En bok som innehåller två till synes olika texter prosalyrik men med vissa, eller rentav stora, starkt tematiskt förenande element är inte något som med säkerhet bara löser sig av sig självt. Förutom att det måste finnas en någorlunda välvillig och självarbetande läsare på plats kan sammanslagningen ändå bli problematisk. Om jag glömmer dig blir jag en annan av Ida Linde är nog en bok där denna hopsättning inte riktigt är självklar. Läs mer
Efter mer än trettio år som romanförfattare, lyriker, artist, kompositör och konstnär debuterar Ulf Lundell som pjäsförfattare, står att läsa på bokens bakflik.
Något han borde ha låtit bli, lägger jag till. Läs mer
Äntligen! Någon som berättar med bilder. Äntligen personer man kan förstå. Stora uttrycksfyllda detaljerade teckningar, ansikten framför ritade personer som tycker och känner saker när de tittar på varandra. Långa ordlösa passager där det bara händer saker. Små saker händer väldigt mycket. Bilderbok för vuxna. Spänning och stämning utan prat så man kan koncentrera sig på blickar som skiftar, händer som rör sig, kroppsställningar, fokus. Läs mer
Det är första sidan som fixar en bok. Om första sidan är bra läser man den andra, tredje osv.
Första sidan av Toffs bok är mycket bra. Det börjar med en presentation av Toff, en pojke i ett framtida ”Ståkkhålm”, han bor med sin morsa i ”Hornschtull”. Dom har en glasruta kvar och slipper tillbringa hela dagarna i komplett mörker för att slippa frysa ihjäl. På det viset lever man som ”skyfflare” eller ”knegare”, livrädd för ”fullmäktige”. Läs mer
Det finns böcker som är roliga eller intressant att läsa och dessutom roliga att recensera. Det finns böcker som är roliga/intressanta att läsa men hopplöst svåra eller tråkiga att recensera och så finns det de som är tråkiga, både att läsa och att recensera. Det här är en bok som visserligen är givande att läsa, om inte annat så för att den belägger det ett långt yrkesliv redan har gjort en medveten om, men som inte är så lätt att recensera. Läs mer
Under läsningen av Jessica Schiefauers debutroman ”Om du var jag” kommer jag om och om igen tillbaka till att det här är en författare som kan gestalta, som kan vrida och vända på orden, leka med språket, så att det beskrivna blir levande för läsaren. Utan Schiefauers språkliga underfundighet hade det här kunnat bli något av en standardungdomsroman, om vänskapen mellan två tonårsflickor och vacklandet på vägen mot ett eget liv, ett ”vuxenliv”. Men nu når Schiefauer längre än så, djupare. Händelser, personer och miljöer får liv – smakar, luktar, hörs och känns – när jag läser. Läs mer
När Arne Anka dök upp första gången 1983 var han verkligen revolution. En byxlös vattenfågel, provocerande lik en av våra populäraste seriefigurer – som konstant vräkte ur sig oförskämdheter med utmärkt observationsförmåga (trots tydlig alkoholism). Arne tog 80-tals Sverige med storm. Hur vågade han? Att Disney sen hotade att stämma ”Alexander Barks” (Christensens pseudonym) men att ankan klarade sig genom att köpa ny näbb på Buttericks gjorde honom bara ännu populärare. Han försvann 1995, bra val, enda sättet att bli mytologisk är att typ dö ung. Men av nån anledning (fattig förläggare? överblivna manus? påtryckningar från Disney?) dök ankan upp igen 2004. Läs mer
Stad av rök är del två i Jason Lutes trilogi om Berlin strax innan andra världskriget. Staden Berlin är helt obombad. Röken i titeln kommer från kolkaminer, cigaretter, avgaser – röken antyder att något pyr. Dramatisk ironi, alla läsare vet det som ingen av karaktärerna ens kan ana. Snart ska hela världen stå i brand.
Det går som en doft en föraning genom hela historien. Hur börjar ett världskrig? Hur börjar ett gräl? När börjar folk bete sig illa mot människor dom egentligen gillar bara för att dom är rädda nästan hela tiden? Läs mer
På omslaget till boken stormar ett piratskepp fram, anförda av svenska fildelarsajten Pirate Bay. Boken handlar om konflikten mellan dem som tillhandahåller tjänster för fildelning å ena sidan och upphovsrättens försvarare å den andra. Som mediearbetare och flitig användare av Internet befinner jag mig på ett gungfly där debattens vågor går höga. Konflikten har stor principiell betydelse. Läs mer
Man brukar ju säga att en viktig anledning till kriminallitteraturens stora popularitet är att den, vid sidan om spänningsinnehållet, också härbärgerar arvet från den samhällskritiska litterära traditionen, som burits fram av höglitterära ikoner som Emile Zola, Sinclair Lewis eller Vilhelm Moberg för att bara nämna några. Kriminallitteraturen tänks alltså ha hög social relevans och fånga upp det som George Brandes i slutet av 1800-talet proklamerade som litteraturens förnämsta uppgift: att ställa problem under debatt. Läs mer