"Högt och lågt, kallt och varmt, gammal och ung, socker och salt..."

Låt dem puttra i samma gryta!

Heterogen, är ordet!
Kaotisk, kakofonisk och kokande mot kvällen men sangviniskt susande i gryningens stillhet. Därur föds min kreativitet, lusten att leva: högt och lågt, kallt och varmt, gammal och ung, socker och salt...
Jag skulle kunna fortsätta att vara kvasilyrisk, en konstform som icke skall föraktas, och för att definiera ett klichéartat begrepp kanske det räcker.
Men nu ska det handla om min levande stad. Och heterogen är alltså ordet!

De museala redarvillorna bakom Götaplatsen och överklassens souterrainvillor i Hovås kontrasterar mot underklassens Biskopsgården. Slum, har någon sagt. Vad sägs om bröderna Tobissons fastigheter på Södra vägen, då? Är inte det också slum, så illa skötta som de är!
Nej, det är inte det jag menar. Inte heller vill jag ställa

Volvodirektörerna och skattefuskarmiljonärerna mot alkoholproblematikerna på Kortedala torg. Och inte vill jag ifrågasätta om de kompletterande socialbidragen ska gå till hårt dubbelarbetande ensammammor eller till ensamstående ungkarlar; vilka betalat de senaste årens skattehöjningar och ökande egenavgifter utan att klaga.

Och jag skulle aldrig drömma om att fördöma det uppväxande släktet; varken de hippa 70-talisterna inne på Park Lane, som sniffar och snuffar, eller på Harleys, där de smuttar; eller några 16-åringar som dricker folköl på förortstorget innan de tar vägen någonstans, saknandes den nedlagda fritidsgården.

Eller vad sägs om lyxpensionärerna i Johanneberg som ockuperar sina insatsvåningar och hänvisar ungdomar utan bostad till Gårdsten! Inget ont om Gårdsten, men det är långt till city därifrån. Eller ta det dubbelarbetande medelklassparet som bor på 200 kvadrat med för länge sedan färdigamorterade lån, medan deras barn trängs med sina barn i en nybyggd 45-kvadratig trea för en månadslön.

Nej, det är inte motsättningarna jag vill åt: jag vill ha dem!
Jag vill också ha överklassen; adelsfolket - och yuppiemiljonärerna med sina tradingföretag och göra-pengar-på-pengarprospekt.
Låt dem alla få finnas i samma smältdegel - låt dem puttra i samma gryta - och vi har en heterogent sammansatt stad: Göteborg!
Att älska och hata. Och att inspireras av.
Men, naturligtvis - med rätten att kritisera.

Jag har den rätten, för jag är en av ingredienserna.
Jag är heterogen.

kåsör: LEIF WILEHAG 
illustratör: HENRIK LANGE