Vart tog solidariteten vägen i den kylslagna tid som omger oss? Vad drömmer de svaga och stukade människorna om? Och finns det någon därute som vakar över oss?
Är några genomgående frågor i denna andra diktsamling av Richard Jändel, som med sina 32 skaldestycken på 52 boksidor ändå är indelad i sex sviter betitlade: ”Ta och ryck upp dig!, De fyra årstiderna!, Dikter till tiden som försvann, Det stora mörkret, Stad i världen och Kärleken”. Läs mer
Pamela Jaskoviak målar bilder med sina ord. Starka känslosamma bilder, i samklang med naturens skiftningar och ett liv som mamma med ovulering, menstruationer och barnen sovande nära ett kök hon ofta befinner sig i.
Å ena sidan.
Å andra sidan är det gåtfull och nyckfull poesi, berättad med haikudikter i korta treraders sentenser. Aforismer nära på, ibland så banala att de gränsar till plattityder.
Men i sista meningen, chockerar hon, och man får sig en tankeställare! Läs mer
I början av åttiotalet hade i Sverige den socialrealistiska romanen och den politiserade dokumentärromanen kulminerat men det fanns alltjämt ett stort intresse för den samhällsspeglande berättarkonsten. Läs mer
Ett i början lätt farsartat drama för en vridscen. Man kan ana ett förvirrat, absurt nonsensekande samtal som i väntan på Godot. Ena scenen en sluten lägenhet med föräldrar och ett barn, modern i sin jagsvikt härmande barnet när nu barnet härmar henne, fadern hela tiden påväg bort på jobbkonferenser, så påväg tillbaka till en turistroll invid ett barn som sägs hunnit glömma honom. Läs mer
På toppen förra året (One Day kom ut 2009 i England), nu på väg mot film med Jim Sturgess och Anne Hathaway (med film-manus av bokens författare David Nicholls). På svenska kom den (som ”En dag”) mot slutet av förra året på nystartade förlaget Printz.
One day är en ”när Harry mötte Sally”-liknande historia som det kanske varit mysig att ge till en utvald bok-vän, men som man nu får dela med hela världen. Det gör inget. Det är en finfin bok med ett klockrent upplägg: under en dag (15 juli) följer vi samma två vänner, år efter år. Läs mer
”Min egen turbomotor heter revanschlust”, säger Börje Ahlstedt och berättar mer än en gång hur hans barndom har präglat honom.
Hans pappa var arbetslös långa perioder och när Börje var två år flyttade han med mor och far och storasyster från Östermalm till Lilla Essingen där föräldrarna blev portvakter. Hans mamma skurade trapporna i huset och han har aldrig glömt hur hyresgästerna nonchalerade henne när de kom uppifrån och gick ner. Utan en blick eller vänlig kommentar gick de bara förbi.
”Det var som om mamma inte fanns och inte hennes slit heller” säger han till Lena Katarina Swanberg som skrivit ner dessa minnen från en man som nu spelat teater i ett halvsekel.
Läs mer
Den som inte känner till polske poeten Adam Zagajewski kan försöka föreställa sig en Tomas Tranströmer med myllrande panoramadikter, fast mer intresserad av ålderdomliga städer och tidens rytm i historien än av det andliga och psykologiska. Läs mer