Ibland tror man att man befinner sig i något talibankontrollerat land. ”Kvinna misstänks ha våldtagits i bil” läser jag nämligen i DN.

Stackars kvinna, inte nog med att hon kanske blivit våldtagen, hon är misstänkt på grund av detta också.

Länk:
Kvinna misstänks ha våldtagits i bil, DN

Nu går vi med stormsteg in i det totalbiologistiska samhället – igen. Förra gången var under 30-talet. Då innebar bioligismen en övertro på det det genetiska arvet och hur man kunde avgöra vad detta sade, samt steriliseringar av fullt normala människor, som överklassen, dåtidens läkare inte tyckte var värdefulla nog.

Den av kultureliten så förhånade sociala ingenjörskonsten ersätts alltså nu med den biologiska ingenjörskonsten. Där man tidigare försökte ”lägga livet tillrätta” som en kvinnlig forskare lite föraktfullt kallade det, genom att skapa goda sociala och samhälleliga förhållanden för så många som möjligt, dövar man nu ner oroliga, stressade, utslagna och s.k. besvärliga människor med biokemiska medel, från vaggan till graven, och till en alldeles för tidig död för somliga.

Jag har skrivit ganska mycket på den här bloggen om lugnande och antidepressiva medel, och om hur slarvigt läkare skriver ut sådana, samt om vad de ställer till med för många människor. Jag har flera i min bekantskapskrets som fått sina liv totalförstörda av bensodiazepiner (ett lugnande preparat) och jag har även sett hur personer som satts på antidepressiva har personlighetsförändrats efter några års pillerknaprande, för att till slut bli mer eller mindre omöjliga att umgås med, om de inte själva blivit rent folkskygga. En slutade med döden vid dryga 30 års ålder, en annan ligger mestdels i sin säng, med fördragna gardiner då hon inte tål dagsljus. Båda var fullt normala personer när de började äta SSRI.

Jag känner andra som testat antidepressiva, men som slutade ganska snabbt då de tyckte att de blev helt känslomässigt avtrubbade och att de levde i ett slags kulisslandskap där ingenting kändes verkligt. Jag har människor i min släkt som är totalförstörda av antipsykotiska medel och antidepressiva medel. Jag såg hur min mamma blev när äldrevården började droga ner henne, och jag är så upprörd över att den här ansvarslösa förskrivningen av sådana här preparat får fortgå, att det inte finns tillräckligt många och starka kraftuttryck för att uttrycka min upprördhet med.

En strimma ljus i i den kolsvarta bedrövelsen (som bland annat består i att alliansregeringen i stort sett började sin regeringsperiod med att skära bort alla bidra till Kilen, en av de få organisationer som kämpade för att hjälpa läkemedelsberoende ur deras beroende – vilka krafter som nu hade beställt den ”reformen!), att man i alla fall börjar tala om problemet och att massmedia äntligen tar upp det. Eftersom det verkar som om en hel del människor, inom det vi kallar kultureliten, tycks stå på de här medlen, så hade jag inte förväntat mig att media skulle kritisera bruket, beroendet och läkarnas ansvarslösa förskrivning av sömnmedel, lugnande och antidepressiva preparat.

De senaste månaderna har vi dock fått höra en del kritiska synpunkter från flera håll. Radions P1 har haft program där man diskuterat dem exempelvis, Ingrid Carlberg har gett ut en bok om medlen (Pillret) och just ikväll, hade Kalla fakta i TV4 ett program om hur unga flickor som skär sig, drogas med kraftigt beroendeframkallande narkotiska medel, bensodiazepiner bl.a. och trots att man aldrig kunnat visa att drogerna botar dem. Jag hade inte tillfälle att se programmet men har läst om det på TV4:s hemsida och just nu hör jag på P1 på radion att God morgon världen, ska ta upp och diskutera den stora ökningen av förskrivningen av antidepressiva medlen. I väntan på vad de ska säga om saken där, fortsätter jag skriva om saken.

Det är ganska förfärlig information man får på TV4:s hemsida. Så här har ökningen av drogningen av svenska folket sett ut de senaste åren, läs och förfäras:

Ökning av sömnmedel 

Bland killar mellan 10 och 12 år över 4 000 procent på sju år. 



