Sökträning på förra årets träningsläger

Mitt i natten, det är packat och klart och i morgon bitti ger jag mig iväg till de värmländska skogarna där jag ska tillbringa en vecka för att tillsammans med andra hundägare träna brukshundar, utan dator, ytterst sporadiskt lyssnande på nyheter och inget tidningsläsande. Dessutom serveras god lagad mat flera gånger om dagen och man behöver inte diska efter sig.

Total avkoppling med andra ord – och dessutom med trevliga kvällar i goda hundvänners lag.

Inget bloggande förrän i början av nästa vecka alltså.

Det drar ihop sig till min sista semestervecka, och därmed ganska lite tid till bloggande de två dagarna fram till dess – mycket som ska hinnas med innan jag ger mig av.

Idag stjäl jag mitt blogginlägg genom att kort och gott citera Gustav Fridolin, från Bokfrontutskicket som kom igår, och som bland annat handlade om hans bok Från Vittsjö till världen, en bok jag ska läsa efter semesterveckan.

Det mest förfärliga är kanske inte att det faktum att det finns rika och fattiga utan att dessa klasskillnader skapas hela tiden, reproduceras, försvaras, ideologiseras. Att det görs av starka, skickliga, kunniga, högutbildade människor. Det kanske alla värsta: att de som fått silverskedarna i käften står där och tror att de är moraliskt överlägsna. Deras skenheliga miner

Fortsättningen på texten i citatet är också värd att citeras:

Ta den typiske ledaren i DN, Svenskan, Sydsvenskan m.m. om globaliseringen och den fria marknaden, hur de avhånar dem som kritiserar de transnationella bolagens sweatshops i Kina och Bangladesh som bakåtsträvare och fattigdomsbevarare. Skicka dessa skribenter i en tidsmaskin till det tidiga 1800-talet och de kommer att göra underbara saker till försvar för de samtida slavfartygens humant rationella utnyttjande av tillgänglig skeppsyta.

Det är sådana texter från unga människor som ger mig en strimma av hopp.

Länk:
Gustav Fridolin skriver i Alba om fredsaktiviteter i Israel

Har just genomlidit Jurassic Park på TV, en film som, trots skickligt gjorda skräckdinosaurier, var riktigt dålig. I synnerhet som en samling människor hela tiden gjorde vad den inte borde ha gjort och som ett icke föraktligt antal av skådespelarstyrkan slutade som mat åt skräcködlorna.

Men dock, den sensmoral jag läste ut ur filmen var djupt filosofisk: Finns det något som någon eller några människor kan göra och varmed de riskerar många människors välstånd, hälsa eller liv så kommer någon eller några människor att göra det.

De första gångerna vi, några andra bloggare och jag, var med i bloggpanelen i Studio 1, lyckades journalisterna ställa oss tre bloggare, som hade helt olika politiska grundinställningar, frågor som vi var löjligt överens om.

Idag lyckades man ställa tre frågor till oss som samtliga var av världsproblemkaraktär, där vi inte alls var överens och som var och en av oss tre i bloggpanelen hade behövt en timmes radioprogram var för att förklara vad vi anser om och varför, men vi får tre meningar var på oss att säga vad vi tycker. Vilka lyssnare kan vara intresserade av dessa tre meningar?

Två av dagens tre frågor har jag i helt undvikit att skriva om på bloggen, om Israels politik och om hur vi ska förhålla oss till denna samt frågan om Vattenfall och elpriserna, av det enkla skälet att de kräver alldeles för mycket utrymme för att jag ska klara av att avhandla dem seriöst ens på en blogg, där man inte heller kan använda hur mycket utrymme som helst för varje inlägg, om det ska bli läst

Måste dock säga att jag tycker att de andra två deltagarna i de senaste bloggpanelerna, Fredrik R Krohman (m) och Björn Pedersen (c), har kommit med en hel del förnuftiga synpunkter och att de sagt somligt av det som borde sägas men som normalt inte sägs i massmedia (fast vi inte alls är överens i Israelfrågan eller i frågan om Vattenfall och elpriserna, och fastän jag inte kan säga att jag håller med dem om vad de skriver på sina bloggar).

Länkar:
Krohnmans BLOGGDIZZ
Björn Pedersens Bloggen Bent
Studio 1

Under eftermiddagen hade vi anstormning av ett gäng tornseglare igen. De for som galningar runt huset och skriade i högan sky och kollade alla möjliga vinklar och vrår av huset, formligen klättrade på väggarna.

