|
Ett hemtrevligt ansikte, en tredelad kostym och snart fyrtio års
erfarenhet av att vara man i typiskt kvinnliga yrken. Carl-Johan De Geers
långa och minst sagt ovanliga karriär inom konsten liknar ingen
annan svensk konstnärs. - Han var en typisk frånvarande pappa. Många i min generation
har samma erfarenhet av en pappa som bara jobbar och någon gång
ger en klapp på huvudet. Min pappa tyckte inte om att jag blev konstnär,
han tyckte att jag gjorde en klassresa neråt. Pappa ansåg att
jag OM BARNSKÖTERSKOR Från Mamma fanns inte mycket stöd att få. Hon var hypokondriker och ofta sängliggande, så hon överlämnade vården av de tre syskonen De Geer till barnsköterskor. Det var dessa uniformsklädda kvinnor som fick stå för tryggheten och kärleken i barnens liv. Men sköterskorna byttes ut med jämna mellanrum och så var det dags att bygga upp en ny samhörighet. Kanske var det dessa ständiga uppbrott som skapade hans rädsla för separationer? OM TEXTIL Gossen De Geer växte upp till ung man och sökte sig till konstfack i slutet av femtiotalet. Här mötte han sin första av fyra fruar, och det var genom henne textilkonsten introducerades i Carl-Johans liv. - Hon visade mig hur man gjorde mönsterrapporter till tryckta tyger, då tyckte jag att det var så fantastiskt fiffigt ordnat. Men allting inom textilt skapande är inte så lurigt ordnat: - Jag kan nästan skämmas för en sak; om man tittar på textil, då finns det ett par jättenamn; William Morris och Josef Frank och så finns det tusentals kvinnor som aldrig fått samma status, det är lite hemskt för det bekräftar ju att vi lever i ett statiskt samhälle där männen dominerar, även i en kvinnovärld. Men det är som en konstkritiker påpekade "de Geer har ett kvinnligt förhållningssätt till konsten". Han har själv inte väjt för de nära och "små" tingen i sin konst. En hel utställning "Ting", vandringsutställning i början av 90-talet, ägnade konstnären åt hemmets alla prylar. OM RELATIONER I debatten om jämlikheten i hemmen, är det kvinnan som är den förfördelade parten. Men den dominerande mannen som tar för sig och lämnar kvinnan att sköta markservicen är inget han känner igen. - Jag har försökt att vara till lags och haft svårt att säga vad jag tycker. Det kanske är en traditionell kvinnoroll undfallande och snäll som han har varit, men inom sig har han burit på andra bilder av hur det kunde vara i relationen: - Ibland har jag önskat att jag varit den serietidnings-hjälte jag läste om som barn, slått näven i bordet och gett en smocka när det behövts, det har jag aldrig gjort, men jag har nästan önskat att jag kunde göra det.
Trots uppväxten med mycket klara och begränsande könsroller ställde sig den unga pappan tidigt bland grytor och kastruller i köket. - Jag läser i tidningarna hela tiden om män som aldrig gör något i hemmet och kvinnor som dubbelarbetar. Jag har slitit och släpat sedan jag var tjugofem med hushållsarbete och ofta fått svårigheter på grund av detta. Jag har blivit beskylld av kvinnor för att inte släppa in dem i köket. OM KVINNOR - Jag har alltid upplevt det som om kvinnor har ganska stor makt i det
sociala spelet. De är på god väg även i den ekonomiska
sfären, men man kan fortfarande läsa om hur kvinnor har sämre
betalt för samma jobb. Men det är något man sätter
sökarljuset på, och det tror jag att man kan ha ändrat på
innan detta olycksaliga sekel är slut. Åtminstone i Sverige. Så n
Text och Foto: BJÖRN ZETTERLING Illustrationer: HENRIK LANGE
| |||||||||||||||||||
LITE UR de GEERS LÅNGA KARRIÄR:
|
ngar
och uppbrott, pappan som var diplomat tog familjen med sig dit plikten kallade
honom. I det skilde han sig inte mycket från hur dåtidens män
i karriären fattade beslut och levde sina liv.
hotade hans karriär och hade en skräck för
att jag skulle dra ner honom.
u kanske han sitter där, på någon
krog, med sina gamla vänner, och talar om livet och skolan. Kanske
tar han den öl med kompisarna, som han aldrig gjort förut.