Ökningen av neuroleptika mot psykoser
Alla 10-19 år: 136 procent 
Tjejer 16-19 år: 266 procent 
Killar 16-19 år: 108 procent

Ökningen av lugnande medel, narkotikaklassade
Alla 10-19 år: 78 procent 

Tjejer 16-19 år: 180 procent 

Killar 16-19 år: 57 procent

Ökningen av antidepressiva medel
Alla 10-19 år: 125 procent 

Tjejer 16-19 år: 155 procent 

Killar 16-19 år: 128 procent

Ökningen av sömnmedel och lugnande medel
Alla 10-19 år: 861 procent 

Tjejer 16-19 år: 492 procent 

Killar 16-19 år: 543 procent 

Tjejer 10-12 år: 1411 procent 

Killar 10-12 år: 4132 procent 

Tjejer 13-15 år: 1218 procent 

Killar 13-15 år: 2787 procent 

Tjejer 0-9 år: 2 606 procent 

Killar 0-9 år: 3 262 procent
Källa: Apoteket

Nu säger en del av de här siffrorna inte så mycket, eftersom vi får anta att drogningen av små barn startat från rejält låga siffror så behöver 3.000% inte handla om så många fler barn, men trenden är ruskig ändå. Dessutom ska sägas att sömnmedel är preparat av bensokaraktär (och benso är narkotikaklassat, liksom amfetamin) som är starkt beroendeframkallande.

Vad har hänt med svenskar, och människorna i världen, dessa senaste 15 år? Varför är så många så sjuka att de måste drogas till lugn och ro? Det vore lätt att hävda att det beror på nedmonteringen av den sociala tryggheten i kombination med den moderna stressen, men sanningen är troligen en annan och minst lika dyster: Det beror på att läkemedelsföretagen indoktrinerar och mutar läkare att skriva ut sådana här medel för alltfler och ”mot” allt fler olika mänskliga problem, allt till fromma för läkemedelsföretagens profiter. För inte så länge sedan kom det fram, i en canadensisk undersökning, att läkemedelsföretagen bokför summor som officiellt går till s.k. ”kliniska undersökningar” som reklamkostnader. Dessa pengar går till läkare som kanske tror att de deltar i forskning genom att de fyller i ett antal papper om de patienter de sätter på lugnande och antidepressiva medel. Läkemedelsföretagen lär tillhandahålla förtrycka blanketter som skapar ”så lite forskningsarbete” som möjligt för de läkare som övertalas att ägna sig åt den här ”kliniska forskningen”. Sedan säger nästan varenda läkare att man måste stå på de här medlen resten av livet, och den som försöker sluta och blir tokig pga utsättningsproblemen påstås envetet ha fallit tillbaka i sin ursprunliga sjukdom, även om denna handlade om en urinvägsinfektion och inte alls om psykiska problem.

Jag har en mig mycket närstående person som för något halvår sedan sökte läkare för besvär som inte hade det minsta med psyket att göra, som förstås blev förskriven SSRI. Hon vägrade bestämt att ta emot receptet och förklarade att sådana tabletter behövde hon inte, och tänkte hon inte äta, varvid hon blev utskälld av läkaren som ansåg att det var han som visste bäst vad hon behövde. Man undrar i sådana fall hur mycket pengar läkaren förlorade på att hon vägrade äta tabletterna. I DN kunde man, för några år sedan, läsa en artikel om hur läkare erbjöds sådär en 10.000 kronor/patient som de satte på sådana här medel, och ”forskade om”. Och som jag berättat på bloggen redan i ett tidigare inlägg, ville en läkare ställa mig på SSRI då jag hade fått en nacksspärr på grund av målningsarbete som jag hade gjort, kröp under bräderna och vred huvudet olyckligt. Så vad håller läkare på med? Hur kan detta få fortgå?

