Det är Darwins födelsedag idag (eg. 12/2), något som många bloggare har uppmärksammat. Förvisso var Darwin en av giganterna i vetenskapshistorien och förvisso är han värd både uppmärksamhet och hedrande, vare han alltså härmed hedrad även på denna blogg. Men vetenskapshistorien är mycket mer fascinerande än bara berättelser om stora genier genom tiderna.

Dels har vi den spännande frågan om geniernas omgivning, det intellektuella klimat i vilket de presterade sina nya och revolutionerande upptäckter, vetenskapliga teorier (och en vetenskaplig teori är, i vetenskapligt språkbruk, en förklaring som är så väl belagd att den har accepterats av hela det vetenskapliga samfundet, inte en gissning, som ordet ofta betyder i vardagligt språkbruk) eller uppfinningar. Dels är frågan om hur epokgörande vetenskapliga upptäckter har påverkat det omgivande icke-vetenskapliga samhället mycket intressant, liksom frågan om hur de har använts av forskare inom andra specialiteter än den där teorin är just epokgörande.

Evolutionsteorin och variationerna
Den evolutionsteori, som omfattas idag, säger att på grundval av slumpmässigt uppkomna mutationer eller omkombination av gener, som ger variation inom arterna, selekteras de individer fram som är bäst anpassade till den omgivande miljön, de som får flest överlevande avkommor. Detta är egentligen en vidareutveckling, eller en fördjupning av Darwins förslag. Darwin kände nämligen inte till generna och kunde därför inte förklara hur de evolutionära förändringarna av arterna kom till stånd på biologisk/molekylär nivå. Däremot kom hans teori att leda fram till fördjupade insikter på det området.

Darwin insåg att det faktum, att individer inom en art aldrig är exakt lika varandra, är utgångspunkten för en långsam förändring av arterna. Det, skulle jag vilja säga, var nog det mest geniala i hans insats, fast jag tror inte att biologer eller alla vetenskapshistoriker skulle hålla med mig om den saken.

Det var faktiskt genialt att tillskriva individuella skillnader mellan representanter av samma art en viktig funktion för arternas förändring eftersom forskare knappast hade intresserat sig för dessa variationer tidigare. Tvärtom hade man under ett antal århundraden ansett att arterna bestod av exakt likadana individer, även om man förvisso visste att de förelåg individuella olikheter. Den tidens vetenskapsmän var nämligen offer för Platons idealtyptänkande, som också förstärktes av tron på Biblens ord om att var art hade skapats för sig, varför de inte tillmätte individuella skillnader någon större betydelse.

Platon hade föreställt sig dels att det sanna var det eviga och oföränderliga, dels att det fanns gudomliga ”modeller” för varje existerande fenomen i världen. Det fanns en ”hästens idé” en ”rosens idé” etc. Dessa idéer var perfekta och evigt sanna, till skillnad från verklighetens hästar och blommor, som bara var bleka och mer eller mindre defekta avbildningar av idéns perfekta häst respektive idéns perfekta ros. Denna idé var grundläggande för vetenskapen under flera århundraden.

Inom biologin fick detta konsekvensen att forskare inte var speciellt intresserade av de individuella skillnaderna utan bara av det gemensamma, av det generella och dessutom att de föreställde sig att mycket av det lite mer avvikande bland levande arter, i själva verket var sjukligt/defekt eller just ointressanta imperfektioner. Sålunda kom exempelvis paleontologer att urskilja en massa underarter, bland alla de fossil de började undersöka vid den här tiden, eftersom de uppfattade varje skillnad som en separat varietet. Idag inser forskare istället att många av de fossil som tidigare ansågs tillhöra olika underarter, i själva verket tillhör samma art, bara utgör normal variation inom arten ifråga. Det tog i själva verket nästan ett halvt århundrade innan den fulla innebörden av Darwins tänkande, om variationerna som det centrala, gick upp för flertalet forskare av facket och accepterades av alla biologer.

Utvecklingstanken låg i tiden
Före 1800-talet hade i princip idén om oföränderligheten varit inte bara sann utan också samhällsidealet. Detta avspeglades i konservatismen som innebar att samhället skulle organiseras efter de urgamla och evigt sanna principerna och vara oföränderligt. Från tiden för den vetenskapliga revolutionen (1500-1700 ungefär), då föreställningarna om verkligheten genomgick en radikal förändring och där man bl.a. såg en snabb teknologisk utveckling, kom man successivt att tänka i utvecklingstermer istället, att allting i själva verket förändrades, långsamt men säkert och gick från det enklare och primitivare till det mer komplexa, det mer utvecklade och bättre. Utvecklingstanken, idén om föränderlighetens naturlagsbundenhet slog därmed rot i bildade kretsar. En bidragande orsak till detta var också upptäckter under 1500-talet att t.o.m. himlen, som tidigare hade ansetts absolut evig och oföränderlig, då och då uppvisade förändringar, såsom plötsligt uppdykande kometer ex.

I och med att man kunde börja föreställa sig en föränderlig värld började man också se och tolka om mycket i naturen. Fossil blev sakta accepterade som lämningar från tidigare epoker då världen och flora och fauna hade sett annorlunda ut.

Utvecklingstanken fick ex. de Lamarck (1744-1829), som länge framställdes som mannen som hade helt fel, som den misslyckade forskaren, att föreslå att arterna hade förändrats genom tiderna trots att det stred mot Biblens ord. Han föreslog emellertid att förvärvade egenskaper ärvdes ner, exempelvis så att girafferna förlängde sina halsar genom att ständigt sträcka på dem, för att nå högre upp i träden, varvid avkomman ärvde längre halsar och så småningom kom arten att bli allt mer långhalsad, en idé som förkastades helt så småningom, men egentligen inte förrän mot slutet av 1800-talet, början av 1900-talet. Idag har man nog omvärderat de Lamarck igen och erkänner att han var en viktig föregångare. Det var onekligen nog vågat och genialt, på den tiden, att föreslå att arterna hade förändrats.

