Under några år har nättidningen Alba uppmärksammat den pågående regionaliseringen i Europa. Den kanske enklaste och viktigaste frågan är: Varför regioner? Vad kan bli bättre om det offentliga väljs, beslutas och organiseras med en ökad regional betoning istället för väsentligen nationell?

Ett första svar är att en stor del av det allmänna rimligen bör organiseras på samma nivå som en stor del av näringsliv och privatliv. Därmed kan även det offentliga i större omfattning möta kraven från sina medborgare. Politik och beslut kan växa fram i en dialog mellan väljare och valda. Framväxten av olika teknikcentra och förbättrade pendlingsmöjligheter har medfört att region har blivit ett alltmer intressant begrepp. En region skall vara en gripbar och meningsfull enhet för dess invånare.

Ett andra svar är att det offentliga inte längre fungerar tillräckligt väl i enlighet med medborgarnas värderingar. Trots en fortsatt stor offentlig verksamhet tilltar snarast problemen inom exempelvis vård, skola och omsorg. Sannolikt är detta mindre en resursbrist än en svårighet att omprioritera, omorganisera och att det offentliga på olika sätt skulle kunna förnya verksamheten genom att samarbeta med företag, ideella organisationer och enskilda.

Därmed kan regionalisering ses som en metod att såväl uppnå ett närmare samband med medborgarnas önskemål som att anpassa verksamheten till dagens krav och förutsättningar. Några motsvarigheter till de mekanismer som medför näringslivets strukturomvandling saknas inom det offentliga. Istället fungerar många tidigare beslut som ”avlagringar”. Det ses som ”politiskt omöjligt” att ändra exempelvis på transfereringar fastän kanske en majoritet av både medborgare och valda skulle vilja.

Fyra eller två nivåer
I samhällsdebatten framkommer ofta att Sveriges EU-medlemskap har medfört att det blivit fyra offentliga nivåer istället för tre. De tidigare tre nivåerna Stat, Landsting och Kommun har kompletterats med EU. För att emellertid försöka få en mer hanterlig indelning, kan två grupper av nivåer betraktas. Regionnivån och Kommunnivån kan därmed ses som en nivå i medborgarnas närhet. Den kan kallas ”Närhetsnivån”.

Särskilt från närhetsnivåns perspektiv kan stat och EU ses som en ”Övergripande nivå” på vilken många av aktörernas ”spelregler” fastställs. Framförallt sker lagstiftningen på ”Övergripande nivå”. Från politiska och statsvetenskapliga utgångspunkter handlar en väsentlig del av regiondebatten om på vilken nivå som olika beslut skall fattas.

Nya förutsättningar för politik på närhetsnivån
Politiska beslutsfattare skulle på närhetsnivån kunna ges stora möjligheter att samverka med näringsliv och det civila samhället. Sannolikt skulle utvecklingen gagnas av en mindre detaljreglering från den övergripande nivån. Å ena sidan har det många fördelar att olika individer och grupper har ett antal rättigheter. Å andra sidan kan sådana rättigheter gå för långt. Samhällsdebatten handlar ofta om rättigheter. Politiker ger ofta löften till olika grupper. En ökad frihet för politiker på närhetsnivån skulle exempelvis kunna medföra att nya modeller för att lösa och förebygga sociala och andra samhälleliga problem snabbt kunde tillämpas ofta i samverkan med det civila samhället.

Värderingarna i centrum
I ett utvecklingsskede av snabba förändringar kan frågan ställas hur och varför offentlig verksamhet bör organiseras. En utgångspunkt kan då vara att det är medborgarnas värderingar som bör vara ledstjärnan i förändringsarbetet. Hittills har en av Sveriges och Europas största tillgångar varit en utbredd konsensus.

Denna konsensus är dock knappast en gång för alla given. Tvärtom kan ett för stort avstånd mellan medborgarna värderingar och politiska beslut erodera de gemensamma värderingarna. Två aktuella områden är alkoholpolitik och privatsjukhus. Vilken inställning till politik, politiker, lagar och det allmänna får de som på ett eller annat sätt deltar i privatinförseln av alkoholdrycker? Kan varje privatimporterad liter öka misstron? Vilka blir motsvarande konsekvenser av att förbjuda den av anställda och patienter omtyckta privata driften av S:t Görans Sjukhus i Stockholm.

Därmed ter sig en förflyttning av dialog, beslut och verksamhet till närhetsnivån brådska om en förnyelse av politiken skall utgå från dagens värderingar. Politik och offentlig verksamhet skulle kunna återerövra sin legitimitet och berättigade plats i samhället genom en dialog på närhetsnivån med medborgare, det civila samhället och näringslivet. En regionalisering möjliggör därmed en bättre utformning och förankring av politiken.
 

21.10.2004