Liselott Svensson har bott i Sverige hela sitt liv och är helt invand i det svenska året.

Jag trivs bra, men jag har ju inget direkt att jämföra med. Man kan ju alltid åka utomlands då och då så att man får lite mer variation. Skulle jag flytta till ett land med annat klimat så skulle jag nog vänja mig vi det, men jag trivs som sagt bra här. Det som är jobbigast under året är då man väntar på sommaren. Detta året har varit rätt konstigt, det har snöat lite då och då. Man kan inte vara riktigt säker om det kommer att snöa en sista gång eller inte. Men man har lärt sig att leva med att inte kunna lita på vädrets makter.

Det är ju så att när det är vår längtar man till sommaren och vid hösten vill man att graderna skall falla och likaså snön. Vår och höst är som vänteperioder, då man väntar på något bättre, man skulle nog bli bortskämd annars. Det är som när man var liten och fick vänta till lördag för att få sitt godis. Det måste finnas tråkiga stunder för att man skall kunna uppskatta de goda. Men jag kan ibland tycka att hösten kan vara lite väl lång. Låt oss säga att det varit en lång, varm sommar och då kommer den dystra hösten med sitt mörker och då vill man helst av allt bara ha snö, men det låter sig oftast vänta. Man har helt enkelt fått vänja sig vid att man inte kan planera flera dagar i förväg.

Min favorittid på året är när våren går över till sommar, ungefär vid sommarlovets början, och det är sådär lagom varmt, alltså då man kan ha på sig shorts och T-shirt utan att behöva frysa eller svettas. Förut spelade jag fotboll och längtade då extra till sommaren för då fick man spela utomhus, men nu håller jag mest på med inomhusaktiviteter.