Nya idéer får inte vara alltigenom nya
Epokgörande upptäckter eller uppfinningar grundas alltid i tankar som redan florerat under en viss tid. De handlar för det mesta om att omgruppera välkända idéer och tankar, sätta samman invanda sådana på nya sätt eller vända upp och ner på dem. Det är omöjligt att kasta fram en teori vars ingående tankeelement inte igenkänns av någon i samtiden och få teorin accepterad. Sådana teorier betraktas bara som galna och har inte en chans att slå igenom.

Alltså, Darwin reste som ung man med fartyget Beagle runt jorden och samlade in växter och djur. Han konstaterade då att många arter hade många egenskaper gemensamma medan de skilde sig från varandra i andra avséenden, som finkfåglarna och växterna på Galapagosöarna. Hur kunde det komma sig, undrade han, att varje ö hade sin speciella variant av finkar och växter? Utvecklingstanken var redan allmänt accepterad bland mer inititerade forskare men den räckte inte för att komma på evolutionsteorin. Att se variationer inom arterna och mellan likartade varieteter var genialt men detta och att förundras över dem var inte nog.

Att kombinera om invanda tanker innebär också att ibland låna tankar från helt andra områden än det egna specialområdet, och det var just vad Darwin gjorde nu. Han läste nämligen Thomas Malthus (1766-1834) 1798 publicerade bok om befolkningsfrågan (An Essay on the Principle of Population), som blev en storsäljare på sin tid och utkom i många upplagar.

Malthus menade att återkommande svältkatastrofer var oundvikliga på grund av att människans ohejdade fortplantning alltid ledde till överbefolkning. En befolkning nådde därmed förr eller senare gränsen för sina möjligheter att producera mat så att den räckte till alla. Följaktligen kom svälten så fort en befolkning närmade sig taket för sin försörjningsmöjligheter. Därvid dog mängder av människor i sjukdomar och svält. Befolkningen minskade. Då räckte maten igen och då började människorna att föröka sig igen, tills nästa överbefolkning förorsakade nästa svält och utslagning.

Utvecklingstanken låg i tiden, utslagning av människor vid den naturlagsbestämda födoproduktionsgränsen var accepterad pga Malthus teser, med intresset inriktat på inomartsliga variationer och genom en kombination av de här idéerna hade Darwin så sin evolutionsteori.

Viktiga upptäckter görs ofta av flera personer ungefär samtidigt
Viktiga eller epogörande upptäckter eller uppfinningar görs ofta av flera personer, oberoende av varandra och ungefär samtidigt. Det beror just på att alla, eller i varje fall de flesta bitarna finns på plats och bara ligger där i den intellektuella miljön och väntar på att kombineras om eller ihop.

Således kom en annan person, engelsmannen Alfred Russel Wallace (1823-1913), på evolutionsteorin ungefär samtidigt som Darwin. Darwin, som var äldre, kom på den först men vågade inte publicera den under flera årtionden eftersom han insåg att den var ren dynamit på den tiden. När Darwin fick kännedom om att Wallace hade knäckt samma evolutionsteori som han, genom ett brev Wallace sände honom, övertygades han av sina vänner att omedelbart publicera sin teori så att Wallace inte skulle få äran av att ha upptäckt evolutionsteorin. Nu kom en uppsats av Wallace och en sammanfattning av Darwins teori att läsas samtidigt på linnéanska sällskapet i London. Snabbt färdigställde Darwin sedan den bok som han hade arbetat med under flera årtionden, den berömda ”Om arternas uppkomst” och publicerade den 1859.

Det intressanta är att även Wallace sattes på spåret genom läsning av Malthus verk om överbefolkningskriserna. Wallace kom dock helt i bakgrunden och så småningom att falla nästan helt i i glömska under lång tid. Senare har vetenskapshistoriker visat att Wallace egentligen var en mer konsekvent ”darwinist” än Darwin själv, då han inte någonsin föreställde sig att förvärvade egenskaper kunde ärvas ner, vilket Darwin så småningom kom att luta åt ibland. Intressant är också att det finns forskare som idag föreslår att Darwin kanske i själva verket stal grundidén om det naturliga urvalet från Wallace. Det finns detaljer som skulle kunna tyda på den saken*, men det är nog ändå inte sannolikt att så var fallet (eller så är den tanken så ny och ovanlig att man inte riktigt vill tro på den).

På publicerandet, av evolutionsteorin 1859, följde förstås en intensiv diskussion för och emot den nya teorin där framför allt kyrkans män kom att kritisera den intensivt.

Evolutionsteorin i samhällsvetenskapen
Hur teorin senare kom att användas i samhället återkommer jag till i nästa inlägg.

Litteratur ex:
– Darwin Charles‚ 1976, Om arternas uppkomst
– Bowler Peter J, 1989, Evolution. The History of an Idea
– Malthus Thomas, 1979 (Orginal publ.1796,) An Essay on the Principle of Population
– Uddenberg Nils, 2003, Idéer om livet, band I och II
– Adrian Desmond & James Moore, 1991,
Darwin

Länkar:
Alfred Russel Wallace, Wikipedia
– * Plankade Darwin teorierna från Alfred Wallace? Vetenskapens värld, P1 28/9 2008
Per Ahlberg, evolutionsforskare som ger oss en kortkurs i Darwins läror, Vetenskapsradion, P1, 12/2 2009
Grattis Darwin, Biology and Politics