsamma som kampen mot fattigdomen i det egna landet. Frågan är hur sluga de är i den amerikanska administrationen. Se bara på Bush, framför allt på hans kroppsspråk, som signalerar arrogans och osäkerhet samtidigt.

11 sepetmber 2001 blev en vändpunkt för amerikansk utrikespolitik med konsekvenser även för oss. Plötsligt fick vi en terrorlista som aldrig riktigt har kunnat ifrågasättas. Tre somalier från Stockholm svartlistades från alla banktransaktioner. Något bostadsbidrag kunde de heller inte räkna med, ej heller någon anklagelsepunkt som de skulle kunna förhålla sig till. Vad har hänt med den svenska rättssäkerheten?

Kampen mot terrorismen i amerikansk tappning och tryggheten i Sverige - trådarna tvinnas samman. Tystnaden bland europas politiker är besvärande men trots dystra prognoser är framtiden ändå inte helt given. För att kunna inta en position måste vi dock först orientera oss och det försöker Janne Flyghed och Magnus Hörnqvist göra i sin bok Laglöst Land, med underrubriken Terroristjakt och rättssäkerhet i Sverige. Magnus Hörnqvists bidrag till boken publicerades för övrigt i förra numret av Alba.

Idag är det alltmer uppenbart att olika samhällsfenomen ofta hänger samman, vilket bland annat blivit ett växande problem för den dominerande vetenskapssynen med sitt mikroskopiska perpektiv. Samhällsvetare och humanister börjar se behovet av perspektivbyte. Flyghed och Hörnqvist är kriminologerna som följer med i strömmen och som redaktörer för boken har de bjudit in skribenter som jurister, fria intellektuella och fredsforskare. Innehållsmässigt har resultatet blivit en diskussion som spänner från den enskilde individens rättigheter till politik på global nivå.

Mannen med det intressanta kroppsspråket, George W Bush, gjorde precis vad man kunnat förvänta sig efter attacken mot World Trade Center i New York. Han förklarade att han skulle starta ett korståg mot ondskan. Men presidentens rådgivare insåg snabbt att ett korståg mot alla muslimska länder skulle bli att gapa över för mycket, så det fick bli en ond man istället i skepnad av Usama bin Ladin. Det greppet har ju använts tidigare i historien och har hittills visat sig fungera väl, åtminstone i amerikanska opinionsundersökningar.

Björn Kumm analyserar terrorismens rötter och hävdar att terrorismen har en historia. För detta påstående har han fått en del kritik och har tolkats som att han därmed ger terroristerna sitt stöd. Men självklart finns det orsaker till att unga män (mest) väljer att dra med andra i sin egen död. Enligt Kumm handlar det om en långvarig motsättning mellan västerländsk maktfullkomlighet och tredje världens maktlöshet. Här finns en viktig utgångspunkt för förståelsen av vad som händer när den globala säkerhetspolitiken griper in i helt nya lokala trygghetsfrågor i vår del av världen. Kanske ska man dessutom se denna som ännu ett exempel på de motsättningar som har skapats i globaliseringsprocessen. Några andra har den spanskamerikanske sociologen Manuel Castells angivit i sin stora trilogi Informationsåldern.

Men hur var det nu med kopplingarna till det lokala? Kan man alls skilja mellan våld och rätt längre? frågar sig juristen Gregor Noll. I de västerländska rättssamhällena har vi vant oss vid att göra skillnad mellan juridik och politisk makt. Göran Persson ingriper inte i rättsskipningen. Men vid kritiska lägen kan dessa bägge områden flyta samman.

Gregor Noll menar att folkrätten har blivit relativiserad efter 11 september. Helt plötsligt blev situationen för flyktingar högst oviss. Tillfångatagna i kriget mot Afghanistan kallas inte längre krigsfångar, för där finns det internationell rätt som reglerar hur dessa ska hanteras. Istället blev de ”illegala kombattanter” som hamnade i ett ingenmansland dit ingen internationell rätt når. Den svenska regeringen har valt tyst diplomati för att få klarhet om vår tillfångatagne medborgare. Övertrampen mot internationell rätt borde istället ha kritiserats på det skarpaste. Man anar hot om ekonomiska sanktioner bakom denna feghet.

Redan före kriget mot Afghanistan kunde rättens politisering tydligt avläsas, skriver Noll. Interventionen i Afghanistan ägde rum utanför folkrätten. Många av de intellektuella sköt in sig på den ständigt levande spänningen mellan lagar och moral. Precis som många aktivister göär när de vill åstadkomma politiska förändringar. Administrationen i Washington lyckades få den amerikanska opinionen att acceptera att angreppskriget skulle betraktas som självförsvar.

Folkrätten som varit starkt förankrad i vårt medvetande har börjat väga lätt efter 11 september 2001, inte bara i USA. I Sverige utvisades två egyptier i december samma år tillbaka till sitt hemland trots risken att bli utsatta för tortyr. Det hade varit betydligt svårare om inte attacken mot World Trade Center hade utförts. Nu följer folkrätten med i konflikten mellan å ena sidan en suverän stat (USA) och å andra sidan en icke-statlig aktör, vars baser misstänks ligga utanför den angripna statens territorium. För USAär den situationen ny, såtillvida att det är utländska grupperingar som utfört attacken. Tidigare har liknande attacker utförts av amerikanska medborgare, som när en halv byggnad sprängdes bort av den s.k Oklahomabombaren. Manuel Castells ägnar ett stort avsnitt åt amerikaner som bekämpar den federala regeringen. Men det är förstås svårt att anlägga folkrättsliga principer på en konflikt mellan en stat och dess egna medborgare.

Egyptierna i Sverige ansökte om asyl som motståndsmän. Efter 11 september blev de plötsligt potentiella terrorister. Nelson Mandela ansågs länge vara terrorist av Sydafrikas apartheidregim. Idag är det israeliska bulldozers som jämnar hus med marken i kampen mot palestinska ”terrorister”. Vad som är legitimt motstånd och vad som är terror handlar uppenbarligen om politik. De mänskliga rättigheterna ska vara odiskutabla. Den som hotas av tortyr i det egna landet ska ha rätt till politisk asyl i annat land. De utvisade egyptierna utvisades medan de satt i utredningspipeline, dvs väntade på att bli föremål för undersökning.

Efter murens fall förlorade de gamla internationella huvudkonflikterna sin aktualitet, som Janne Flyghed skriver. Men euforin på Berlinmuren visade sig bitvis vara alltför optimistisk. Istället för fred och nedrustning växte nya ”hotbilder” fram i säkerhetspolitiken. Hoten utifrån blev nu hot inifrån det egna landet eller från annat land och svåra att förutse. Det nationella säkerhetsarbetet handlar nu om förhålla sig till skeenden och personer i det egna landet. Inte bara i USA utan detsamma gäller för Sverige.

I förlängningen kan vi se tendenser till ett säkerhetstänkande som kan komma i konflikt med västvärldens grundfundament - demokratin. Globaliseringsrörelsen och protesterna mot WTO och EU:s toppmöten kan bli definierade som en del av den internationella terrorismen. Är det kanske så man ska se de ovanligt hårda domarna i samband med protesterna mot EU:s toppmöte i Göteborg 2001?

Som sagt, trådarna tvinnas samman. Laglöst Land är ett exempel på böcker som behövs idag när frågorna blir allt större och alltmer ödesmättade.

11.12.2003