Intervjuad inför premiären på Tjechovs Måsen svarade regissören Yana Ross, på frågan vad hon hoppas publiken har i tankarna när den lämnar föreställningen, att de går hem och kramar sina barn och säger att de är kloka och begåvade. Pjäsens mor-sonrelation är ju det omvända med ett riktigt tragiskt slut. Eller hur ska man egentligen tolka slutet på den här föreställningen, när ljudet av det väntade skottet uteblir. Läs mer
Att i teaterföreställningens form, i det här fallet monologens, ta sig an en gestaltning av de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam är ingen avundsvärd uppgift och man kan inte annat än hysa största respekt för ambitionsnivån i ett sådant företag.
Att det är på förhand dömt att misslyckas ligger nästan i sakens natur, ty hur skulle så komplicerade förlopp låta sig beskrivas eller utredas i formen som står till buds? Men man kan ändå börja, vilket är vad skådespelaren Johan Gry gör. Han väcker frågorna och överlåter åt oss i publiken att svara på dem, eller låta bli. Läs mer
Det var ingen tvekan om dragningskraften hos den tyska nationaloperan, som den kommit att kallas, von Webers Friskytten från 1821, när den nu hade premiär i Göteborg där den inte satts upp sedan 1928. Varma applåder redan på förhand också för den akut från Tyskland inhoppade sopranen Susanne Serfling i den kvinnliga huvudrollen Agathe, sedan Matilda Sterbys stämband givit upp. Ett musikaliskt äventyr, om än något vingklippt, i norrönt kargt och kyligt landskap var likafullt att vänta, vilket redan antyds i ouvertyren. Läs mer
Improvisationskonstnären Lisa Larsdotter Petersson vandrar vidare med sitt flerårsprojekt kallat Vidare och kan till helgen upplevas på Vitlycke Center. Nyligen passerade den prisade koreografen Helena Franzén dansscenen Atalante med sitt senaste verk Inner Song och i dagarna promoverades koreografen Gun Lund som hedersdoktor vid Göteborgs universitet för sina insatser. Så nog rör det sig inom den fria danskonsten och konstigt vore ju annars. Utövarna blir allt fler och efterfrågan på dansinslag i all slags scenkonst ökar. Läs mer
Det är en raffinerad komposition som exilsyriern Mohammad Al Attars skapat kring en handfull människor i centrum för en utredning om en skolskjutning, där utanförskap, skuld, hat, kärlek och försoning hanteras med fina skådespelarinsatser där frånvaron av fäder blir till ett obesvarat frågetecken. Pjäsen Fear ställer inte bara frågan varför utan ger också ledtrådar att spinna vidare på. Läs mer
Göteborgsoperans Danskompani har haft premiär på två helt nya dansverk under den gemensamma titeln In-Action, skapade av för huset helt nya koreografer och deras nära lierade för såväl musik som scenografi och dramaturgi. Det har resulterat i två intensiva och utmanande, såväl vackra som humoristiska verk, rika på fysiska uttryck och improvisationer av fantastiska rörelsekonstnärer, som om inga gränser finns för vad som kan uttryckas med kroppen. Läs mer
Kan inte sägas annat än att William Shakespeares pjäser är stryktåliga. Många frågor uppstår dock på den snabba vägen utmed Frida Röhls och Magnus Lindmans uppsättning av den odödliga tragedin Romeo och Julia. Det har inte oväntat strukits rejält i ursprungstexten, utan även lagts till text från andra diktare, därtill ytterligare två Julior i ett lite svårbegripligt syfte att göra henne mer begriplig. Att man bibehållit inslaget av goda sångare och musiker på scenen är välkommet. Det hela är en luftig, stundom lustig föreställning. Läs mer
Två skådespelare, en musiker, scenograf, kostymdesigner och en regissör, alla kvinnor, har skapat en skruvad föreställning i högt tempo i en surrealistisk kontext på Hagateatern. Hanna Haags pjäsdebut ”Den lilla svarta” har resulterat i ett komiskt laddat samspel mellan Ylva Nilssons ordflöde och Helena Gezelius ironiska kommenterande i tal och mim och en härligt kraftfull sångröst till Lotta Wengléns tuffa musik. Läs mer
En sista ordfäktning av märket Lars Norén. Det gäller en av de tre pjäser som hittats på hans skrivbord efter hans död. Ett pjäsmanus som befäster hans förmåga att göra människor synliga genom sitt sätt att vara, iaktta och samtala. Communion, som ju betyder gemenskap, artar sig till ett körverk av röster mellan en grupp slumpvis samboende människor, kanske lite tillfälligt psykiskt dysfunktionella, i en sorts uppehållsrum i någon form av institution.allt medan vemodet sänker sig. Läs mer
Det kan man kalla en dunderkarriär. Från Idol 2016 till musikaldebuten 2023 som den grönsminkade häxan i Wicked på Göteborgsoperan till att därpå maxa med ännu en titelroll där i musikalen Miss Saigon. Svårt säga annat än att 25-åriga Feline Andersson är ett fynd också för den rollen med sin oskuldsfulla framtoning, sin klangrikt nyanserade och omfångsrika röst. Så är hon också i gott sällskap med inte minst Timothy Garnham som hennes olycksbringande kärlek Chris och övriga namngivna i dramat. För drama är det, inte minst musikaliskt. För att inte tala om den överdådiga, sinnrika, tid- och platsspecifika scenografin och kostymeringen! Läs mer