Lekfullt i eget versmått
Bengt Söderhäll – Ekot av det ännu inte inträffade
Tana French – Inkräktare
Först verkar det handla om ett ganska enkelt fall av våld i en nära relation. En kvinna som blivit knuffad av sin pojkvän och fallit olyckligt, med en krossad skalle som resultat. Men som i alla bra krimhistorier kommer det att handla om så mycket mer. Tana French (bosatt i Dublin) är en av de skickliga engelskspråkiga författare som inte bara använder genren till att presentera en deckar Läs mer
Brevväxling med hjälp av flaska
Joar Gerhardsson – Vi dricker drucket vatten
Falsk ”varudeklaration” är det första jag tänker när jag kommit en bit in i Joar Gerhardssons debutroman Vi dricker drucket vatten, som nu kommer ut på Bakhåll. Och jag undrar ju förstås varför baksidestexten, åtminstone i mina ögon, skevar så mot ”innehållet”. För det som står där var ju faktiskt det som lockade mig att läsa. Läs mer
Gör publiken till en medskyldig medbetraktare
Göteborgs Stadsteater – Ett dockhem
Nora (Gizem Erdogan) sliter upp omslagspapperet och skriker förtjust när hon öppnar julklapparna, en efter en, i ett nytt och fräscht och borgerligt hem. Hon är sprallig och åmar sig med den nya röda kashmirpläden och får mannen som betraktar henne att le och nöjt fnissa åt henne medan han läppjar på en espresso ur en liten, liten röd kopp, som ur en dockservis. Läs mer
En favorit till SR:s novellpris
Vecka 17 infaller Sveriges Radios litteraturvecka. En segrare ska koras ur vardera tre litterära genrer – roman, lyrik och novell och priserna delas ut den 27 april på Göteborgs stadsbibliotek. Till de nominerade hör Nicolas Kolovos med novellen Underverket. Jag reagerade när den premiärlästes i radion för dess privata innehåll berättat med humor och provokation. Läs mer
Ärligt och avsminkat om alkoholism
Robert Laul – Alkisbarn
På dagarna rapporterade han om svensk och internationell fotboll för Aftonbladet. På nätterna drack han sig så berusad att han inte mindes vad som hände. Robert Laul har som ny-nykter skrivit en bekännelsebok. Om sitt liv som barn till alkoholiserade föräldrar vilket i förlängningen ledde till ett tjugofyraårigt missbruk för honom själv innan han fick hjälp att ta sig ur det. Läs mer
Val McDermid – Över gränsen
Som vanligt är det god kvalitet på McDermids nya. Den här gången handlar det om Karen Pirie, som arbetar med cold cases som är huvudperson. Här pågår två trådar samtidigt. Två fall. Ett som tar fart när ett gäng berusade tonårsgrabbar kraschar med en stulen bil och ett DNA-test ger nya ledtrådar till ett tjugo år gammalt sexmord. Och samtidigt har Karen funnit andra trådar som Läs mer
Gör minimalismen världen bättre?
Kan minimalismen göra oss lyckligare och samtidigt rädda planeten? Eller är det bara en retorisk räddningsplanka för globalkapitalismen? Frågorna tränger sig på under läsningen av Hejdå saker! av den japanske journalisten Fumio Sasaki. Boken är nyutgiven och skulle kunna uppfattas som ännu ett blött pekfinger i konsumtionssamhällets föränderliga vind, ett sätt att förvandla systemkritik till ett individuella problem. Läs mer
Suveränt spelad rysare
Göteborgs Stadsteater – Ett dockhem
Vad hände sen? Den frågan har stötts och blötts när det gäller Nora i Henrik Ibsens drama Ett Dockhem. Men vad hände med männen omkring henne? Det har förblivit en ickefråga. Men inte i Yana Ross’ version på Göteborgs Stadsteater. En riktig rysare med suveränt skådespeleri. Men svaret hon ger är ”Ingenting”. Håller vi med? Läs mer
Landet som verkar sakna allt
Andrej Zvjagintsev – Saknaden
Man går till Andrej Zvjagintsevs nya film med största tänkbara förväntningar. Den isande ensamheten i Återkomsten från 2003 har aldrig velat lämna en i fred. Det han visar där, och visar på nytt i Saknaden är, hur den förstelnade statliga regimen i Sovjetunionen/Ryssland ätit sig in i medborgarnas DNA och till sist gjort dem oförmögna att hantera varje personlig konflikt eller problemställning med värdigheten i behåll. Läs mer