Nu känns det ganska länge sedan de flesta
av oss fick chansen att säga ja eller nej till att införa
euron som valuta i Sverige. Inte minst känns det länge
sedan vi hörde de olika sidornas argument för och emot,
och olika forskares inlägg om allt från ekonomi till
folkomröstningars för- och nackdelar. En del av debatten
inför folkomröstningen kom att handla om hur frågan
ställdes på valsedlarna.
Skulle ja- eller nejsidan kunna gynnas av att frågan kom
att handla om valutan som sådan, snarare än att införa
tredje steget av EMU-samarbetet? Ett lätt konspiratoriskt argument
för att jasidan skulle kunna gynnas var att en mindre teknisk
formulering lättare skulle tilltala fler personer. Inte minst
direkt efter semestern då många svenskar kanske hade
besökt något euroland och därmed skulle ha insett
den gemensamma valutans fördelar. Eller annorlunda uttryckt,
istället för att verkligen ta ställning till ekonomiska
och politiska konsekvenser av att ta det sista steget i EMU-samarbetet,
skulle vi tänka på prasslande eurosedlar, vin och solsken
på piazzan.
Om konspirationsteorin stämmer,
att det fanns en sådan tanke, så var det i alla fall
helt fel tänkt. De roliga nya sedlarna må vara ett charmigt
inslag på vår semester – ett konkret tecken på
att vi befinner oss utomlands – men på hemmaplan har
den egna valutan ett starkt nationellt symbolvärde. Psykologiska
studier från slutet av 1990-talet har visat på samma
fenomen i de flesta EU- länder. I alla länder var personer
med en stark nationell identifikation i mycket högre utsträckning
än andra negativa till att införa euron som valuta i det
egna landet.
Nu undrar förstås vän av ordning vad detta har att
göra med regioner. Nationella valutor är som bekant nationella
och inte regionala. Däremot är frågan om var man
känner sig hemma inte nödvändigtvis nationell. I
många länder i Europa finns det personer som har en starkare
regional än nationell identifikation, t.ex. i Skotland.
I Sverige är däremot regionala
identiteter jämförelsevis ganska svaga. En anledning
till det är den svenska statens historiskt starka centralmakt
där ytterst lite utrymme har givits till regionala särarter.
Sättet att redan på 1600-talet dela in Sverige i statligt
styrda administrativa län som oftast gick på tvärs
mot de befintliga landskapstillhörigheterna har varit ett effektivt
sätt att kontrollera rikets olika delar. Mot en sådan
bakgrund är det egentligen ganska intressant att de gamla landskapsindelningarna
fortfarande finns kvar och har betydelse för somliga människors
känsla av hemmahörande.
I dagarna publiceras den stora undersökningen av folkomröstningen
om euron som genomförts vid Göteborgs universitet. I Kampen
om euron presenterar tjugofyra forskare sina resultat angående
omröstningens olika aspekter. En av dessa aspekter, som jag
undersökte, var ifall känslan av var man känner att
man hör hemma harbetydelse för om man röstade ja
eller nej till euron.
Undersökningen visade bland annat
att personer som bara känner sig hemma på en enda nivå
i det politiska systemet (oavsett om det är den lokala, regionala
eller nationella nivån) var mer negativa till euron än
de personer som kände samhörighet med alla eller många
nivåer.
Ett annat resultat rörde specifikt den regionala nivån.
Personer som svarade att de kände samhörighet med någon
region ombads att berätta vilken region de tänkte på.
Det visade sig att personer som tänkte på sitt landskap
var mer negativa till euron än personer som tänkte på
sitt län.
Är detta något typiskt svenskt?
En jämförelse kan göras med Storbritannien där
de som känner sig som britter är i allmänhet är
mer positivt inställda till EU, än de som känner
sig som engelsmän. Men mest positiva är de som identifierar
sig med Wales eller Skotland. Att ha en mer EU-positiv attityd blir
för dessa personer ytterligare ett sätt att skilja ut
sig från de i allmänhet mer EU-negativa engelsmännen.
Tydligt är att känslan av var man hör hemma är
inte bara handlar om pittoreska landskapsdräkter och matkultur,
utan verkligen har politisk betydelse. Vad det får för
konsekvenser i takt med fortsatt europeisk integration, fler politiska
beslutsnivåer och gränsöverskridande är av
stort intresse att undersöka framöver.
2004.12.09
|