I Lars Lerins bildvärld ser allt så självklart ut – betongytor i sol, naturens ödslighet, bensinstationer med grälla skyltar, fiskelägenas violetta kvällsskiftningar. Men läser man hans texter får man klart för sig att den sinnliga närvaro som ligger bakom är besläktad med ångest och ansträngningen med alla nyanser nära varandra är enorm. Han tonar ner en redan målad förgrund, skärper nyansen i vassruggen, han är denne perfektionist som får det att se så befriande enkelt ut som i all stor konst. Läs mer

Detta är en bok om kommuners slogans. Ska man säga något om den boken måste man kanske ta sig till baksidan, eller läsa mellan raderna. Här finns förvisso slogans som överraskar och därmed för alltid etsar sig in i våra huvuden? Läs mer

Nyligen recenserade jag Jan Henrik Swahns Mitt liv som roman, och markerade en möjlig trend i manligt memoarskrivande. Nu har turen kommit till den portugisiske nobelpristagaren José Saramago och hans Små minnen, som utkommit på Wahlström&Widstrand i Hans Berggrens fläckfria översättning. Det handlar dock inte om regelrätta memoarer utan håller sig enbart till hans yngre år. Läs mer

En man var en prins men vaknar en morgon förvandlad till kung. Det blev inget parti schack den dagen.
Det börjar och slutar vid ett köksbord. Pojken sitter och väntar, han är elva år. Han vill spela hockeyspel med ”världens bästa pappa”. Trettio år senare får han besked om att fadern tagits in på sjukhus. Han tar med sig schackspelet, sånt där kan ju ta tid. Men det blir inget spel här heller. Fadern har fått en hjärtinfarkt och ligger på sjukhuset och dör, och de närmaste trehundra sidorna handlar till sin huvudsakliga del om att hantera och bearbeta denna död. Läs mer