Barnlitteratur
som vågar
-klättra över staketet ochvisa det okända
Rita Törnqvist, Imme Dros och Els Pelgrom är alla föddapå trettiotalet. Det hör kanske inte till vanligheten att dameri den ålder vågar sig ut i det okända. Men det ärvad de har gjort. De har vågat klättra över staketet tilldet okända för att beskriva det för barn. Inte alltid utankritik.
Alla tre författarna har gemensamt att de harupplevt kriget, vilket ofta återkommer i Rita Törnqvists böcker.
I dagens holländska litteratur för barn finns det ingabegränsningar eller tabun för vad som går eller inte gåratt skriva för barn.
Els Pelgrom menade att det idag har blivit inne att skriva om de tragediersom kan drabba ett barn.
-Jag känner mig lite skyldig till att barnen har blivit överöstaav allvarliga berättelser, men jag hoppas att den trenden vänder,sa Els Pelgrom.
Hennes bok Lilla Sofies märkliga resa, som handlar om en liten flickasom ska dö i cancer, fick mycket kritik när den kom ut. Idag sesden som en banbrytare för skildringar av det okända och hemska.
I landet innanför, handlar om krig och inte om en skilsmässasom svenska kritiker tidigaret hävdat. Och Imme Dros borde ju veta,hon har ju skrivit boken. Vad händer när ett barn rycks frånsina föräldrar och inte vet vart de har tagit vägen? Denenda förklaringen flickan i boken får till svar är att deär någon annanstans. Imme Dros upplevde själv som barn hurdet var att inte veta var hennes föräldrar fanns någonstans.
Rita Törnqvist är kanske den författare som ärmest känd för den svenska publiken. Hennes far var svensk ochhon har också bott längre perioder i Sverige. Rita Törnqvisthar översatt sina egna böcker till svenska, men även AstridLindgrens böcker till holländska. Hon skildrar ofta hur det äratt komma till ett främmande land som har ett främmande språk.I Främmande land får flickan i boken ett lexikon av sin pappaför att kunna slå upp det nya språkets all ord. Men därfinns ju inte alla.
En annan av de största inom främstungdomslitteraturen är Gillian Cross, från England. Det ärsvårt att placera henne inom en speciell genre eftersom hon byterinriktningar likt en kameleont från bok till bok. Drivkraften i hennesskrivande är att få uppleva något själv. Moraliserandeoch pekpinnar är inget som hon tror på även om hennes böckerofta tar upp just svåra ämnen som mobbing och främlingsskap.
En uppmaning från författarna var att förläggarnai Sverige skulle våga klättra över staketet de också.Och våga att ta in mer barnlitteratur och inte fortsätta attmåla in sig i ett hörn.
text: INA LARSSON
foto: LEIF WILEHAG
