Framtiden är inte svart utan snarare röd-grön berättade Maria Sundin när hon i helgen talade på Hagabions science fictionfestival. Men inte var det en center-socialistisk framtid hon spådde utan solsystemets kollaps.
Vad händer om en stor meteorit slår ned på jorden eller om det uppstår kraftiga förändringar i solstrålningen? Vilken plats har vi i planetsystemet och finns där råvarutillgångar? Det var frågor av det här slaget som Maria Sundin, från Göteborgs universitet, försökte ge svar på.
Kometen kommer!
Ett problem som kan uppstå är exempelvis om en komet skulle krocka med jorden. Kometer är oftast runt en mil i diameter, men kan vara ända upp till 100 mil, Hale Bopp har en diameter på fyra mil. 1994 var det en komet som splittrades i 20 delar och såg ut som en cigarr eller ett stort pärlband. Den gick nära Jupiter som mest består av gas och orsakade ganska drastiska förändringar i Jupiters atmosfär. Jordens atmosfär, vårt väder och vindarna, suddar effektivt ut bevisen för nedslag på jorden, men de bästa bevisen för att nedslag har skett även här får man genom att helt enkelt se på andra planeter och månar.
Ju fler kratrar en kropp har desto äldre är den. Mimas, en av Saturnus månar, har en rejäl krater. Närmare bestämt den största krater som en himlakropp kan ha, i proportion till sig själv, utan att falla sönder. En av de mest kratrade är Calisto som är större än Merkurius.
Kometer kan beskrivas som stora smutsiga snöbollar, de består till hälften av sten och till hälften av is. Vi kanske inte hade fått något vatten till jorden om vi inte fått några kratrar. Från början var jorden så varm att vattnet kokade bort, men för varje nedslag har det förts med vatten. Man spekulerar även i om de första aminosyrorna fördes hit med kometer, men det är ingenting som är säkert.
Solvindar och magnetfält
Solen hade ungefär 40% lägre intensitet i sin ungdom. Med en 11 års cykel inträffar solfläckar. Magnetfältet bryts upp, polerna byter plats och det skickas iväg en massa laddade partiklar, det blir så kallade solvindar. Senast detta inträffade var för ett par veckor sedan och det påverkade då Hale Bopps svans. Solvindar kan göra att man exempelvis får problem med radiokommunikationen etc.
Även jorden har ett magnetfält, ett skyddande lager, som skyddar
oss från att bli träffade. Det är svagast vid polerna, vilket
gör att vi där kan få se norrsken.
Om en försvagning av magnetfältet inträffar samtidigt som
ett solfläcksmaximum kan det orsaka problem. Extra UV-strålning
kan orsaka fler mutationer, eller rent av slå ut arter etc.
Länge leve mänskligheten?
Det finns två typer av civilisation; den vi befinner oss i, där
man håller sig till en planet, och en där man utnyttjar andra.
Ju mer begränsad en civilisation är desto lägre går
gränsen för hur långlivad den blir.
Solen är den bästa energikällan för oss på jorden.
Solen fungerar genom fusion - som motsatsen till ett atomkraftverk. Än
så länge är inte fusion lönsamt på jorden, vi
måste pumpa in mer energi än vi får ut. Om så lite
som 1% av den energi som kommer från solen utnyttjades skulle våra
energiproblem vara lösta för framtiden. Bara den lilla, lilla
del av solens strålar som träffar oss motsvarar 1300 watt/kvm,
och vi tar inte ens hand om det. I framtiden kan man tänka sig ett
antal rymdstationer i omloppsbana som fångar upp solstrålningen
- en typ av solfångarsatelliter. För att ta tillvara all solenergi
måste vi bygga ett skal runt jorden, vilket det har spekulerats i
för att få den mest långlivade civilisationen.
- Det är väl optimistiskt, men vi skulle möjligtvis kunna
utnyttja några procent. Det är lätt att bygga i rymden också,
eftersom det inte finns någon gravitation att ta hänsyn till,
säger Maria Sundin.
En civilisation som vi lever i, alltså där man är begränsad
till en planet, är ganska sårbar. Händer det något
med jorden har vi inte stor chans att överleva. Antagligen dog exempelvis
dinosaurierna och en hel del andra arter ut på grund av ett kometnedslag.
- Men, vi har många andra problem att ta itu med redan idag, som befolkningsproblem,
krig, sjukdomar etc, påpekar Maria Sundin.
- Fast om man vill att mänskligheten ska vara långlivad krävs
att vi koloniserar andra planeter, även om det krävs mer samarbete
mellan länderna innan vi kan åka.
Liv på Mars?
Förhållandena mellan Mars och jorden var väldigt lika
i början. Förra sommaren kom de första indikationerna på
att liv kanske uppstod på Mars. Flera meteoriter som kommit till jorden
har identifierats som att de kommer från Mars - de har precis den
sammansättningen som Mars har. I dessa meteoriter har man funnit små
fossiler av bakterier som påminner om de som fanns på jorden
vid den tiden då de lämnade Mars. Det var nämligen för
miljarder år sedan och sedan dess har de cirklat omkring i rymden.
Det var 13 000 år sedan de slog ner i Antarktis här på
jorden.
Sedan dess har visserligen förhållandena ändrats men den
4 juli landar USA med en sond på Mars och vi får då reda
på hur det egentligen är med vattentillgången på
Mars.
Solsystemets kollaps
Fusionen av väte (som bildar helium) på solen, tar slut om
5 miljarder år ungefär. När bränslet tar slut drar
solen ihop sig och kallnar. Det blir då varmare i mitten och den sväller
upp igen - och det bildas en fusion av helium istället.
- Det är som att byta upp sig till en bättre motor ungefär,
förklarar Sundin.
Merkurius och Venus sväljs men inte jorden. Däremot ökar
temperaturen på jorden. Även heliumet tar slut så småningom
och en stor del av solen exploderar. Det blir en planetarisk nebulosa, en
liten vit dvärgstjärna bildas i mitten och stora delar kastas
ut som lyser i rött och grönt. Då är det slut, åtminstone
för vårt solsystem.
Svarta hål bildas när riktigt stora stjärnor dör. De drar ihop sig och det bildas en chockvåg. De fortsätter att dra ihop sig och dra ihop sig. En dvärgstjärna lyser bara så länge den fortfarande drar ihop sig och sedan har ett svart hål bildats - det är så kompakt att inte ens fotoner slipper emellan.
text: JOHANNA HILLGREN