Så har man tappat ännu en illusion. Nu upplevde jag inte det där skriandet som fullt så vänligt som jag alltid gjort tidigare, sedan jag förstått att de där skriande tornseglarna egentligen är en slags tornseglarvärldens ungdomliga MC-terrorister.
De flygande ligisterna lyckades vi inte fånga på bild, men tornseglaren som vaktade sitt bo mot de anstormande ungdomarna kunde vi fotografera.
De par som häckar här flyger själva alltid in och ut ur bona helt ljudlöst och gör aldrig något väsen av sig, precis som det anstår stadgade par med små barn. Och nej då, tornseglarna är inte det minsta rädda för oss.

Frampå nattkröken pratade jag med min reservprins igen, som just hade hoppat ner i swimmingpoolen och satt där och njöt av svalkan när jag kom ut på trappan. 20 grader utomhus har vi, inte underligt att han vill ta sig ett bad. Det gjorde jag också tidigare idag. Det var 26 grader varmt i vattnet i sjön.

I Sverige är det inte, till skillnad mot i USA exempelvis, tillåtet för läkemedelsföretagen att vända sid direkt till patienter, eller svenska folket, med reklam för företagens ”medicinska” preparat i vanliga massmedia (vilket vi ska vara glada för). Men det finns många sätt för läkemedelsföretagen att gå runt detta ”problem”.

Ett är att betala någon expert, en läkare, forskare, professor, för att gå ut till massmedia och kungöra att nu finns det ”äntligen” effektiv bot mot sjukdomen si och så, eller en nyare och bättre medicin mot sjukdomen, eller nu finns det medikamenter som kan förebygga ditt och datt, alternativt att varna för riskerna för det ena eller det andra, som kan förebyggas med hjälp av läkemedlet x eller z.

Ett annat sätt är att skriva en debattartikel ex, som en företrädare för Pfizer gör i Aftonbladet, där han lyckas göra maskerad reklam för företagets bromsmediciner mot Alzheimers, men även indirekt propagera för att fler människor ska få fler, mer och dyrare mediciner.

Det är meningen att du som har en dement anhörig ska kräva av dennes läkare att personen ifråga sätts på Pfizers medel, och att du dessutom ska kräva av din läkare att få de nyaste och dyraste medicinerna mot den eventuella åkomma du lider av, eller vill undvika att drabbas av om 25 år eller så.
Somliga undersökningar visar dock att de äldre, billigare preparaten ibland är precis lika effektiva, eller tom effektivare än nyare dyrare sådana och att en hel del nyare preparat inte är så mycket bättre än rena sockerpiller.

Läkemedel ska produceras av statliga ägda företag, inte av privatägda företag vars första intresse är profiten, och vars viktigaste intresse är att få oss alla att konsumera mediciner vare sig vi behöver dem eller inte.

Länk:
Läkemedeslföretaget Pfizers artikel i Aftonbladet

Satt och pratade med en god vän ikväll, en man i min ålder som hade pensionerat sig från sitt jobb som datakonsult för några år sedan.

Vi kom att prata om diskussioner på nätet och han konstaterade direkt att där kan man inte föra några vettiga diskussioner, det är mest en tummelplats för folk som inte kan tänka en klar tanke och som inte förmår hålla en anständig ton. Där börjar diskussionerna med ”jag älskar dig” i första kommentaren för att sluta med ”jag hatar dig” tre kommentarer senare.

Vi enades båda om att ett medium som rent tekniskt kunde vara fantastiskt, både för givande diskussioner och utvecklande samtal och för demokratisering, samt för kunskapsinhämtande, bara inte fungerar på det sättet.

Hemkommen från detta lilla samtal om nätdiskussioner fick jag nedanstående kommentar från en välartad, och uppenbarligen verbalt begåvad och intelligent ung man vid namn David på min blogg (en kommentar som jag strök egentligen då den strider mot kommentarreglerna på denna blogg).

Oh my god, du är ju för fan rasist. Byt ut ordet “medelklass” mot svartskalle, neger eller valfritt och lyssna på dig själv kärring!

Hur orkar du vara så hatisk? Bara för att du själv inte klarat av att prestera mer här i livet än en obehaglig sosse-fascistisk blogg så behöver du väl inte ogilla alla som har haft någon form av ambition?

Den gode vännen undrade hur jag alls orkade att ens försöka föra diskussioner på nätet. Det skulle han aldrig iddas menade han.
– Tja, sade jag, jag stryker de värsta kommentarerna och svarar inte på dårinläggen på de få fora där jag har stuckit in näsan.

