Hur ser jag på året? Jag har bott i Sverige hela mitt liv och tycker faktiskt om att vädret är opålitligt, det kan ge tillfälle för skratt. Jag har varit med om folk från andra länder som tror att så fort solen kommit fram efter vinter så är våren och sommaren på gång. Så fungerar det inte riktigt här. Dessa stackars personer har då plockat bort alla vinterkläder och hämtat sina tunnare plagg ur gömmorna. Exakt hur glada tror ni att de blir när de upptäcker att det blir köldgrader och snö nästa dag? Det ligger en slags tjusning i denna opålitlighet.

Jag skulle aldrig vilja bo i ett land med samma årstid året runt. Jag vill ha variation, men inte några extrema skillnader, det räcker med att man kan få smågnälla över kylan och värmen vi upplever här.

Den tiden på året jag gillar mest är då man slipper ta på sig jackan när man skall till skolan. Det känns som en påminnelse att det finns något som kallas sommar. Det är ju inte alls säkert att det kommer vara detta väder alla dagar fram till sommaren, men då har man i alla fall fått provsmaka och kan då längta till något.

Men eftersom vi har kustklimat här så är jag egentligen inte så fanatisk att det skall bli en jättelång och enormt varm sommar, och stora snödrivor till vintern. Jag nöjer mig lätt med de små skillnader som finns. Det kommer trots allt en och annan fin vinter och sommar då och då. Jag har märkt att för min egen del så delar jag in året i alla skolloven. När det är vinterlov, ja då är det vinter, och när det är dags för det långa och avkopplande sommarlovet, ja då är det sommar fast vädret kanske inte alltid hänger med i svängarna.

Text: GUNILLA ANDERSSON