Arbetsgruppen för mångkultur sammanträder, och ett tiotal beslutsfattare från Göteborgsregionens största kulturinstitutioner skruvar på sig i hårda trästolar. Tystnaden är påtaglig i konferensrummet.

– Vi behöver mer teori, suckar någon.
– Nej, det är förankring i verksamheten vi saknar, utbrister någon annan.
Rasoul Nejadmehr, mångkulturkonsulent i Västra Götaland, tar till orda:
– Så, när har ni tid att träffas nästa gång?
Återigen tar tystnaden plats i rummet, så när som på ett dämpat bläddrande i kalendrar.
– Ska jag komma med förslag på datum, eller vill ni säga? Läs mer

Hösten 1959. Bertil tar farväl av sitt hem på Gröna gatan, i Majorna, Göteborg. Hans hem skall rivas – Bertil måste flytta på sig. Han är en av de första som fick se sin sociala tillvaro splittrad i samband med saneringen av Göteborg. Masthugget, Annedal, Landala, Olskroken och Haga stod på tur. Mellan åren 1959 – 1974 revs, sett till populationsmängden, dubbelt så många lägenheter i Göteborg som i Stockholm. Läs mer

”Kultur i Västs uppgift är i första hand att utveckla samhället med hjälp av konst, inte utveckla konsten med hjälp av samhället”, säger Henrik Martén, en utav förvaltningens verksamhetsansvariga. Häri ligger utgångspunkten för det ålagda uppdraget. Läs mer

Vem bryr sig om ett kulturhistoriskt museum? Frågan kan verka märklig men väcker omedelbart en rad följdfrågor. Vilken roll spelar museerna i dagens samhälle, vem konsumerar det som museerna producerar? Vad gör museerna och för vem? Är det överhuvudtaget intressant för en kommun av Alingsås storlek att driva ett museum som anses sakna samtidsanpassning och som dessutom har för få besökare? Läs mer