-Det kommer genom handflatorna

Alla de nätter man inte kunnat somna. Egentligen är det en idé som vill fram.

Om man skriver ner idén kanske man kan somna sen tror Barbara Häggdahl. Eller ännu hellre vågar lita på att man faktiskt kan göra om saker och komma ihåg idéer när man sen står i sin ateljé på morgonen. Hon går inte och väntar på inspiration. Istället är hon i ateljén så mycket som möjligt.
-Det gäller att vara där när det kommer.
Det kommer genom handflatorna, genom praktiskt arbete och då tänder det till säger Barbara. Hon sätter igång och så får det sitt eget liv och blir till nya idéer.
Som när hon ser på gamla plåtar hon valt bort och ställt undan. Då märker hon att de ofta var bättre än de som hon lämnade in till lärarna på konstskolan.
- Jag gjorde bättre grejer än mitt medvetande, för mitt medvetande släpade efter.
- När jag var yngre var jag tvungen att fortsätta när jag kommit in i flytet. Jag trodde inte att det där epokgörande strecket man drog gick att göra om.
Barbara skulpterar och målar. Även ett collage hänger idag uppe i hennes ateljé. Ateljén har en dörr ut och där finns pressen från brödjobben. Innanför dörren är hon helt fri.
Och kreativitet kommer av frihet.

Mätt i magen
Konstnärer ska lida och ur kaos kommer idéerna säger myten. Men har man problem går det inte att skapa säger Barbara. Man ska vara mätt, frisk och må bra. Det ger utrymme att tänka fritt.
- På så sätt behövs ordning, men kaos behövs ändå, för livet är kaos.
Det är alltså friheten från tider och måsten som ger utrymme för kreativitet.

När Barbara jobbar på bra, är kreativ, då är det som när man var barn och lekte
- Jag är inne i den världen och tar inte andra hänsyn.

Varför skapar hon då?
- Jag har funderat rätt mycket på det.
Så blir det trots allt tyst en lång stund. Och så formulerar Barbara om frågan.
- Vad i människan gör att man väljer ett konstnärsliv? Man skulle kunna ta något mer lagom typ arkitekt eller designer. För då kan man samtidigt med den skapande verksamheten ha ett socialt liv, som är strukturerat.
Hon har en syster som är arkitekt och det är inte skillnad i begåvning dem emellan utan skillnad i behov. Hos Barbara att inte ingå i ett sansat sammanhang.

Hon vill utrycka sig också.
- Det kan vara så att språket inte räcker till. Då får man försöka att skulptera eller måla istället.

Gemensamt lidande
Som sagt. Barbara tror inte att svält och lidande främjar skapandet. Däremot bottnar viljan att uttrycka sig nånstans i lidande. Men det är ett lidande som är gemensamt för alla människor och lidandet försvinner inte genom skapande. Istället:
- Allt vi gör, gör vi för att få kontakt med andra, säger Barbara plötsligt.

Lika plötsligt säger hon att konstnärer gestaltar sånt som finns i alla oss andra, i våra känslor.
- Det behöver inte vara så jävla unikt.

text: MAGNUS MAGNUSSON
Illustration: HENRIK LANGE

Den första svartvita bilden visar en skulptur med höjden 36 cm, utan titel och den andra färgbilden är ett collage, "Tankar som flyger under ett samtal" 53x40 cm.
Båda av Barbara Häggdahl.

Läs om författarens fantasivärld
Och regissörens / skådespelarens skapande ur kaos