PS: Sedan undrar jag om de som kommenterar, men inte har egna bloggar, inser att bara för att de använder sig av en mejladress som är helt anonym, så får jag i kommentarfunktionen till min blogg upp deras IP-nummer som inte är så svårt att spåra, så för den bloggare, på vars blogg de kommenterar, är de inte fullt så anonyma som de tror.

Jag har skrivit en del tidigare om propagandans makt, och fått veta, av irriterade kommentatorer, att så stor makt har den minsann inte, människor kan väl tänka själva!

Jodå, det kan de, problemet är vad massmedia, utbildningssystemet etc. serverar oss att tänka om, och just detta är vad propaganda handlar om, att man presenterar människor det som passar makten att de tänker om och tror.

På senare tid har vi sett att propaganda tycks effektivt förleda c:a 80-90% av en befolkning, medan omkring 10-15% envisas med att informera sig mer och tänka mer kritiskt och självständigt.

Omkring, eller möjligen var det drygt 75%, läste jag för en tid sedan (minns dessvärre inte var) av den amerikanska befolkningen trodde att Saddam låg bakom Al Qaida. Idag stödjer 86% av befolkningen i Israel angreppen på Libanon och massor av amerikaner är också, enligt bloggen ”Det Progressiva USA”, positiva till bombningarna av Libanon.

Vi såg hur propaganda kunde starta de fruktansvärda folkmorden i Rowanda. Vi såg hur propaganda kunde starta inbördeskriget i f.d. Jugoslavien och vi såg hur propaganda kunde få människor i arabstaterna att attackera västliga ambassader, på grund av Jyllandspostens bilder.

Vem kan på allvar undra över hur det som hände i Tyskland under Hitler, kunde hända?

Länkar:
Det Progressiva USA

Den här lilla krabaten bor under kökstrappen och den brukar ibland sitta precis utanför dörren när jag kommer ut på kvällarna. Jag tror att den tror att den är en prins och att den vill bli pussad. Men jag har inget behov av någon mer prins, så jag avstår från det experimentet.

Istället har jag ställt ut en liten swimmingpool till honom, som han verkar uppskatta. Endast det bästa att gott nog åt en prins, även om han inte får någon puss och även om han får nöja sig med att fortsätta att bo under trappen.

Sveriges samarbete med NATO har varit djupare än vi vetat om, enligt en ny doktorsavhandling, sägs det på Ekot idag.

Exakt detta sade vänstern på 60- och 70-talen och såväl regeringar som oppositionspartier hävdade envetet att vänstern ljög och kom med ogrundade anklagelser. Med lögnaktigheten förhöll det sig alltså precis tvärtom, som också framkommit vad gäller avlyssning ex., där Bodström ju förbehållslöst erkänner att den alltid förekommit, och ironiskt nog använder detta erkännande som argument för en legalisering av buggning.

Våra regeringar, liksom oppositionspartierna, oavsett partifärger, har alltså ljugit för oss i 50 år. Vad ljuger regeringen och de andra politiska partierna om för oss just nu? Exempelvis att man, utan offentlig diskussion och utan samtycke från majoriteten av svenska folket, har omvandlat vårt försvar från ett invasionsförsvar, grundat på allmän värnplikt, till en militär organisation som ska delta i nykoloniala och imperialistiska krig runtom i världen, under beteckningen ”fredsframtvingande operationer”. Denna militär är högst sannolikt snart förvandlad till en ren yrkesarmé. Sådana arméer är, som alla som känner till något om militära operationer vet, mycket lättare att sätta in mot den egna befolkningen än en värnpliktsarmé. Så har vi också, passligt nog, just fått lagar som återigen gör det möjligt att sätta in militär mot svenska medborgare i Sverige.

I ett mycket ojämlikt samhälle, med stor arbetslöshet och avsaknad av, eller dåliga försörjningsmöjligheter för stora grupper, är det dessutom inte svårt att rekrytera personal till yrkesarméer. De fattiga kan då återigen fungera som billig kanonmat i dessa arméer eller förband, såsom fallet är med USA:s militär idag.

Försåtligt men välplanerat och systematiskt håller samtliga regimer i Västvärlden, oavsett partifärger, på att rationalisera bort det som den ekonomiska eliten numer kallar det ”demokratiska överskottet”.

Länk:
Ekots inslag om NATO-samarbetet