Inte nog med att samhället betalar stora summor till läkemedelsföretagen för onödiga mediciner, det kostar hela livet för ett inte ringa antal av dem som luras in i beroende av sådana här medel och som inte tål dem, ibland kostar det andra människor livet. Jag har, sedan jag började skriva om de här sakerna, hört otaliga berättelser om hur läkare, när man klagat över biverkningar i början, eller senare, höjt doserna och/eller lagt till ytterligare ett eller flera nerdrogande preparat (jag såg det på min mamma dessutom). Det här är en skandal som i det dolda troligen vida överstiger neurosedynkatastrofen, vad gäller antalet drabbade människor och tom vad gäller graden av skador i vissa fall. Men denna katastrof är förstås mycket svårare att bevisa eftersom människor inte förlorar armar och ben av pillren. Däremot finns det goda skäl att anta att spädbarn vars mödrar stått på de här preparaten under graviditeten föds med abstinensproblem. Man har påvisat förekomsten av medlen i nyfödda barns blod. Hur mycket, kan man undra, av barns koncentrationsproblem, det som kallas ADH/DAMP ex och som läkemedelsföretagen betalar läkare för att skriva ut amfetamin till (eller andra lugnande preparat), beror på att de tillvants till lugnande eller antidepressiva redan som foster? Jag skulle gärna vilja se en undersökning av den här frågan men förväntar mig inte att någon ska genomföra en sådan. I dessa dagar då forskare ska ragga pengar från storföretagen för sin forskning, torde ingen forskare få medel för forskning om detta. Hurra för avregleringarna och för det nya fria samhället där storföretagen bestämmer det mesta, från hur vården ska se ut till vad som ska forskars om och vad vi ska få veta om verkligheten.

Det finns dessutom, vilket jag också skrivit om tidigare, goda skäl att anta att en del av de vansinnesdåd vi sett de senaste 15 åren, kanske samtliga, skolskjutningar mm. beror på sådana här medel (en farhåga som jag delar med läkaren Leif Elinder och skrev om här före Elinders artikel, länk nedan) att människor inte tålt dem (drabbats av paradoxala reaktioner) eller på att de slarvat med att ta preparaten, eftersom detta kan leda till mycket svåra ”utsättningsproblem”, Ja det kallas så eftersom preparaten presenterades som helt ofarliga och totalt icke vanebildande och läkarna har fått betalt för att anse det. Ja så har vartenda nytt preparat presenterats sedan 1900-talets början, tills man, sådär en 20 år senare, tvingats erkänna att så inte varit fallet.
Leif Elinder skriver så här om problemet:

  All behandling med antidepressiva mediciner omfattar en potentiell risk att kunna driva en person till förvirring och våldsamma handlingar. Vi vet fortfarande inte säkert om Cho tagit psykiatriska preparat. Det som gör saken svårbedömd är att en för snabbt avbruten behandling i sig kan utlösa förvirrade våldhandlingar veckor – ja även månader efter utsättandet. Ingen förnekar att antidepressiv medicinering kan rädda liv. Men senaste årtiondets erfarenheter visar på en tydlig koppling mellan psykoaktiv medicinering och bisarrt och dödsbringande beteende. Detta bör mana till försiktighet vid förskrivning av psykotropa preparat till barn och ungdomar.

Så kommer då inslaget om SSRI God morgon Sverige, med hjärnforskaren Martin Ingvar som expert, som förstås försvarar preparaten med att trots att undersökningar visar på hög placeboeffekt (alltså patienter tycker att tabletterna verkar fast de inte innehåller det medel som antas bota sjukdomen), så är de viktiga för somliga och dessutom anser han tydligen att själva placeboeffekten inte är att förakta – och det är onekligen ett helt nytt läkarförsvar för SSRI-förskrivningarna (varför man inte lika gärna kan förpacka och skriva ut femöres beskpiller i så fall, säger han emellertid inte.) Intetsägande förstås och ingen säger ifrån ordentligt – alla hukar ängsligt inför de stora läkemedelsföretagens köpta experter. Skråandan är total.

Men vi får veta att Cipramil (som bara är ett av alla SSRI-preparat som används i Sverige), som sålts för 14 miljarder i Sverige, slog placebo bara i en av 5 studier, vilket godkännandet av preparatet grundades på. Dessutom får vi av Martin Ingvar veta att blå piller som smakar illa har större placeboeffekt än vita tabletter som smakar bra, samt att nyare och dyrare preparat har bättre placeboeffekt än äldre och billigare, och slutar han vist, och man undrar varför, ”man ska inte underskatta placebon, den är också viktig”. Jag tolkar det som att ”Även om antidepressiva inte hjälper så är det ju gott nog om patienten tror att de hjälper”. Jag brukar ibland också förfalla till att försvara en sådan ståndpunkt, men inte när det gäller preparat som somliga, men inte alla, människor får mycket svårartade biverkningar av. SSRI är sådana preparat. De borde endast användas under mycket väl kontrollerade former och enbart av läkare som tror på vad deras patienter säger, vilket långtifrån alla läkare gör, har det visat sig, och som inte får för sig att när patienterna beskriver hemska biverkningar så ska de har mer av samma preparat, vilket många läkare anser att de ska ha.

