Debatten om SDN går vidare.
 
 

 

Lars Wenander, ledarskribent i Arbetet Nyheterna, har under en längre tid engagerat sig i debatten om Stadsdelsnämnderna. I en ledarartikel lördagen 17 maj går han igenom dessa nämnders alla fel och brister. Bland annat med anledning av den artikeln, ställer vi på Alba här nedan några frågor till honom.

D
in artikel toppas med att SDN-reformen från början var "ett missfoster". Vi undrar på vilket sätt och om du i konsekvensens namn skulle vilja avskaffa dem igen?

SDN-reformen var ett försök att öka närdemokratin. Under konferensen "Demokrati i storstad" som Göteborgs kommun ordnade i januari i år, debatterades livligt om hur stadsdelsnämnderna skulle tillsättas. I Oslo har man direktval. Bydelsrådens sammansättning motsvarar alltså den egna stadsdelens politiska åsikter. I Göteborg däremot tillsätts SDN s a s uppifrån med samma mandatfördelning som i kommunfullmäktige. Förespråkarna för den första varianten tyckte att den gav större legitimitet åt SDN. Anser du att den representativa demokratin är tillräcklig för att förankra beslut och verkligen föra fram vad väljarna tycker?

Öppna nämndsammanträden har varit ett annat förslag, som skulle öka insynen för väljarna. Du har ställt dig negativ till detta och vi undrar därför hur du vill att väljarinflytandet ska se ut. Ställer du dig till exempel positiv till den typ av brukarinflytande som börjat bli vanligt bland annat inom skolans värld?

Elaka tungor påstår att SDN mest fungerar som en buffert mellan medborgarna och den verkliga makten, som anses ligga hos kommunfullmäktige och regering och riksdag. Många tycker att det blivit svårare att veta vart de ska vända sig med sina synpunkter och protester."Det var lättare förr, då visste man precis vem det egentligen var som bestämde över dagisen. Nu hänvisar de olika nivåerna bara till varandra" som en av aktivisterna i Föräldranätverket sa. Anser du att det finns reella möjligheter till inflytande med det system som finns idag? Om inte, på vilka punkter vill du rikta in din kritik?

Vi på Alba tror att mycket av dagens politikerförakt och bristen på tilltro till det politiska systemet paradoxalt nog beror på att vi som gick igenom skolan på 60- och 70-talen fick en fostran in i en självklar tro på demokratin. Vi satt i klassråd och kvartersråd och trodde verkligen att vi hade en självklar rätt att påverka. Vi har också fått en kompetens som inte tidigare generationer haft. Vår skolunderbyggnad och den allmänbildning som vi haft möjlighet att skaffa oss, genom media och på andra sätt, ger oss ett självförtroende som gör att vi inte alltid tror att makten vet bäst. När vi sedan ska försöka påverka vet vi inte vart vi ska vända oss. Detta skapar en frustration och ett förakt för en, som vi uppfattar det, korrumperad maktutövning där utövarna vägrar att lyssna på oss. Det här har lett till att de traditionella vägarna för politisk påverkan överges i stor utsträckning och vi börjar bilda nätverk kring enskilda frågor. Tror du att detta på sikt kan vara ett hot mot demokratin eller är det ett sätt att utveckla den demokratiska processen?

Läs Wenanders svar