– Vart är vi på väg, Paola?
– Hem, hem till oss.
– Och sen?
Bokhandlaren Giambattista Bodoni har förlorat alla minnen som har med det personliga livet och känslor att göra. Han minns inte sin fru eller sina barn, men kan leverera historiska fakta och litterära citat, köra bil och borsta tänderna.
 
Umberto Ecos nya roman Drottning Loanas mystiska eld är illustrerad med bilder som den 61-årige Giambattista, kallad Yambo, hittar på vinden i sitt barndomshem. Där försöker han efter ett slaganfall återfå sitt minne och de känslor som binder honom till nuet. Punktvis och allt mer sammanhängande hittar han berättelser om en ung mans kamp med stora frågor som ondska, sexualitet och kärlek. Men det är inte förrän han drabbas av ännu ett slaganfall som minnet kommer tillbaka med full kraft.
 
Yambo återvänder till de trakter i norra Italien där han, och även Umberto Eco själv, växte upp. Han letar efter sin historia bland tidningar, seriemagasin och böcker, lyssnar på musik från uppväxten under andra världskriget och efterkrigsåren. När en mystisk eld flammar till inom honom vet han att han är på rätt spår. En av serietidningarna har samma titel som boken, Drottning Loanas mystiska eld, en urfånig historia tycker Yambo, men finner ändå förklaringen till sitt uttryck, som nu symboliserar minnet i den dimma han befinner sig i.
 
Romanen, som till viss del är självbiografisk, riktar sig kanske i första hand till Umberto Ecos egen generation. Bokens Yambo väcker aldrig odelat mina sympatier med sin längtan efter en absolut kvinnlighet, en skir, blond vålnad från hans ungdom. Men machomannen, med alla dessa kvinnor som stöttar honom omkring sig, blir allt eftersom sidorna vänds också mer personlig och mer allmänmänsklig.
 
Den uppväxt som har format Yambo blir ytterligare belyst med bilder ur seriemagasin som Blixt Gordon, Musse Pigg och Buffalo Bill. Späckad med detaljer och fakta, av naturliga skäl nostalgiskt inramat, upptar denna historielektion större delen av innehållet. Det är spännande och intressant även om den största behållningen för mig inte är igenkännandets behag, som yngre kvinna uppvuxen i Sverige.
 
Men trots vissa hinder för boken att nå just mig är den så välskriven att den skapade världen omärkligt blir lika komplicerad och stor som den verkliga. Med intelligent och känslig skildring av livet under andra världskriget i ett fascistiskt styrt Italien berättas om människans utsatthet och begränsade förmåga att försvara sig mot illusioner och förvanskade sanningar om verkligheten.
 
Yambos upplevelser blir fullkomligt trovärdiga och jag hisnar under Umberto Ecos skarpsynta glidflygning över inte bara minnets konstruktion, utan även människans förmåga och begränsningar att förstå sin tillvaro. En bok jag önskar alla att få läsa. Dessutom är den rolig.
 
Umberto Eco är född 1932, är kulturfilosof och professor i semiotik, läran om tecken och symboler, i Bologna, Italien. Drottning Loanas eld är den senaste av hans romaner, varav de tidigare är Rosens namn, 1980, Focaults pendel, 1988, Gårdagens ö, 1994 och Baudolini, 2000.

2004.12.06