Informationsfloden som sköljer över oss gör
oss mer informerade. Men innebär mer information också mer kunskap,
eller dränker den oss i den informationsflod som sköljer över
dagens samhälle? Vem kan stå emot tv, radio, Internet och tidningar?
- Förr gällde det att finna information, nu gäller det att
värja sig, menade Peter Gärdenfors.
Surfa eller drunkna? var titeln på föredragen som hölls på Stadsmuseet på lördag eftermiddag. Frågan som skulle avhandlas var om människan har förmåga att hantera dagens informationsflöden.
Bi Puranen, docent vid institutet för framtidsstudier, genomförde en väl regisserad show med hjälp av dator och diabilder (krånglade inte tekniken lite väl mycket, arrangörer?). Hon framhöll att hon alltid håller sina föredrag utan manus. Kanske inte så konstigt när det är så väl repeterat.. Samma skämt som på fredagens föredrag om framtidstro, men hon höll sina åhörare i ett fast grepp, proffs som hon är.
Bland annat jämförde hon
inställningen till teknik över generationerna. Homo sappiens kallade
hon sin sons generation och syftade på dennes förmåga att
sappa hejdlöst mellan TV-kanalerna.
Hon såg datorer och Internet och informationsteknologi över huvud
som en bra möjlighet att föra människor i världen närmare
varandra. Teknologin kommer också att vara en av demokratins stöttepelare
och den främsta möjligheten för unga att föra fram sina
åsikter. Partipolitik är inget för denna generation om man
skall tro de undersökningar Rapport nittiotal gjort. Unga har i detta
projekt frågat ungdomar mellan 19 och 25 år hur de ser på
framtiden i olika frågor. Att drunkna i någon tänkt informationsflod
verkar inte ligga för dem.
Information=kunskap?
Peter Gärdenfors däremot, menade att simkunnigheten inte är
fullt så stor, och att Internet kan vara ett otyg.
- På Internet finns ingen garanti för informationskvalitet. Internet
ger dumheten en chans att bli global!
En ny yrkesgrupp skulle kunna råda viss bot. Cybrarians skulle ta
över librarians uppgifter som sållare av de mest tydliga avarterna.
Peter Gärdenfors är professor vid Lunds universitet och arbetar
med frågor inom kognition och språk. Det största misstaget
vi gör när vi talar om att Internet och andra media skall göra
oss mer upplysta är att vi blandar ihop information och kunskap, menade
han.
- När man ser information som kunskap ser man hjärnan som en dator.
Jag tror inte på det där. Det är inte mängden information
som ger oss kunskap utan hur vi använder den. Vi måste kunna
tolka informationen för att få kunskap.
Som exempel anförde han en svensk som via Internet lätt hämtar hem en kinesisk ordbok. Flera megabytes med information, men kunskap? Icke. Traditionell kommunikationsteori (med en sändare som sänder via ett medium och en mottagare som tar emot) avfärdade han, på en direkt fråga från moderatorn Ulf Wickbom med att vi som människor inte fungerar på det sättet. Vi är inga radioapparater utan återspeglar varandra när vi kommunicerar. Vi har dessutom en mängd gemensam kunskap som i bland kan göra informationen räknad i bits (informationsmängd) löjligt liten. När Viktor Hugo skrivit Samhällets olycksbarn åkte han på semester för att vila upp sig. Han skrev ett brev till sin förläggare och frågade hur försäljningen hade gått. Brevet löd "?". Svaret: "!". Kontexten och de gemensamma referenserna gör att vi kan tolka budskapet på rätt sätt.
text: PER NILSSON