Bomberna faller
Dagbok från Washington, sept-okt 2001, text Karin Frennemo
 

1 okt.
Går till IMC:s kontor för att höra om någon kan berätta lite om demonstrationerna i helgen. Det är filmvisning när jag kommer. En film och radioproducent som heter Paul MC Isaac visar en film om gamla och nya fredsrörelser, försöker dra paralleller till det som händer idagjag kommer mitt i filmvisningen, så jag försöker följa med så gott jag kan. Det blir en diskussion om polisvåldet efteråt och medias roll i protesterna. Det uppstår också en diskussion om varför det fortfarande verkar vara framför allt vit medelklassungdom som dras till dessa rörelser.

Det verkar finnas en stor besvikelse hos många över att de planerade jättedemonstrationerna under världsbankens möte inte kommer att bli av.
Jag pratar med killen som sitter bredvid mig om hur han upplevde demonstrationerna i helgen. Han tyckte att de var bra, fredliga och inte så mycket våld varken från polisens eller demonstranternas håll. Kanske 15.000 i tåget, uppskattar han. Det är lite för att vara i Washington, menar han och hänvisar till årsmötet, där man hade räknat med ca 100.000 deltagare. Han trodde också att de hade visat en del från demonstrationerna på nyheterna.

2 okt.
Lunch med Cecilia Uddén. Hon berättar att det finns signaler på att Bush funderar på att närma sig Palestina. Huvudfrågan nu, enligt Cecilia, är hur man skall få med sig övriga muslimska länder i kriget mot terrorismen. Kanske är det därför det dröjer innan det händer något?
Cecilia berättar om alla rykten som florerar nu.ett vanligt rykte i Egypten(Cecilia har varit flera år i Kairo innan Washington) är att det fanns flera tusen judar som inte gick till sina jobb på World Trade Center morgonen den 11 sept och att de skulle ha ett finger med i spelet. Fullkomligt absurda rykten.

4 okt.
Jag är i New York! Här finns alla sorters människor, jag kan sitta och titta på folk hur länge som helst. Åker ut till Bronx och hälsar på Lisa, som ju är syster till Hannes. Lisa bor i ett stort, rött tegelhus som ingen äger. På baksidan av huset finns en vacker trädgård. Framför huset står det folk och hänger på sina bilar, lyssnar på sina bilstereor, röker.
Lisa berättar att hon hållit på med att anlägga trädgårdar åt människor i Bronx sedan ­93 I sitt arbete utgår hon mycket från en tanke på att alla har rätt till de fyra elementen. Jag vill ge dem jord, säger hon. De kämpar också för att människor i Bronx skall få tillgång till vatten som finns i närheten.

Jag blir inspirerad av denna mycket viljestarka, andliga person. Nu skall huset bli ett kulturhus. På väggarna i ett av rummen i huset sitter ritningar på väggarna som arkitektstuderanden gjort. Men Lisa säger att hon är på väg hem till Göteborg för att läsa till präst.

På kvällen är vi ute och äter och allt känns ganska vanligt, men när vi går förbi väggen till ett av sjukhusen knyter det sig lite i magen. En jättevägg, täckt av fotografier på saknade människor, det är oändligt många ansikten på alla sorters människor. Vid väggen brinner det rader av tända ljus, blommor och saker som påminner om de saknade. Och naturligtvis, massor av amerikanska flaggor.

7 okt.
Nu faller bomberna. USA anfaller Afghanistan, tillsammans med brittiska styrkor. Jag sätter på Tv:n av en slump och får se suddiga bilder av bomber som faller i mörker. Kabul, Kandahar, Jalalabad.sedan håller Bush ytterligare ett tal till folket. Han säger att detta är en början på anfallen mot Afghanistan och att detta kan bli ett långvarigt krig. Han talar mycket om tålamod och påpekar att detta inte på ngt sätt är ett krig mot Islam utan ett krig mot Talibanerna, eftersom de inte lämnat ut Bin laden. Bush förbereder också på att en del amerikanska soldaters liv kan spillas. Sedan berättar han att han fått ett brev av en liten flicka vars pappa jobbar i det militära. Hon skriver ungefär: "Jag vill inte att min pappa skall ut i krig, jag är ledsen över det. Men jag vet hur viktigt jobb han gör och är beredd att ge honom till er" Jag mår illa och känner mig riktigt rejält orolig för första gången sedan jag kom hit.

Sedan håller Blair ett tal, som går ut på ungefär samma saker som Bush. Sedan får vi se Bin Laden. Han varnar USA och säger ungefär: USA kommer inte leva i säkerhet förrän Palestinierna och Afghanerna känner sig säkra. Han hyllar det verk som terroristerna gjort och menar att nu finns det bara två sorter i världen, de rättrogna och de otrogna. (påminner faktiskt lite om Bush retorik). Han sitter utomhus, klädd i en grön militärjacka och omgiven av ett antal av sina män och diverse vapen.

Jag och Zero går till Tryst och sätter oss där med varsin kaffe. Salen är full med folk, men stämningen är dämpad och lite orolig. Folk sneglar hela tiden mot TV-skärmarna där nyheterna rullar. Zero pluggar för en anställningsintervju, ett jobb i Georgien. Jag läser en roman om krig och kärlek av Agneta Pleijel och tittar på nyheterna.


Läs övriga dagar:
19-23 sept, 24-30 sept, 8-14 okt, 15-20 okt

   
 
 
  Förkortningar som förekommer i texten
WB - Worldbank
ngo - non govermental organisation
IMC - Independed Media Center
ISO - International Socialist Organisation
MGJ - Mobilization for global justice, ett nätverk av organisationer som bl.a. arbetar med att skapa en dialog med världsbanken.