Jag erkänner. Jag är riktigt förtjust i klyschor. Som att små saker inte ska underskattas, och att det inte alltid blir som man tänkt sig. Antagligen beror det på att dessa uttryck indikerar hur svårt det faktiskt kan vara att styra och påverka andra människor.

Vilket i sin tur bidrar till att göra forskning om samhället och människors beteende så spännande. Ta människors samhörighet med ett geografiskt område till exempel. Det är inte alls säkert att det är de mest uppenbara sakerna som har effekt, som t.ex. flaggor och nationalsånger. Tänk bara på vilken betydelse radions genombrott, och särskilt land- och sjöväderrapporteringarna, har haft för svenskarnas känsla för vilket område som utgör Sverige. Fyrarna längs våra kuster och olika havsområden rabblas dagligen upp i radio. Platser som Nidingen, Måseskär, eller Skagerack och Kattegatt finns med i de flesta svenskars uppfattning om vårt land, även om man aldrig varit där.

Men det ska erkännas, symboler är också populära. Det märker man inte minst om man knatar runt i Bryssels EU-kvarter och ser var och varannan dörr, väska eller paraply utsmyckad med den blå fyrkanten och guldstjärnorna i ring. Idag ser vi att symboler blir särskilt populära när nya områden indelas. I kölvattnet av den politiska debatten om regioner och globalisering har även människors samhörighet med andra områden än nationalstaten kommit att uppmärksammas. Något som, i min mening, har fått till följd att det frossas i symboler för geografiska områden lite överallt och på olika nivåer. Det finns en uppsjö av regionala flaggor, särskilda sånger, och t.o.m. en särskild Europadag. I en region i Polen delade en regionalt baserad tidning ut dekaler till invånarna som basunerade ut att man älskade sin region, och barnen fick skriva uppsatser på temat "därför är jag stolt över min region". I Sverige har Skåne har sin flagga, och sedan ett antal år vajar en gulblek flagga här och var i Västra Götalandsregionen.

Just flaggor är extra populära. De förknippas traditionellt just med en stat, med självbestämmande, inflytande och en bestående makt. Inte konstigt att alla vill ha en flagga. Alla från företag till regioner som vill uppnå en ökad självständighet.

För mig är de flesta av dessa symboler tomma. Det är först om de fylls med ett meningsfullt innehåll som de verkligen blir en symbol för ett område som människor känner samhörighet med. Som invånare i Västra Götalandsregionen är jag inte speciellt imponerad av flaggan. Däremot gillar jag som sagt små saker. I det här fallet ett kort så litet att det ryms i plånboken. Ett månadskort med kollektivtrafiken som heter "Regionen runt". När kortet fortfarande var ganska nytt, 1999, åkte jag kors och tvärs i regionen och gjorde intervjuer med företrädare för ett flertal kommuner. En färgsprakande höstdag, på bussen någonstans mellan Tibro och Karlsborg, slog det mig plötsligt hur stor regionen faktiskt är. Och hur häftigt det var att jag på morgonen först hade tagit spårvagnen till Göteborgs centralstation, sedan tåg till Skövde, och därefter buss till Karlsborg - på ett och samma kort.

Synd då att resurserna inte räcker till och att kollektivtrafikpriserna höjs. Framförallt på grund av alla vanliga goda argument som finns för att satsa på kollektivtrafik, men även sett ur ett regionpolitiskt perspektiv. Fram för mer funktionella satsningar som faktiskt har betydelse för människors vardag och strunta i tomma symboler! Det är naturligtvis mycket mer resurskrävande, men, för att avsluta med en annan favoritklyscha, man måste bygga grunden först…

11.12.2003