Länkar:
– Så har medicinerna ökat 2000-2007″ Kalla Fakta, TV4
– FIB, Leif Elinder
– Fler inlägg om SSRI och lugnande medel på Motvallsbloggen
På dessa Motvallsinlägg finner man också fler länkar om området.

OBS: Det är livsfarligt att sluta abrupt med lugnande och antidepressiva preparat. De måste sättas ut mycket, mycket långsamt och över mycket lång tid. Försöker du sluta, tro inte på läkaren om han säger att det går på några veckor.

Nog verkar det som om det drar ihop sig igen, till att alla vi vanliga småknegare och småföretagare, kollektivt (hur hatat detta ord än är inom den ekonomiska eliten och bland dennas trogna mopsar), får rycka ut ännu en gång och rädda kapitalet från katastrof och se till att aktieägarna inte förlorar något på det finansiella vanvett storföretag och banker ägnar sig åt. Varningstecknen finns där – allihop.

Vi kan bara hoppas att det inte blir lika illa som vid krisen i början på 90-talet, som vi egentligen fortfarande betalar för, men vad som än händer kan vi vara säkra på att de ekonomiska elefanterma vinner på eländet, hur stort det än blir för oss som får betala kalaset åt dem.

Nu börjar vi förstå vad ”den osynliga handen” sysslar med – och för vilka den ställer allt till det bästa.

– ”Svenska banker hotas också av finanskrisen”, DN, 20/3
– Lägsta dollarkursen på femton år, DN 28/3
– ”USA-krisen smittar Europa”, Lars Joung i Realtid>
– Gardell varnar för bankaktier, Realtid 28/3

Bildt brukade föraktfullt kalla den förra regeringen för den ”rödgröna röran”. Dags, enligt samma princip, att börja kalla den sörjiga regering han själv är insyltad i för den BLÅ-BRUNA RÖRAN.

Det har varit lite dåligt med bloggande här den senaste tiden. Det kommer nog att förbli så ytterligare en tid men idag kan jag hänvisa mina besökare till Albas huvudsida, där det förutom många bra och intressanta artiklar också finns en recension av undertecknad, som med stort nöje har läst intervjuboken av Ami Lönnroth om Berit Ås, kvinnan bakom ”härskarteknikerna”. Jag rekommenderar verkligen läsning av den här boken. Den är både informativ och innehåller några riktigt roliga avsnitt.

Klicka på Albas logo överst på bloggen för att komma till Alba eller på den här länken direkt till min recension.

Eftersom jag inte haft tid att göra något nytt påskkort i år repriserar jag förra årets. Klicka på ägget och ha ljudet på :-).

Idag rekommenderar jag ett besök på Pasteys Plats, ett inägg om Kongo, västerländsk rasism och girighet och en serie mycket avslöjande You Tube-filmer om mordet på Lumumba.

När man sett de här filmerna kan man lämpligen läsa boken Kung Leopolds vålnad. Om girighet, terror och hjältemod i det koloniala Afrika (2000) av Adam Hochschild, om kungen som förslavade Kongo och gjorde Kongo till sin privata egendom, en egendom som sedan övergick i belgiska statens ägo.

Därefter är det dags att skämmas över sin europeiska härkomst och över eventuella sympatier för USA:s utrikespolitik.

Den fullkomligt hjärtlösa politik som förs idag får mig att tänka på den gamle greven Magnus Stenbock, som jag skrivit om tidigare och som dog för något år sedan. Det var mannen som till en intervjuande journalist och apropås sina krämpor, sade att:

Ja det måste jag säga att ibland när man har haft olika sjukdomslidanden så har man tyckt att om man vore en riktig sån där bonddräng som inte fäster sig vid om han har ont här eller där och inte oroar sig för om han har ont här eller där, minns jag att jag tyckte då.

Är det inte precis denna inställning som ligger till grund för alliansens sjukvårdspolitik och socialpolitik? Föreställningen att de där lägre stående varelserna, de där som inte klarar sig själva, som ju måste vara lite dummare än vi andra, eller på annat sätt biologiskt underlägsna oss, nog inte har ett lika välutvecklat känsloliv som vi, upplever nog inte smärta som vi.

