Augä hugsar leins de var ei bandomi.
Är det isländska? Är det färöiska? Eller vad är det för obegripligt språk?
Svaret är: gotländska. Alltså svenska i dialektal tappning.
Om hur svenskan blev svensk talade Bo Ralph i sitt föredrag på Humanisten.

Att tala om en tidpunkt när svenskan urskiljde sig från urnordiskan (det gemensamma språket för de nordiska länderna vars användning sträcker från 800-talet och bakåt) är inte möjligt. Men vissa händelser och tidpunkter är viktigare än andra.
Tiden 800-1225 räknas som perioden för runsvenska. På 800-talet började nämligen användningen av den yngre runradens tecken och det var under den här perioden runstenarna uppfördes, ofta med enkla och korta texter. Runtecknen var i stort sett desamma i Sverige, Norge och Danmark.

Fornsvenskan tog över år 1225 då den latinska skriften introducerades och följdes 1526 av den äldre nysvenskan. Det var flera skeenden som påverkade språket vid den här tiden. Gustav Vasas konsolidering av kungamakten och hans utgivande av Nya Testamentet på svenska samt unionstidens upphörande anses vara tungt vägande skäl.
1732 började Olof Dahlin ge ut Then Swänske Argus. Den gamla Västgötalagen skrevs också om vid den tiden av Carl Gyllenhjelm. Två händelser som anses ha inlett perioden för Yngre nysvenskan.
Perioden för vår nuvarande svenska, nusvenskan, inleddes i slutet av 1800-talet.

Årtalen är naturligtvis inga exakta årtal för det svenska språkets olika perioder utan godtyckliga antaganden från forskarnas sida och vad det handlar om är naturligtvis, enligt professor Bo Ralph, en process utdragen långt över tiden.

Så hur svensk är svenskan?

Visst är svenskan svensk, men den består i stora delar av inlånade ord. Inte minst bidrog de svenska arméernas framfart i Europa att utländska ord fann vägen till Sverige. Ett brev från en svensk officer till sin älskade hemma i Sverige gav åhörarna en inblick i den tidens språkbruk. Tyska, franska och svenska blandades hejdlöst. Kanske på samma sätt vi i dag lägger in engelska (snarare amerikanska) ord i framför allt datafikonspråket.

I dagens Sverige är det framför allt tekniska termer och ord från vetenskaperna som anammas. Som exempel på låneordens betydelse i svenskan anförde Bo Ralph en artikel ur GP. Med röd penna hade han strukit under de främmande fåglarna, och de var många. Ord som normalt uppfattas som svenska är ursprungligen inlånade ord.
Vad hade hänt om påbud utgått från Sveriges makthavare för, säg 300 år sedan, på samma sätt som nu sker i Frankrike och Island? Hur mycket fattigare hade det svenska språket varit då?

text: PER NILSSON

Synpunkter? Skriv till oss!