Jörgen Westman är medlem i "Ufo Sverige" och ufolog. Fram till för tre år sedan tyckte han att ufon var strunt. Då fick han internet och hamnade på sajten "Bluebook unknowns", amerikanska flygvapnets filer om uforapporter från 1947 till 1969. Han tappade hakan och började läsa, leta och prata med folk.

Vad har en ufolog egentligen för förhållande till science fiction-filmer som gör underhållning av deras vetenskap? Jörgen är seriös i sin forskning om ufon och kluven till sf-filmer. Han tycker att det är viktigt att se filmerna för vad de är - kommersiella fantasier - men tycker ändå att det är roligt att se vilka detaljer de hämtat från verklighetens forskning.

Favoritfilmen är Spielbergs "Närkontakt av tredje graden" eftersom den har hämtat inspiration från flera verkliga fall och stämmer väl överens med riktiga iakttagelser. En film som "The day the earth stood still" från 50-talet är kul som kultfilm, men helt påhittad. Filmerna innehåller annars många gånger fragment från den verkliga forskningen.
- Filmmakarna har oftast rådgivare som är ufologer, men de plockar delar från forskningen som de kan använda för sina egna syften och bortser från andra.

Vårdslöshet med forskningen

Till sf-filmer räknar Jörgen inte exempelvis "Star Trek".
- Det är kostymserier där de står i ett rum och spelar teater, det är inte science fiction utan mer som ett rollspel där de bygger upp en alternativ värld. I riktiga science fiction-filmer är ufodelen någorlunda noggrann. De tar hjälp av folk som är kunniga. Däremot är det löjligt att de ofta måste lägga handlingen i framtiden.

I"Independence Day" figurerar Area 51 som är ett välkänt begrepp i USA.
- Det är en hemlig flygforskningsbas som existerar. Men i filmen forskar de där på ett kraschat ufo och några bevis för att ett sådant skulle existera i verkligheten finns inte. Det är ett exempel på hur filmer är vårdslösa med forskningen.

Mot millenium och universum

Jörgen Westman tycker inte att det är konstigt att det finns så många som är fanatiska i sitt förhållande till sf-filmer. Alla har sin egen relation till ufon och andra oförklarliga händelser.
- Det är ett mänskligt behov att grubbla på sådana saker. Alla har någon koppling till det och börjar man prata med någon är det som att vrida på en kran, allt kommer fram som de vet...och inte vet, säger Jörgen.

Att science fiction-filmerna gjort stort intåg igen tror Jörgen beror på att vi närmar oss år 2000.
- Och NASA har haft sådana framgångar i sin forskning bara den senaste tiden. Nu har de funnit åtta planeter varav kanske en kan likna jorden. Man har hittat is på månen och vi kan kanske bygga en månbas utan att behöva ta med något från jorden. Folk har blivit mer medvetna om universum.

När ufon blir till religion

Att beteckna sig som ufolog ser Jörgen som ett problem, eftersom det finns så många som är oseriösa.
- Det spelar ingen roll om en seriös ufolog får berätta om forskningen tio gånger om det sedan kommer en dåre i något pratprogram på TV och raserar allting. Det är lättare för folk att lyssna på en idiot, eftersom det då är lättare att avfärda, än att lyssna på någon som är seriös och ta till sig det. Det är ett normalt mänskligt beteende.

Ufologi kan få samma funktion som en religion, eftersom det i båda fallen handlar om saker som inte riktigt går att greppa, något som oroar Jörgen.
- Det finns så många dårar som drar till sig människor med behov av en ledare. Genom sitt budskap om kärlek osv kan de sedan få in dessa på sitt spår. De utnyttjar människors godtrogenhet för att sedan förmedla ett budskap som ofta är fascistiskt.

Finns det aliens?

I Sverige har det gjorts 13000 iakttagelser av ufon sedan 40-talet.
- Det räcker ju att man får bevis i ett enda fall av dem för att det ska vara bevisat att det existerar, säger Jörgen.
Han påpekar att det av många skäl dessutom inte är mer än kanske 15 % av upplevelserna som rapporteras.
- Men det finns absolut inte ett enda bevis för aliens, en koppling som följt med de oidentifierade flygande föremålen. Dessa så kallade bevis har bara kommit fram i hypnos och drömmar, men den kopplingen ska man undvika.
Den forskning som Jörgen själv bedrivit har visat att det ofta handlar om människor med trasig bakgrund, eller allmänt sökande människor som tycker sig ha upplevt ett bortförande.
- De har ofta alkoholiserade föräldrar eller ouppklarade trauman från barndomen.

Från fiktion till upplevd verklighet

På 30-talet beskrevs många påhittade bortföringar i de så kallade pulp fiction-tidningarna. De berättelser från människor som anser sig varit med om ett bortförande av utomjordingar liknar dessa.
- Alla begrepp, beskrivningar av vilka verktyg som använts, hur de blev undersökta och hur utomjordingarna beskrivs som utan känslor liknar dessa bevisligen påhittade historier. Historier om bortförande kom stort i sf på 60/70-talet och många påstår nu att detta hänt dem. Det ligger nära till hands att tro på Jungs arketyper och tanken på att människan har ett kollektivt minne, säger Jörgen.

De som verkligen tror på bortföringar förklarar bort detta faktum med att "de som skrev berättelserna själva varit ombordförda, de vet bara inte om det själva". Att helt avfärda en människa som säger sig varit med om liknande tycker Jörgen är svårt.
- Det är ju en paradox, de här människorna har ju upplevt det - men är det sant? Det är ju denna människas verklighet.

Jörgen illustrerar även med ett exempel från en amerikansk tidning "Amazing stories" som hittade på historier om hur de varit i landet Lemuria i underjorden och där träffat aliens från Atlantis som visade sig stå för alla naturkatastrofer som inträffat på jorden. Skillnaden mot de tidningar som tidigare skrivit liknande berättelser var att de gick ut med att de "skrev om sanningen". Tidningen sålde hur mycket som helst och fick mängder med brev från människor som sade sig ha varit med om samma sak.
- Där ser man hur lätt det är att påverka folk. Om en tidning kan få den här effekten, tänk då vad filmerna gjorde på 50-talet.

En ufologs paradoxala vardag

- Ufologins största problem, eller paradox snarare, är att ett bra ufofall är ett fall som aldrig blir uppklarat, och ett "dåligt", eller mindre bra, är ett som får en naturlig förklaring och det är det man strävar efter. Det är en jäkla paradox, säger Jörgen.
Han påpekar att även om ufoforskningen kommit långt på 50 år så har den inte gått framåt, eftersom den inte kunnat visa upp någonting.

text: JOHANNA HILLGREN
ill: HENRIK LANGE

Här hittar du JörgenWestmans tidning "Närkontakt" om ufologi!