Däremot tycks alliansens ministrar vara ganska övertygade om att alla dessa mindervärdiga människor, de där som likt oxar måste piskas till hederligt arbete, liknar dem vad gäller egoismen och arbetsoviljan. Det är bara incitamenten som bör vara olika för de bättre människorna och de sämre. De bättre måste ha moroten, gigantisk lön ex. De sämre däremot, måste ha piskan, hot om total svält och noggrann överhetskontroll.

Länkar:
– Överklassens syn på vanligt folk förr – hur är den idag?, Motvallsbloggen 26/6 2007
– Vårdval Stockholm hotar stödet åt småbarnsfamiljer, DN

Ilse-Marie på bloggen Ett Hjärta Rött skriver flera bra inlägg som den konservativa sjukvårdspolitiken.

Lyssnar just på reprisen av ”Kropp och själ” på P1 och hör journalisten tala om hur snabbt vi vänjer oss. Hon fortsätter med att säga att människor var rädda för, och kritiska till hjärttransplantationer när dessa var nya, för att man trodde att själen satt i hjärtat, och känslorna, kärleken exempelvis, som ju ofta förknippades med hjärtat och som man så ofta sjunger om.

Jag minns inte att jag någonsin hörde någon säga något sådant, eller att jag läste sådana invändningar mot hjärttransplantationer. Men det förstås, jag hörde ju inte varenda människas oroliga kommentarer om saken. Däremot minns jag den oro för transplantationer av hjärtan som man verkligen diskuterade, både människor emellan och i massmedia, och som gick ut på att det kunde tänkas hända att man började skära ut hjärtan ur folk som ännu inte var helt döda, och som kanske kunde tänkas vakna till igen efter en tids koma, att man riskerade att döda människor alltså, i jakten på hjärtan. Det där att man slopade härtstilleståndet, som kriterium på att en människa var död, och ersatte hjärtdöden med hjärndöd alltså, kändes obehagligt för många människor, även för mig. Det fanns ju trots allt människor som varit dödsdömda och påstått hjärndöda, men som vaknat upp igen.

Men visst har hon rätt i att vi vänjer oss snabbt.

Tillägg 26/3 kl. 03.50
Som på beställning:
Zack, 19, var död, AB 25/3

Jag kan inte låta bli att undra över denna passus på alternet.org:

In our military today, the stigma and fear that attach to post-traumatic stress injuries is a contributing factor to the current epidemic of suicides among American soldiers and veterans, 120 a week according to the recent study by CBS news. The stigma attaches to any admission of weakness, especially weakness of mind.

Kan detta var riktiga siffror? Om denna ”epidemi” bara varat några av de sista av de fem åren som USA har krigat i Irak, så skulle det innebära att fler soldater har dött efter hemkomsten till USA än som dött i Irak. Eller tar mängder av amerikaner livet av sig redan i Irak? 120 självmord i veckan, det blir över 6.000 personer/år.

Jag är något mindre undrande över följande, från samma hemsida:

According to the Army’s own studies, one in three soldiers will return from Iraq with significant mental health problems.

De flesta brukar bli psykiskt skadade i krig, angripare såväl som angripna.

I vilket fall som helst så är de allra flesta och med mycket få undantag (i det här fallet Haliburtons direktörer och det övriga packet som tjänar stora pengar på kriget) förlorare i krig.

Tillägg 18/3 kl. 14.35:
Fann dessa länkar på bloggen Motbilder:
– Nya uppgifter om tortyren i Abu Ghraib, Motbilder (med viktiga YouTube-filmer)
– SÄPO:s terror mot Somalia, Motbilder

”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder skolen I ock göra dem” (gamla bibelöversättningen), fick jag en gång lära mig att Jesus sade, mannen som kristna tror är Guds son. Kan ingen förbarma sig över Bush (med anhang), och utsätta dem för samma behandling som rapporteras i dessa filmer. Bush vill uppenbarligen bli behandlad på samma sätt själv. Eller har han inte hunnit fram till Nya Testmentet i sina bibelstudier sedan han blev ”frälst”?

Kan bara konstatera att endast fascister och fullkomliga dumskallar (idioter) kan försvara vad USA gör, inte bara i Irak utan runtom i världen, och har gjort så länge jag har levt. Den som försvarar de här illdåden kan välja epitet själv, av de två här nämnda, något tredje alternativ finns inte.