Extra

Nu känns det ganska länge sedan de flesta av oss fick chansen att säga ja eller nej till att införa euron som valuta i Sverige. Inte minst känns det länge sedan vi hörde de olika sidornas argument för och emot, och olika forskares inlägg om allt från ekonomi till folkomröstningars för- och nackdelar. En del av debatten inför folkomröstningen kom att handla om hur frågan ställdes på valsedlarna.

Skulle ja- eller nejsidan kunna gynnas av att frågan kom att handla om valutan som sådan, snarare än att införa tredje steget av EMU-samarbetet? Ett lätt konspiratoriskt argument för att jasidan skulle kunna gynnas var att en mindre teknisk formulering lättare skulle tilltala fler personer. Inte minst direkt efter semestern då många svenskar kanske hade besökt något euroland och därmed skulle ha insett den gemensamma valutans fördelar. Eller annorlunda uttryckt, istället för att verkligen ta ställning till ekonomiska och politiska konsekvenser av att ta det sista steget i EMU-samarbetet, skulle vi tänka på prasslande eurosedlar, vin och solsken på piazzan.
 
Om konspirationsteorin stämmer, att det fanns en sådan tanke, så var det i alla fall helt fel tänkt. De roliga nya sedlarna må vara ett charmigt inslag på vår semester – ett konkret tecken på att vi befinner oss utomlands – men på hemmaplan har den egna valutan ett starkt nationellt symbolvärde. Psykologiska studier från slutet av 1990-talet har visat på samma fenomen i de flesta EU- länder. I alla länder var personer med en stark nationell identifikation i mycket högre utsträckning än andra negativa till att införa euron som valuta i det egna landet.
 
Nu undrar förstås vän av ordning vad detta har att göra med regioner. Nationella valutor är som bekant nationella och inte regionala. Däremot är frågan om var man känner sig hemma inte nödvändigtvis nationell. I många länder i Europa finns det personer som har en starkare regional än nationell identifikation, t.ex. i Skotland.

I Sverige är däremot regionala identiteter jämförelsevis ganska svaga. En anledning till det är den svenska statens historiskt starka centralmakt där ytterst lite utrymme har givits till regionala särarter. Sättet att redan på 1600-talet dela in Sverige i statligt styrda administrativa län som oftast gick på tvärs mot de befintliga landskapstillhörigheterna har varit ett effektivt sätt att kontrollera rikets olika delar. Mot en sådan bakgrund är det egentligen ganska intressant att de gamla landskapsindelningarna fortfarande finns kvar och har betydelse för somliga människors känsla av hemmahörande.
 
I dagarna publiceras den stora undersökningen av folkomröstningen om euron som genomförts vid Göteborgs universitet. I Kampen om euron presenterar tjugofyra forskare sina resultat angående omröstningens olika aspekter. En av dessa aspekter, som jag undersökte, var ifall känslan av var man känner att man hör hemma harbetydelse för om man röstade ja eller nej till euron.

Undersökningen visade bland annat att personer som bara känner sig hemma på en enda nivå i det politiska systemet (oavsett om det är den lokala, regionala eller nationella nivån) var mer negativa till euron än de personer som kände samhörighet med alla eller många nivåer.

Ett annat resultat rörde specifikt den regionala nivån. Personer som svarade att de kände samhörighet med någon region ombads att berätta vilken region de tänkte på. Det visade sig att personer som tänkte på sitt landskap var mer negativa till euron än personer som tänkte på sitt län.

Är detta något typiskt svenskt? En jämförelse kan göras med Storbritannien där de som känner sig som britter är i allmänhet är mer positivt inställda till EU, än de som känner sig som engelsmän. Men mest positiva är de som identifierar sig med Wales eller Skotland. Att ha en mer EU-positiv attityd blir för dessa personer ytterligare ett sätt att skilja ut sig från de i allmänhet mer EU-negativa engelsmännen.

Tydligt är att känslan av var man hör hemma är inte bara handlar om pittoreska landskapsdräkter och matkultur, utan verkligen har politisk betydelse. Vad det får för konsekvenser i takt med fortsatt europeisk integration, fler politiska beslutsnivåer och gränsöverskridande är av stort intresse att undersöka framöver.
 

2004.12.09


Extra
Extra Linda Berg är doktorand i statsvetenskap i Göteborg, med speciell inriktning på regionaliseringsfrågor.
 
alba avslöjar
 

ALBA.NU NR 7 2004

KRÖNIKA
Bild: Linda Berg
 
 
Att staterna inte verkar försvinna i första taget är förmodligen tur för de flesta regioner i Europa och deras invånare.